Tvångssterilisering eller val?

Om Thomas Beatie varit svensk hade han sannolikt inte haft några barn. I Sverige hade han varit tvingad sterilisera sig för att få genomgå en ändring av sitt juridiska kön. Sverige är nämligen ett av de länder i världen som fortfarande sysslar med tvångssterilisering av oönskade människor, dit personer med transsexualism dessvärre tillhör.

Precis som förr när oönskade kvinnor (för det har nästan alltid varit kvinnor som drabbats av steriliseringarna) tvingades sterilisera sig så sa man att ”det är inte sterilisering, det är frivilligt!” men hur frivilligt är det att tvingas leva på institution, att inte få social hjälp som man är beroende av, eller att som transsexuell tvingas leva i social utanförskap pga byråkraters stelbenta tolkning av en otydlig lag med anor från 30-talet?

Den frivillighet som kristdemokrater som Maria Larsson pratar om är inget annat än en lögn. Ingen väljer att vara transsexuell. Ingen väljer att leva med den ångest, de depressioner och social utsatthet som det innebär att ha en könsidentitet som inte stämmer med ens fysiska kropp.

För ett år sedan planerade jag och en vän att resa till Egypten men osäker på hur det skulle bli i passkontrollen kontaktade jag Sveriges ambassad i Egypten och de avrådde mig från att resa.

Med samma resonemang om frivillighet kunde vi vägra homosexuella att gifta sig, för visst kan de gifta sig – om de väljer att leva med en person av motsatt kön! Eftersom de ”väljer” en ”homosexuell livsstil” – som man säger i många kristna kretsar – så ska de inte ha rätt att vigas. Och på samma sätt ska inte transsexuella ha rätt att få något så simpelt men ändå fundamentalt som en korrigering av sitt personnummer för att slippa den sociala utsatthet det innebär att ständigt tvingas röja sin medicinska bakgrund i sammanhang där det inte alls är relevant!

”Så du är man egentligen?”

Ingen ser det på mig, men lämnar jag fram mitt pass så står det inte kvinna där. Jag kan inte resa som turist till vissa länder, av rädsla för att deras galna lagar ska tolka min existens som nån slags osedlighetsbrott. För ett år sedan planerade jag och en vän att resa till Egypten men osäker på hur det skulle bli i passkontrollen kontaktade jag Sveriges ambassad i Egypten och de avrådde mig från att resa. Osedlighetsbrott kan ge flera års fängelse, är väldigt godtyckligt och kanske inte direkt är något man vill riskera för att åka och se pyramiderna. Med rätt kön i passet hade ingen haft anledning att undersöka mina genitalier för att avgöra om min existens är ”osedlig” eller inte.

Varje gång jag måste ge mitt personnummer avslöjar jag min medicinska historia. För även om mitt namn klingar kvinnligt så avslöjar näst sista siffran att mitt juridiska kön är manligt. Hur ska jag egentligen kategorisera mig när jag fyller i ett formulär? Som den kvinna alla uppfattar mig som, eller man som jag enligt mitt personnummer juridiskt sett är? Begår jag bedrägeri om jag kryssar i kvinna? Förvisso finns tillfällen när min biologiska bakgrund är av intresse, som i kontakt med läkare. Men där är det en konfidentiell handling, inte något jag tvingas blotta mot min egen vilja och alla inblandades intresse.

Svensk lagstiftning kring detta måste ändras, så som alla partier utom kristdemokraterna lovat ska ske. Jag och många andra väntar fortfarande på att denna simpla sak – att få byta personnummer – ska ändras, utan att vi måste ”välja” att sterilisera oss för att byråkrater och kristdemokrater inte vill se oss som föräldrar.

Tvångssteriliseringarnas tid är inte förbi. Vad tänker du göra åt det?