Politikerklassens egna regler och lagar

Att politikerklassen anser sig bättre än oss andra är väl egentligen ingen nyhet. Arbetslinjen gäller inte riksdagsledmöter, som kan kassera in visstidspension hela livet utan krav att söka jobb t.ex. Nu visar det sig också att hårdare reglering av bidragsfusk inte gäller riksdagsledamöter.

För oss vanliga människor finns nämligen grov oaktsamhet med som alternativ för den som utnyttjar bidragssystem på ett sätt som inte måste vara uppsåtligt men för stora summor pengar t.ex. Så som med Håkan Juholt, kan man anta.

Men för politikerklassen så är det bara betala tillbaka och be om ursäkt. Inga juridiska följder om inte bedrägeriet skett med uppenbart uppsåt…

Bara att en person som har en månadsinkomst på 144 000 SEK i månaden anser sig behöva bostadsbidrag kan man ju anse i sig är stötande. Att han är partiledare för bidragspartiet Socialdemokraterna som inte ens kan göra en budget utan att löften om mer bidrag står ofinansierade, får väl anses vara symptomatiskt. Frågan är varför de ens stiftat en lag som ger dem rätt till bostadsbidrag när en normal individ inte är i närheten av deras inkomstnivåer.

Juholt säger själv att han som riksdagsledamot inte kan välja att inte ta emot bidrag, men det stämmer inte. Han måste själv skicka in ansökan om bidrag och ansåg han att detta var omoraliskt så kunde han mycket väl låta bli. Det handlar helt enkelt om klassisk girighet. Varför ska han som enskild individ låta bli när lagen tillåter honom att mjölka systemet?

Och likadant har vi hört ett antal politiker resonera när det gäller inkomstgaranti och livstids försörjning av skattepengar i form av visstidspension för riksdagsledamöter.

Politiker lever inte i samma verklighet som oss. En gång hade en riksdagsledamöt samma lön som en lärare. Idag är de en egen samhällsklass, en liten elit som umgås bara med sina egna, som bor åtskilt och som bara är intresserad av att upprätthålla sin egen makt och försörjning.

PI,