Offer för det politiskt korrekta

DROGLIBERALISM. Egentligen är jag förundrad över att det här ens behöver argumenteras för, men tydligen är det så illa ställt i Sverige att frågan är kontroversiell; bör behandling av narkomaner grunda sig på evidens?

Jag och många andra liberalt sinnade svarar tveklöst ja på den frågan. Faktum är att i resten av europa är detta inte ens en särskilt kontroversiell fråga. Världshälsoorganisationen (WHO), FN osv, det finns i princip ingen som inte säger att skademinimering fungerar bäst, att insatser mot narkomaner ska göras grundad på evidensbaserad forskning.

I korthet betyder det att man ska göra det som funkar, inte det som ”känns bra” för politiker.

”…som om väggen försvann bara man dunkade skallen nog länge och hårt mot den. Det enda det givit oss hittills är dock mer huvudvärk.”

Någonstans hände något som lyckades få Sverige att missa tåget på det här området. Ämnet om olagliga berusningsmedel är så känslig i Sverige att det liksom i USA bara har varit accepterat att propagera för ännu hårdare tag, så fort lösningar diskuteras. När det visar sig att hårdare tag inte fungerar, då tar man i ännu lite hårdare, som om väggen försvann bara man dunkade skallen nog länge och hårt mot den. Det enda det givit oss hittills är dock mer huvudvärk.

Vårt svenska ”War on drugs”, här under namnet ”Nolltolerans” har så kapitalt misslyckats att det är märkligt att någon alls kan argumentera för det som har minsta skam i kroppen.

Men så ibland dyker det upp en förnuftig stämma i debatten, som idag på Sidan 4 i Expressen, där Björn Fries tillsammans med en samling andra prominenta namn inom missbrukarvården pläderar för fungerande metoder mot missbrukarproblem, sk ‘skademinimering’.

Skadebegränsning handlar också om att acceptera andra mål än absolut drogfrihet. Många gånger är minskad dödlighet och förbättrad social situation i fråga om kriminalitet, boende och försörjning både rimligare och bättre behandlingsmål än kategoriska krav på nykterhet och drogfrihet. I Sverige kan återfall leda till att klienter stängs av från såväl vårdinsatser som sysselsättning och boende – ofta med tragiska konsekvenser.
Den höga svenska narkotikadödligheten är till stor del en följd av att vi avstått från att använda oss av effektiva skadebegränsande åtgärder. Det är skamligt, och ovärdigt en modern välfärdsstat.
De problemområden vi nu har tagit upp har i åratal varit välkända bland forskare och många yrkesverksamma. Att trots detta så lite hänt beror på det kunskapsförakt och den förlamande ”vi är bäst i världen”-inställning som styrt svensk alkohol- och narkotikapolitik.

Moderaterna är hopplöst konservativa i denna fråga, inte minst i Stockholm där Filippa Reinfeldt är personligt ansvarig för de människor som dör  väntan på sprutbytesprogram. Tyvärr måste vi sätta vårt hopp till andra partier i riksdagen. Hur står din lokale riksdagspolitiker i den här frågan?

Liberaldemokraterna är moderna och propagerar för evidensbaserade åtgärder, där är sprutbytesprogrammet en självklarhet!

Andra om detta: Eva-Britt Dahlström (s), Stardusts blogg, Blogge,