hanna porträtt

gothbarbie.se

fria tankar för fria människor

Liberaldemokraterna för barns rättigheter

17 Feb 2011

Politik

“Barns rättigheter” är ett begrepp som används väldigt luddigt men odelat positivt. Ungefär som “demokrati”. Det är sällan den synen konkretiseras i åtgärder och exempel på ändrade synsätt. Men Liberaldemokraterna gör just detta.

I en artikel på Newsmill, skriven av Niklas Starow – representant för Liberaldemokraterna – ges konkreta besked.

Liberaldemokraterna vill rikta insatserna direkt mot barnen, sluta tala över deras huvuden och behandla dem som enskilda individer, inte bihang till föräldrarna.

[...] Ett barnkonto, knutet till barnet, innehållandes tillräckliga medel för att garantera en skälig levnadsstandard. Vid indikation på att kontot ej fullt ut kommer barnet till nytta ska de sociala myndigheterna, om möjligt i samråd med barnet men alltid utifrån barnets förutsättningar, utse en ny lämplig förvaltare av kontot. Detta skulle trygga alla barns ekonomiska situation oavsett föräldrarnas ekonomiska nivå.

[...] En separat barnbalk i lagboken som samlar alla de lagar som påverkar barnet. Barn trillar i dag alltför ofta mellan stolarna i juridiska och sociala processer eller används som brickor i spelet mellan rivaliserande föräldrar. Barnbalken manifesterar barnets status som den viktigaste parten i frågor som rör barnet.
Därutöver bör barn alltid ha tillgång till egna juridiska ombud när de är involverade i en rättsprocess. Barnens intresse sammanfaller inte alltid med föräldrarnas såsom i dag ofta antas

Det är allt idéer som jag kan stödja. Jag ser helst att lösningar sätts in där problemet är, ist för detta eviga politiska detaljpillande i folks liv, något som sällan ger förväntat resultat eftersom människor inte gillar att få sina liv detaljstyrda och inte alltid resonerar på det logiska sätt de förutsägs göra.

Vidare skulle jag gärna se att barnbidraget behovsprövades och att i de fall det behövs, ges direkt till barnet. Då kanske också möjligheten finns att höja barnbidraget eftersom det idag ges till väldigt många medelklassfamiljer som skulle klara sig gott utan.

Idén med barnkonto presenterades också av Alexander Bard i förra avsnittet av Debatt på Svt.

Politik

  • barnkonto
  • liberaldemokraterna
  • http://www.facebook.com/people/Andreas-Eriksson/805699936 Andreas Eriksson

    Jag tycker att det är kul att Bard snackade om detta dagen efter att jag börjat skriva en bloggserie om det (http://mintankearfri.blogspot.com/2011/02/de-rattslosa-del-1-vald-och-hot.html)
    Dock har Bard kapitalt fel.

    1. Barnkontot: idén i sig är acceptabel. Saken är den att barnbidrag och försörjningsstöd till barnfamiljer visserligen handlar om barnet, men likväl är riktade till den som står för utgifterna. Alltså, bidragen är inte till för att bygga upp sparkapital (trots att de ofta används så) utan för att hantera de ökade utgifterna som kommer av att ha barn. Ett barnkonto som omfattar dessa pengar (vilket är den mest troliga lösningen om barnkonton införs) tjänar alltså bara sitt syfte när barnen eller någon annan kan använda dem till konsumtion (åt barnen), för att i praktiken kunna ta över DEN rollen (i alla fall för yngre barn) så måste man nästan ta över förmyndarrollen från föräldrarna. Att den som är barnets förmyndare, eller har ekonomiskt ansvar för barnet mottager bidragen kopplade till barnet borde vara en självklarhet. Saken är att ett “barnkonto” isåfall skjuter delvis jämte målet och dessutom med granatgevär snarare än den finkaliber som behövs. Inom CUF har idén med att alla bidrag skall följa barnet, oavsett vem som förvaltar det, slagit rot och det är nog en mer lämplig sak att fokusera på.

    2. En barnbalk kan vara onödigt. Den tänkta slutsatsen med min bloggserie (när den är klar) är att själva problemet är att barn undantas från många av de lagar som skyddar vuxna (och från grundläggande mänskliga rättigheter).Istället för en barnbalk som ytterligare pekar ut barn som halvmänniskor (vilket de visserligen är) så vore det kanske bättre att blott låta dem omfattas av fler av de rättigheter och lagar som gäller för vuxna (däribland rätt att besluta över fler element i sitt liv – allt från vem man vill bo hos till huruvida man skall tatuera sig eller ej).

  • Amarso

    Det jävliga och jobbiga med detta prat om “barns rättigheter” är ju att det används som politiskt floskel och att politikerna men även den ignoranta allmänheten inte verkar förstå sig på barn och acceptera vad och vilka de är på riktigt. Jag tar ytterst få, om någon, på allvar, som talar om “för barnens skull”, etc.
    Det har ju blivit så skevt i samhället att barnen nästan helt förlorat sin status. Antingen är de hopplösa offer (och man kan gå över lik för att bevisa detta) eller så glöms de bara bort (för att de är egentligen ointressanta?).
    För mig har barn aldrig varit särskilt komplicerade, snarare tvärtom. Det är vuxna som gör allt komplicerat och jag känner ju själv hur “drygt” allt blir bara för att man råkat åldras. Hur jävla ologiskt strukturerat samhället är. Då är det nog extra lätt att glömma bort barnen, deras sanna behov och känslor och vilka de är.
    Barn är väl det sista man tänker på såvida man inte är en i sanning kärleksfull förälder som alltid bryr sig eller när det blir moralpanik om “förgripna barn” i media.

    Jag kämpar helst av allt för barnen, men på rätt sätt! :) Hoppas att Liberaldemokraterna också kan göra detta. Till skillnad från alla andra, menar jag.