Lagstiftning som förnuftets stödhjul

Lagstiftning är allt för ofta lösningen på problem som sannolikt hade kunnat lösas med ett mindre trubbigt verktyg. Men politiker har som jobb att stifta lagar och det finns något i talesättet att som man frågar får man svar. Engelskan har det ännu mer träffande talesättet ”if all you have is a hammer, everything looks like a nail”. Kanske kunde det vara klokt prova resten av verktygslådan ibland.

Det är många som reagerar med magkänslan när ett samhällsproblem uppenbarar sig. Man ställer sig frågan; ”hur löser vi detta?” och ”lagstiftning”, blir inte sällan svaret. Istället för att fråga sig om lagstiftning faktiskt kommer lösa problemet så stirrar man sig blind på möjligheten att ”sända signaler” genom en ”normerande lagstiftning”.

Utifrån den inställningen finns inget som hindrar lagstiftning mot även exempelvis otrohet. Otrohet är något de allra flesta instämmer i är destruktivt och om nu lagstiftning ”sänder signaler” och ”är normerande” så borde vi rimligen lagstifta mot otrohet. Ändå har många – om inte de flesta – någon slags spärr som får oss att tänka att kanske är inte just lagstiftning rätt metod att få människor att inte vara otrogna. Jag som liberal önskar den spärren kunde aktiveras i fler sammanhang.

Webbsiten VictoriaMilan som kommit på affärsidén att profitera på efterfrågan av möjligheten att vara otrogen sin partner utan att bli påkommen eller behöva bemötas av andras fördömanden, möttes av kollektivt raseri när man lanserade en öppen reklamkampanj med den indirekta uppmaningen att folk borde vara otrogna mer.

”…någon slags spärr som får oss att tänka att kanske är inte just lagstiftning rätt metod att få människor att inte vara otrogna. Jag som liberal önskar den spärren kunde aktiveras i fler sammanhang.”

Att reaktionerna mest baserades på magkänsla märks tydligt eftersom ”tänk på barnen”-argumentet tydligen var frekvent i klagomålen hos Reklamombudsmannens opinionsnämnd, ett argument som oftast dyker upp när magkänslan är den främsta ledstjärnan.

VictoriaMilan friades dock, eftersom själva affärsidén inte får prövas och reklamen gick hand i hand med företagets affärsidé.

Man kan tycka vad man vill om mycket som människor gör, handlingar som sårar och som tycks destruktiva. Men det är genom möjligheten att göra fel som vi lär oss att handla rätt. Precis som barn vars föräldrar curlar dem för hårt aldrig lär sig utveckla ett eget omdöme skadas samhället i stort när lagstiftning förväntas vara stödhjul för medborgarnas förnuft.

Det är inte heller så att det saknas alternativ för att uttrycka sitt missnöje gentemot VictoriaMilan. Genom att tala illa om och öppet fördöma idén bakom deras verksamhet kan man påverka sin omgivning att välja att inte stödja deras affärsidé och på så vis – helt utan våld eller hot – få företaget att försvinna när affärsidén inte bär.

Det är den metod jag tror på. Jag tror människor faktiskt kan använda sitt förnuft och att genom att vädja till människors inre godhet och känsla för rätt och fel kan man, även om ansträngningen det kräver måhända för stunden är större, undvika en massa oförutsägbara problem. Nya problem är nämligen inte sällan resultatet när man istället med lagstiftning försöker tvinga människor att bete sig som man personligen – måhända i stort sällskap – anser är fel.

Jag tror Sverige skulle må bra av mer frihet, mindre lagstiftning och detaljstyrning i våra liv. En större möjlighet att göra fel. Samtidigt som vi gemensamt kan skapa trygghet också för de mer utsatta genom t.ex. en medborgarlön (eller negativ beskattning). Därför gillar jag Liberaldemokraterna och jag uppmuntrar alla att hålla ögonen på denna uppstickare nu när Almedalsveckan närmar sig!

  • Kinkm54

    Som jag ser det så är poängen med en lag att ha straffansvar. Vi har massor med lagar som saknar ansvar.Jag har aldrig begripit poängen med att införskaffa en hel drös med olika lagar, utan möjlighet att straffa, vad är då poängen ?
    Det hela blir då mer ett direkt påpekande om hur vi ska/ bör göra som individer, en mer direkt moraliska lag.
    Lagar behövs. Att tro och vädja till en individs inre godhet och förnuft, håller aldrig. Tyvärr är inte människan skapt så.
    Jag kan lämna hur många exempel som helst på att lagar behövs. Lagar som har straffansvar. Det är det som tyvärr får ett samhälle att fungera. Utan styrning i kombination med straff skulle det mesta haverera i ett modernt samhälle. För att ex kunna fostra ett litet barn behövs ” en lag”. En lag som enskild förälder upprättar och fostrar sitt barn efter. Ett ” lagbrott” resulterar i en konsekvens d v s en form av en bestraffning.
    Det bästa exemplet på att straff och lag behövs är nog inom trakiklagstiftningen.
    Jag får kalla kårar och säkert mardrömmar. Bara tanken på en sån banal sak som att upphäva lagar beträffande traikregler, hastighetsbesämmelser mm skulle utmynna i en total kollaps och jag vet inte hur många döda och skadade.

    Nu svävade jag ut lite, men poängen är det måste finnas lagar och då straff direkt sammakopplat, annars saknas helt poängen med en lag. Poängen är också att man inte kan och ska påhyvla lagar / regler som saknar värde. Man måste låta folk själva kunna avgöra, då det finns utrymme till detta. Annars tappas poängen med en lag. En lag ska vara sista utvägen för att uppnå ett resultat.
    Och jag gillar inte liberaldemokraterna , men dom är säkert inte helt kassa ,-)

    • Fast man testade ta bort alla trafikregler i två städer i tyskland och då gick faktiskt trafikolyckorna ner eftersom folk var tvugna att köra så mycket försiktigare.

      Jag tror absolut lagar behövs för att skydda folk från stöld, våld osv, men oerhört mycket lagstiftning handlar bara om att en grupp människor vill påtvinga andra regler för att ersätta sunt förnuft. Som bilbälteslag och cykelhjälmstvång, eller beskattning på sprit och snus.