Lagstiftning som förnuftets stödhjul

Lagstiftning är allt för ofta lösningen på problem som sannolikt hade kunnat lösas med ett mindre trubbigt verktyg. Men politiker har som jobb att stifta lagar och det finns något i talesättet att som man frågar får man svar. Engelskan har det ännu mer träffande talesättet ”if all you have is a hammer, everything looks like a nail”. Kanske kunde det vara klokt prova resten av verktygslådan ibland.

Det är många som reagerar med magkänslan när ett samhällsproblem uppenbarar sig. Man ställer sig frågan; ”hur löser vi detta?” och ”lagstiftning”, blir inte sällan svaret. Istället för att fråga sig om lagstiftning faktiskt kommer lösa problemet så stirrar man sig blind på möjligheten att ”sända signaler” genom en ”normerande lagstiftning”.

Utifrån den inställningen finns inget som hindrar lagstiftning mot även exempelvis otrohet. Otrohet är något de allra flesta instämmer i är destruktivt och om nu lagstiftning ”sänder signaler” och ”är normerande” så borde vi rimligen lagstifta mot otrohet. Ändå har många – om inte de flesta – någon slags spärr som får oss att tänka att kanske är inte just lagstiftning rätt metod att få människor att inte vara otrogna. Jag som liberal önskar den spärren kunde aktiveras i fler sammanhang.

Webbsiten VictoriaMilan som kommit på affärsidén att profitera på efterfrågan av möjligheten att vara otrogen sin partner utan att bli påkommen eller behöva bemötas av andras fördömanden, möttes av kollektivt raseri när man lanserade en öppen reklamkampanj med den indirekta uppmaningen att folk borde vara otrogna mer.

”…någon slags spärr som får oss att tänka att kanske är inte just lagstiftning rätt metod att få människor att inte vara otrogna. Jag som liberal önskar den spärren kunde aktiveras i fler sammanhang.”

Att reaktionerna mest baserades på magkänsla märks tydligt eftersom ”tänk på barnen”-argumentet tydligen var frekvent i klagomålen hos Reklamombudsmannens opinionsnämnd, ett argument som oftast dyker upp när magkänslan är den främsta ledstjärnan.

VictoriaMilan friades dock, eftersom själva affärsidén inte får prövas och reklamen gick hand i hand med företagets affärsidé.

Man kan tycka vad man vill om mycket som människor gör, handlingar som sårar och som tycks destruktiva. Men det är genom möjligheten att göra fel som vi lär oss att handla rätt. Precis som barn vars föräldrar curlar dem för hårt aldrig lär sig utveckla ett eget omdöme skadas samhället i stort när lagstiftning förväntas vara stödhjul för medborgarnas förnuft.

Det är inte heller så att det saknas alternativ för att uttrycka sitt missnöje gentemot VictoriaMilan. Genom att tala illa om och öppet fördöma idén bakom deras verksamhet kan man påverka sin omgivning att välja att inte stödja deras affärsidé och på så vis – helt utan våld eller hot – få företaget att försvinna när affärsidén inte bär.

Det är den metod jag tror på. Jag tror människor faktiskt kan använda sitt förnuft och att genom att vädja till människors inre godhet och känsla för rätt och fel kan man, även om ansträngningen det kräver måhända för stunden är större, undvika en massa oförutsägbara problem. Nya problem är nämligen inte sällan resultatet när man istället med lagstiftning försöker tvinga människor att bete sig som man personligen – måhända i stort sällskap – anser är fel.

Jag tror Sverige skulle må bra av mer frihet, mindre lagstiftning och detaljstyrning i våra liv. En större möjlighet att göra fel. Samtidigt som vi gemensamt kan skapa trygghet också för de mer utsatta genom t.ex. en medborgarlön (eller negativ beskattning). Därför gillar jag Liberaldemokraterna och jag uppmuntrar alla att hålla ögonen på denna uppstickare nu när Almedalsveckan närmar sig!