En kompromiss av sämsta möjliga slag

Sverige lider av asylkomplex. Åh ena sidan vill man ha fri asyl och invandring, så vem som helst som vill kan komma hit och leva i landet med samma rättigheter som alla andra. Åh andra sidan lever vi i en verklighet där resurserna inte är oändliga och där välfärdssystemet gör att varje ny mun som ska mättas är pengar som tas från de resurser som hade kunnat gå till skola och sjukvård för dem som redan finns här.

Den ekvationen går förstås inte ihop och resultatet blir en kompromiss av sämsta möjliga slag, där man åh ena sidan säger att vem som helst inte får stanna i landet, men om man ändå gör det så ska man ändå ha tillgång till allt som de som får stanna har.

”…ekvationen går förstås inte ihop och resultatet blir en kompromiss av sämsta möjliga slag”

Det finns hundratals miljoner människor i världen som lever under förhållanden som med svenska mått mätt är miserabla. Det råder alltså ingen brist på människor att ta hit, i syfte att ge dem ett bättre liv. Frågan är hur ca 7,5 miljoner arbetande svenskar ska försörja dessa, utifrån de villkor om allmän välfärd som vi lever under.

Resultatet blir en utsorteringsprocess där man ställer upp villkor för vem som får komma hit och under vilka premisser.

Det finns en konflikt även för oss liberaler i den här frågan. Åh ena sidan är det mest liberala alternativet att inte ha gränser som hindrar människor från att fritt komma och bosätta sig och arbeta i landet. Åh andra sidan har vi en socialliberal tradition med positiva rättigheter – privilegier – för medborgare som många vill upprätthålla.

Vi måste bestämma oss i vilken ordning vi vill prioritera. Precis som man kunde argumentera emot slaveriets avskaffande utifrån en samhällsekonomisk analys kan man argumentera emot fri invandring. Men avskaffandet av slaveriet var en fråga om alla människors lika rättigheter, där prioriteringsordningen slutligen fastslog att rättigheterna ska komma först och de ekonomiska hänsynstagandena efter.

Problemet uppstår om man som vänstern åh ena sidan argumenterar för fri invandring och samtidigt vill ge alla människor i landet samma privilegier. Den ekvationen går inte ihop.

På samma sätt kan vi argumentera emot fri invandring och asyl till alla utifrån en samhällsekonomisk analys.

”Problemet uppstår om man som vänstern åh ena sidan argumenterar för fri invandring och samtidigt vill ge alla människor i landet samma privilegier.”

Frågan är om vi – majoriteten – är beredda att offra våra privilegier (positiva rättigheter) för minoritetens grundläggande (negativa) rättigheter. Om vi är det måste vi dra den logiska slutsatsen att det enda liberala alternativet är att ha fri asyl och invandring.

Efter att dessa grundläggande rättigheter är fastslagna och upprätthållna kan vi diskutera vilka positiva rättigheter vi har råd med att erbjuda alla som kommer hit för att leva, bo och arbeta. Det är möjligt att vi inte alla har råd att bo på plantager med negerslavar som passar upp oss, ett pris vi måste vara redo att betala för vad som är moraliskt riktigt.

Nutidens slavar är de illegala invandrarna och det moderna plantaget är välfärdssystemet med de tryggheter vi vill ge alla i landet. Är du beredd offra ditt plantage som det ser ut idag för slavarnas rättigheter? Det är den principiella frågan. Jag saknar ett politiskt alternativ i Sverige som vågar ställa den frågan och erbjuda ett konkret alternativ.

  • Anonym

    Problemet du, och de flesta människor som säger sig vara kritiska till invandring av ekonomiska skäl, gör är att du förutsätter att alla som kommer hit ska finansieras/leva på bidrag. Så enkelt är det givetvis inte, logiken säger ju att de flesta som kommer hit börjar jobba förr eller senare, och att samhället som helhet kommer gå med plus så småningom. Säg att man lever på bidrag i x år, sen får man ett jobb och börjar betala skatt, efter några år kommer man ha ”betalat tillbaka” bidragspengarna man fick och samhället börjar gå med plus av att ha släppt in en. Många av de som får jobb startar dessutom egna företag där de anställer folk och bidrar därmed till att sänka arbetslösheten.

    Sen är ju inte bidragspengar pengar som går förlorade, utan de blir ”bara” omfördelade – de som tar emot bidrag köper ju saker för sina pengar, pengar som går tillbaka in i ekonomin. Pengarna har ju inte blivit slängda i sjön, utan pengarna har bara använts av bidragstagaren istället för den som pengarna togs ifrån – samhället har som helhet har ju inte gått back. Och de betalar ju faktiskt skatt också, det är bara inkomstskatt de eventuellt inte betalar. De betalar moms varje gång de handlar, betalar bensinskatt varje gång de tankar, betalar eventuellt alkohol och tobaksskatter, osv.

    • Transparent

      Problemet är dock att segregationen, istället för att luckras upp, blir värre. Att många som får asyl är flyktingar som saknar utbildning, som är traumatiserade – att de som söker asyl eller uppehållstillstånd inte får arbeta under den tid som ansökan behandlas. Som utvecklingen går verkar det snarare så att allt färre av de som kommer hit sedan kommer ut i arbete – det finns fler drabbade, invandrartäta områden med svåra socioekonomiska problem idag än förr. Detta är naturligtvis en konsekvens av många olika faktorer, men den höga invandringen och den undermåliga integrationspolitiken är två utav dem.

      Sedan ska man ta i beräkning att inte alla som kommer hit har för avsikt att integrera sig och bidra till det svenska samhället, utan ser vårt land som en tillfällig fristad tills saker och ting har lugnat ner sig i hemlandet. Det är naivt att anta att krigsflyktingar, som mot sin vilja behövt lämna sitt land, inte vill återvända hem.

      Du har visserligen rätt i att pengarna omfördelas, vilket är viktigt att betona, men tillväxt är att glömma om allt färre får mätta allt fler. Det är ju inte på något sätt bra med fler bidragstagare. Och då inkomstskatten uteblir faller också statsintäkter onekligen bort.

      • Exakt vad ska man jobba som i Sverige under asylbehandlingen om ens förra jobb var getaherde i Afghanistan eller risbonde i Burma?

    • Skogsgode

      Jo, bidragspengar är förlorade pengar. Om någon konsumerar och inte producerar
      så går samhället back.

      Det är sannt att de flesta kommer att jobba förr eller senare, men att inte ha
      koll på när ”förr eller senare” infinner sig är ekonomiskt oansvarligt. En
      flyktingvåg skulle mycket väl kunna få hela sverige i konkurs om vi hade fri invandring.

      För att minimera den ekonomiska risken borde man ha ett fast antal
      flyktingplatser. Vi tar tar bara emot/ger bidrag till den dessa platser är
      fyllda, så snart någon återvänder hem eller skaffar sig egen försörjning i
      sverige ställs deras plats till förfogande för en ny ankommande.

    • Det beror ju helt på vilka invandrare/asylsökande vi talar om. Personer som inte ens är skrivkunniga på sitt eget språk kommer aldrig kunna konkurrera med arbetslösa infödda svenska ungdomar, somalier etc kommer leva på bidrag i minst en generation helt enkelt för att de inte har några förutsättningar att konkurrera på arbetsmarknaden. Det tar också mycket mer än en persons inkomst i skatt för att försörja en person på bidrag. Mer sannolikt går det åt 3-4 personer för att försörja en person på bidrag. Det tar ett bra tag att återbetala det, se bara på folks CSN lån och det handlar ändå bara om studier på ett fåtal år (3-5) som sedan återbetalas under väldigt lång tid (och då har man i regel dessutom studiebidrag utöver lånet att leva på).

    • Det är som Skogsgode säger inte konsumtion som skapar värde, utan produktion, därför är det helt fel att omfördelningen inte gör någon skillnad nationalekonomiskt.

      • Mikael

        Här har du helt fel, tyvärr. Det är faktiskt inte produktion dagens konsumtionssamhälle har brist på, utan konsumtion. Vi är fullkomligt överösta med företag som bara väntar på att få producera mer. De har sånt behov av ökad konsumtion att de lägger mer av sina pengar på att få upp konsumtion (med reklam) än de lägger på att få upp produktionen. Även om vi inte effektiviserar resursanvändningen så är vi jätteduktiga på att effektivisera arbetskraften.
        Glöm inte att pengar är en fiatvaluta, ett abstrakt påhitt, bara värt något så länge vi alla är överens om det.

        En vara är INTE ett värdeföremål i dagens samhälle, det är något som ska konsumeras, så fort som möjligt, så vi kan sälja en ny vara. Ingen vill ha fler som producerar varor, det är konkurens, vi vill ha fler som konsumerar varor.

        Om vi lägger ner fiatvalutan helt så kan vi börja leta sanningar i allt gallamatias som sägs här, tills dess finns det inget att tillägga.

        Angående ”fri invandring”. Jag tycker vi lägger ner det här med landsgränser, då behöver man inte ens längre nått som heter ”fri invandring” bara några flyttkort. :) Vad ger mig större rätt till svenska tillgångar och att bo i Sverige än en somaile? Det enda jag kan komma på är språket, det kan de lära sig.

  • Onaqui

    Ekvationen går ihop, vårt välfärdssystem bekostas av invandrarna. De är en nettoinkomst till samhället. /thread

    • Invandrare och asylsökande är inte samma sak. Du kan inte jämföra en finne eller norrman som jobbar i Sverige med en somalier som är analfabet.

      • Onaqui

        Det kan jag visst, iom att vårt välfärdssystem bygger på en folkmängdsökning som inte finns utan invandringen, att gå in och motsätta sig invandring från div. länder p.g.a. att de inte bidrar lika mycket som andra invandrare är jävligt skevt. Somalierna har ju störst anledning att komma hit, Somalia är ett helvete.

  • Robert Almgren

    Underbar blogg, intressanta, provocerande och dessutom konsekventa artiklar, underbart och sällsynt!