Ekonomiska fundamenta

Pengar, priser och arbeten kan tyckas som problem för den som saknar arbete, inte har pengar och ser priser på saker denne vill ha som ett problem. Slutsatsen man drar är att lösningen är att avskaffa alla tre och ersätta dem med en centralplanerande elit, ibland i dess moderna tappning med en superdator till hjälp.

För att förstå problemen med denna uppfattning måste vi först förstå vad pengar, värde/priser och arbeten egentligen är.

Först och främst har de ingenting med staten att göra. Pengar, priser och arbeten finns oberoende av staten. Det enda staten gör är att den begränsar och reglerar ovanstående för att förskjuta makt från den enskilde individen till grupper av särintressen.

Pengar

Pengar uppstod för att underlätta handel och har uppfunnits i kulturer oberoende av varandra. De uppstod för att de löser problemet att det du producerar och säljer inte nödvändigtvis behövs av den som säljer det du vill ha. Genom att handla med pengar får man ett neutralt medium för att byta till sig saker man behöver. Pengar, kan ju bytas mot vad som helst som någon är beredd byta det mot.

Exempel:

Nisse syr skor. Han behöver mat. Det finns ett stort behov av skor, av reparation osv. Men han är inte den enda som syr skor. Och många som behöver skor producerar inte mat. För att lösa det problemet kan han antingen samla på sig alla saker som de som behöver skor producerar, men då blir resultatet snart en enorm hög med saker ur vilken det är svårt att hitta rätt sak när behovet uppstår. Pengar löser detta problem.

Värde/priser

Det finns mycket man kan vilja ha och när priserna är för högt satta för ens personliga ekonomi är det lätt att tänka att den som säljer det bara är girig. Denne behöver inte alla dessa pengar, den vill bara samla det på hög. Men då måste vi förstå vad värde och priser är och hur de uppstår.

Exempel:

Nisses passion i livet är egentligen inte att sy skor. Nej, hans största fascination kottar. Det är hans passion i livet. Att samla kottar från alla möjliga träd i alla möjliga storlekar. Han sorterar kottarna efter sina egna idéer om hur de bör kategoriseras. Han lägger flera timmar varje dag på att leta nya kottar till sin samling. Vad är Nisses kottsamling värd?

För Nisse är den förstås värd otroligt mycket. Han har lagt massor med tid och energi [arbete] på att skapa sin samling. Den är i det närmaste perfekt! Ingen har en så fin samling kottar som Nisse. Men han är ganska ensam om sin fascination för kottar. Trots att han försökt så är det ingen som verkar vilja byta kottar mot mat, kläder och tjänster. Och den dagen Nisse dör så kommer ingen ta över hans kottsamling, för ärligt talat är det få som kan se vad som är så jävla fascinerande med kottar.

Det finns helt enkelt ingen efterfrågan på kottar och därför är dom – för alla utom Nisse – värdelösa. Det spelar ingen roll hur mycket arbete han lägger på sin samling, eftersom ingen vill ha den så finns inget värde. Även om samlingen är jättevärdefull för honom själv så finns ingen efterfrågan. I praktiken är hans arbete bortkastat och hans samling värdelös – om han vill byta det mot något annat.

Skor däremot, förstår folk. Han skor är verkligen jättepopulära. Folk vill ha dem och uppskattar dem. Folk byter gärna till sig skor mot mat, kläder och annat som Nisse vill ha. Om folk bytte pengar mot saker så skulle Nisses skor ha ett värde och ett ganska högt pris. Priset är ju nämligen inget annat än en relativ jämförelse av efterfrågan på olika saker. Skorna kan säljas för ett ganska högt pris, men det spelar ingen roll hur lågt pris Nisse sätter på sin kottsamling. Ingen vill köpa den ändå.

Arbete

Som i exemplet med Nisses kottsamling ovan så ser vi att arbete kan definieras som den energi och tid man spenderar på att göra något. Men det är inte hela sanningen. Det handlar nämligen inte bara om att det du gör ska vara ansträngande och ha ett värde för dig själv. Det du gör är inte ett arbete innan någon annan värderar det.

Exempel:

Nisse har kommit på ett nytt sätt att justera storleken på skor. Genom att sätta snören i dem har han uppgraderat sina skor från tofflor till state of the art, high-tech skor som inte trillar av när man springer. Det är genialiskt och alla i staden vill genast byta sina gamla skor mot nya. Nisse har massor av jobb att göra. Så mycket att  han faktiskt inte hinner samla kottar. Trots att det är det han helst av allt skulle spendera sina dagar med.

Men Nisse kommer på att han har en kusin – Stefan – som har en situation liknande hans egen. Stefan är nämligen en manisk stensamlare. Precis som Nisse har han problemet att ingen riktigt delar hans fascination för stenar, men till skillnad från Nisse kan inte Stefan tillverka skor. Han kan faktiskt inte tillverka någonting alls ordentligt som någon vill ha. Men, han är duktig på att samla saker. Nisse föreslår för sin kusin Stefan att han ska samla kottar åt honom. I gengäld får Stefan lite mat, skor och kläder av Nisse, som han samlar på sig genom att tillverka skor.

Detta betyder att Nisse kan både få sina kottar samlade, samtidigt som han själv tillverkar skor. Det känns inte så roligt, för han går miste om upplevelsen att samla kottar, men det viktigaste återstår – han får fler kottar till sin ultimata samling!

Nu har det uppstått ett nytt arbete och kottar har fått ett värde för någon mer än Nisse. Nu ligger det nämligen i Stefans intresse att hitta fina kottar som han kan byta mot det han själv behöver – kläder, mat och skor, med Nisse. De har kommit överens om att Stefan ska samla 20 kottar varje dag för att få de kläder, skor och den mat han behöver av Nisse. Bägge är jättenöjda med affären. Bägge får ut något av den!

Problemet som uppstår med centralplanering är förstås att värderandet av saker är helt subjektivt. Ingen utom Nisse skulle ju vara beredd att byta saker av värde för kottar. Och Stefan har fortfarande problemet att ingen verkar dela hans passion för stenar, så dom är fortfarande värdelösa – i det stora hela.

Motivationen till vad som får oss att skapa saker som andra vill ha är individuell. Tiden och energin vi lägger på att skapa något innebär inte nödvändigtvis att det finns en efterfrågan på detta. Eftersom inte alla människor har samma talanger och tiden och energin vi kan och vill lägga på att skapa saker som andra efterfrågar är begränsad, så uppstår priser som reflekterar värdet av något, som i sin tur är ett resultat av att detta något finns i begränsad mängd.

Vi ser alltså att priser inte i sig är något dåligt, precis som pengar inte är det och att arbeten är beroende av att någon uppskattar det du gör. Det är därför pengar, fördelning av arbete och fri handel är så genialiskt. Det finns helt enkelt inget mer effektivt sätt att fördela resurser. Ju mer något efterfrågas, desto större värde och desto större incitament att skapa detta. Ju mindre något efterfrågas, desto mindre värde och desto mindre incitament att skapa detta.

Världens finaste kottsamling

I nästa bloggpost tänkte jag skriva om varför initiering av våld är dåligt och varför ett samhälle utvecklas som bäst i frånvaron av detta.

Inspirerat av Stefan Molyneux:

httpvh://www.youtube.com/watch?v=b9WEWcbfnHg