• Kinkym54

    Självklart är det en ren moralfråga och därför går lagen igenom. I
    detta fall ( och tyvärr i många andra frågor )har det ingen betydelse om
    logiken säger något helt annat. Självklart måste det göra fan så mycket
    mer ont att ex få en falukorv uppkörd i röven än en grillkorv. Samma
    gäller naturligtvis djuren. Så en veterinärs arm borde ju kännas klart
    mer än en halvslak kuk.

    Nu vet ju alla att ett lite större djur knappast skulle märka av en
    kuk. Det troliga är att inte ens en mans arm är speciellt kännbart i ex
    en kossa eller hästs vagina.

    Det handlar enbart om att majoriteten av befolkningen naturligtvis
    tycker det är helt fel, äckligt och oetiskt och jag håller med.

    Vi har inget där att göra, men att större djur skulle lida på något sätt är helt absurt.

  • Det handlar ju om upprepade overgrepp, kanske ibland flera ganger om dagen, pa en varelse som inte kan skydda sig sjalv eller valja att ga darifran. Jag ber er lasa foljande artikel av veterinar Johan Beck-Friis for att ni kanske kan fa en annan infallsvinkel pa vidden av djursex (http://www.hundsport.se/redaktionellt/artiklar_mapp/lag_mot_tidelag.html) i vart samhalle.

    Personligen tror jag inte att en stressad bonde som fullkomligt jobbar ihjal sig for att fa det att ga runt normalt sett idkar sex med sina kor! Hela diskussionen blir snedvriden och nedlatande mot professionella bonder. Problemet som jag ser det ligger pa ett helt annat plan och da framforallt med vara husdjur. Se garna langst ner i artikeln om faktiska fall som veterinarer uppmarksammat dar framforallt tikar fatt mycket skador.

    Att en veterinar emellanat maste gora vissa ingrepp ar en helt annan sak. Om vi anser att det ar ett problem med inseminationer sa bor det diskuteras som en separat fraga. Det har aldrig rapporterats samma fysiologiska men fran det ej heller psykologiska men fran det men visst, anses det som ett problem sa tycker jag att det absolut kan tas upp. Blanda bara inte ihop de olika begreppen. Tycker man att det ar ett problem sa skall det diskuteras som en separat fraga med helt andra konsekvenser sa som t.ex. bortavling av naturlig drivkraft for parning.

    • Matti

      Men Beck-Friis har upprepade gånger farit med osanning i ämnet, så man
      ska nog ta det han skriver med en rejäl nypa salt. Det var inte så många
      år sedan han fick gå ut i radio och ge en offentlig ursäkt för de
      galopperande faktafelen i Veterinärförbundets ”rapport” om djursex.

      Vi har redan ett förbud mot djurplågeri, om djuret får fysiska skador är det förbjudet, så enkelt är det. De fall som listas i artikeln är djurplågeri, och skall dömas därefter. Dessutom ser jag att han återigen förvränger begreppen, för fall nummer 9, 17, 18, 19, 20 och 21 har inget med sex att göra (eller påstår du att den ”unga flickan” som omnämns i fall 9 kände sexuell njutning av att plåga familjens hund?). De övriga fallen handlar om plågsam kastrering, det är inte och har aldrig varit tidelag utan helt enkelt djurplågeri. Nummer två är överhuvudtaget inte djurplågeri då inga skador fanns, så jag förstår inte varför han tar med det annat än för att – väcka äckel.

      För djuret spelar det nog ingen roll om han/hon blir plågad för njutnings skull eller av hat, hämndbegär mot ägaren eller whatever, det faktum att någon gör honom/henne illa är illa nog. Djurplågeri skall imo bedömas lika hårt, oavsett motiv. Upprepat sådant hårdare. Vi behöver ingen äckellagstiftning för tankebrott.

    • Om ett djur tar skada så finns ju redan lagstiftning som täcker det och det är givetvis med rätta förbjudet! Vad denna lagstiftning siktar in sig på är ju moraliserande över alla handlingar som kan klassas som sexuella mot djur, när djuret _inte_ tar skada.

  • Hans Enders

    Förbud mot tidelag är väl bra,men allt det andra då?
    Att en av världens hårdaste Djurskyddslagar fått ”missriktade” resultat med endast avlivningar och utrotningar
    som följd?
    I mycket tveksamma och tvivelaktiga omhändertaganden och avlivningar av fullt friska djur.
    Av oärliga och sadistiska Djurskyddsinspektörer med utstuderade och faktiskt olagliga Arbetsmetoder.
    En Djurskyddsinspektör kan ljuga hur mycket som helst och ändå bli betrodd i Domstol.
    En Domstol som ”jävigt och kollegialt” ofta går på Länstyrelsens linje även om Djurägaren har rätt.
    Sveriges Djurskyddslag är en av världens hårdaste men också en av de grymmaste,
    som ej tar någon som helst hänsyn till levnadsglada djur livrädda för att dö.
    Jag är så trött på dessa utrotningar och denna idioti att jag kan spy..