Budgetkrisen har bara börjat

1600 miljarder dollar. Det är USAs budgetunderskott i år. Och den sk ”krisen” som pågått de senaste dagarna, när demokrater och republikaner fightats om att spara pengar, har handlat om att spara in 35-40 miljarder.

Man silar mygg och sväljer kameler. De största utgifterna USA har är i kampen mot den sk terrorismen. Trots att risken är större för en amerikansk medborgare att dödas av en polis än av en terrorist, bedriver man tre (Tunisien inräknat) krig vars kostnader får alla andra utgifter att framstå som futtiga.

USAs korporativism där stat och storföretag sitter i samma båt är inte en ren marknadsekonomi.

Samtidigt som man slåss om budgeten för den federala staten är det allt fler nationella stater och countys som kollapsar. Man stänger ner verksamheten flera dagar i veckan på samma sätt som Obama hotat att göra med den federala staten. I Detroit har man t.ex. bestämt sig för att helt sonika sluta ge kommunala tjänster till vissa områden i staden, områden som successivt avfolkas. Och så ser det ut på allt fler ställen i USA.

Som libertarian kan jag inte annat än nicka och konstatera att ”vad var det jag sa?”. Ingen kan leva över sina ekonomiska tillgångar i oändlighet. Förr eller senare hinner verkligheten ikapp, även för världens största supermakt USA. När man gång på gång expanderar statens verksamhet och spenderar allt mer pengar tills det en dag ser ut så att USA spenderar mer än man producerar, ja då kollapsar systemet!

En del kallar det en förlust för marknadsekonomin, men tvärtom är det marknadsekonomins lagar som vi ser framför oss, ”in action”.

För USAs korporativism där stat och storföretag sitter i samma båt är inte en ren marknadsekonomi. Det är en korrupt och artificiellt uppblåst ekonomi där de i toppen tillskansar sig resurser på resten av befolkningens bekostnad. När man spenderar mer pengar än man har så kommer någon till slut säga ifrån. Även om man är skolgårdens mobbare som klarar sig längre än någon annan så kommer en tid när det oundvikligen inte längre går. Den gränsen närmar sig USA i rasande tempo.

För den som är intresserad av detta rekommenderas en YouTube-sökning på Peter Schiff.

httpvh://www.youtube.com/watch?v=ISCaJMxVVGA

  • ”USAs korporativism där stat och storföretag sitter i samma båt är inte en ren marknadsekonomi.”

    Och om den rena marknadsekonomin, definierad som minimal eller frånvarande statsmakt, skulle leda till att ”de i toppen tillskansar sig resurser på resten av befolkningens bekostnad” i ännu högre grad, så är det okay?

    Allt är okay, bara inte staten är med? Även slaveri då, antar jag.

    • Jag är libertarian, inte anarkist. Statens syfte är att skydda individens rättigheter, därmed är avtal som bryter mot dessa ogiltiga. Slaveri är inte förenligt med individens rättigheter och därmed olagligt.

      • Okay, staten ska då finnas i din modell, och vara tillräckligt stark för att kunna upprätthålla basala regelsystem, med våld om nödvändigt. Men hur ska man komma fram till vilka dessa regelsystem ska vara, om inte genom en demokratisk process? Man kan givetvis ha en icke-demokratisk stat som upprätthåller ett kapitalistiskt regelsystem utan skyddsnät, som Kina, men är då Kina det närmaste man kommer det libertarianska idealet i dagens värld?

        Ska man ha full liberalism, så måste man givetvis ha både ekonomisk och politisk liberalism, inte bara det ena eller det andra, men här finns några bläckfiskar i rummet, som libertarianer inte vill se: om man har politisk liberalism, dvs allmän medborgarbaserad rösträtt, så kan man också få partier vid makten som är för sådant som libertarianer avskyr, som omfördelning från rika till fattiga via skatter, eller en stark militär, eller en stor offentlig sektor, statliga företag m.m. Om man å andra sidan är för en mer kinesisk modell, med enbart ekonomisk liberalism, så tycks det mig som om man hellre offrar den politiska liberalismen, och då blir man bara en halv liberal.

        Eller m.a.o. en full och absolut ”ren” liberalism kanske inte är möjlig i den politiska verkligheten. Man får därför nöja sig med ett närmevärde, om man inte vill bli utopisk. Det hittills bästa närmevärdet är då kanske någon socialliberalism a la Holland, snarare än USA de senaste 30 åren, där radikaliserade (libertarianska) idéer om den ”rena” marknadsekonomin förvisso har varit starkt bidragande till utvecklingen mot katastrofen.