Aja baja Gudmunsson

Igår satte Per Gudmunsson foten i bålgetingboet. Han hade nämligen mage att citera en rapport från Norge där brottslighet fördelat på olika invandrargrupper presenterades. Twitter exploderar och snart kommer han väl krävas på offentlig avbön av den svenska PK-eliten.

Man kan inte dra alla invandrare över en kam, det är är helt sant. Inte ens ”utomeuropeiska invandrare” är helt helt träffande, om man vill ringa in de grupper som är som mest problematiska. Vi har lämnat rasbiologin bakom oss och ingen påstår längre att det är något genetiskt bakom vissa gruppers problem, men tydligt är att det inte bara handlar krigstrauman eller om arbetslöshet.

Den absoluta majoriteten av alla brott begås av norrmän. 90 procent av gärningsmännen bakom de brott som begicks under den uppmätta perioden, 2001 till 2004, var infödda norrmän. Det är dock vissa invandrargruppers överrepresentation i brottsstatistiken som väcker intresse. 6,1 procent av alla norrmän begick något brott under mätperioden. Invandrare från Norden, Västeuropa och Nordamerika begick brott i lägre grad än så. Men 10,4 procent av invandrarna från Östeuropa, 13,6 procent från Asien, 13,8 procent från Central- och Sydamerika och 17,8 procent av invandrarna från Afrika registrerades under samma tid för brott. Även invandrares barn hade högre brottsaktivitet än de norskättade, visar rapporten.

Ursprungsländer med högst procentandel gärningsmän var Marocko (18,1), Iran (19,4), Somalia (21,8) och Irak (23,6 procent). På andra sidan spektret finns ursprungsländer som Kina (5,9) och Filippinerna (4,7 procent).

Svaret måste vara kulturella värderingar och synsätt som styr benägenheten till kriminalitet.

Invandrare från Somalia är i betydligt högre grad registrerade för brott än de lika krigsdrabbade invandrarna från Sri Lanka (9,7 procent), […]

Den senaste svenska mätningen gav vid handen att överrepresentationen i registrerad brottslighet för utrikes födda var 2,5. Ännu högre när det gäller grövre brott: överrepresentationen var 4,2 i kategorin dödligt våld och försök till mord och dråp, samt 5,0 vad gäller våldtäkt och försök till våldtäkt. Sett till antalet brott, i samtliga kategorier, som begicks under mätperioden stod utrikes födda och barn till utrikes födda för sammanlagt 40 procent, enligt Brå.

[…]

En tredje omedelbar tanke, förstås, berör integrationspolitik. Hjälp till jobb och drägliga bostadsförhållanden kanske kan lösa problemet? Att döma av den norska utredningen hjälper inte det mer än marginellt.

Det är viktigt att understryka att vissa grupper av invandrare/asylsökande inte är problematiska. Dit hör ex. Kineser och människor från Burma. Problemländerna är Irak, Somalia, Afghanistan, Marocko mfl. Det vore sorgligt om människor som inte alls är problematiska blev drabbade av en åtstramad invandringspolitik och som liberal vill jag i slutändan se lagstiftning som baseras på individuell prövning och inte kollektiva idéer.

Däremot ser jag inga som helst problem med att avlägsna människor som begår brott. Det är en uppfattning jag länge hållit att döms man för brottslighet som kan ge fängelse så ska man avvisas. Det är något de flesta människor klarar leva hela livet utan att göra sig skyldiga till och jag ser inte varför det inte är en rimlig minimumstandard att hålla också för invandrare.

Jag hyser ingen empati för den ex. somalier som begår överfallsvåldtäkter och sedan avvisas tillbaka till det land denne fått asyl ifrån pga det politiska läget. Det är ett öde som bara kan lastas dennes egna livsval. Så svårt är det inte att låta bli att våldta folk, krigsskadad eller ej, en slutsats vi kan dra av att andra folkgrupper med krig i bagaget inte begår våldtäkter alls i samma utsträckning.

Helst skulle jag se helt fria gränser, med totalt slopande av bidrag, men det är en liberal politik jag inte tror Sverige är redo för och då återstår en ansvarsfull politik där pengar spenderas där de hjälper människor bäst och där det finns incitament för goda val och konsekvenser av de onda.

Andra om detta: Politiskt Inkorrekt,