31% får inget slutbetyg i gymnasiet

Det här är helt sinnessjukt illa. En skola där en tredjedel inte klarar de grundläggande målen är så galet dålig att man borde fundamentalt ifrågasätta vad tanken med skolan egentligen är.

Visserligen är gymnasiet i teorin frivilligt, men likväl är det svårt att komma någonstans utan det i ett land där alla okvalificerade jobb i praktiken omöjliggjorts genom lönesättning som hindrar anställningar av okvalificerad arbetskraft.

Hur många av dessa 31% kan förklaras med invandringsrelaterade problem, så som bristande språkförståelse, ofullständig grundskola etc?

Hur många finns det helt enkelt ingen ursäkt för att man misslyckats med eftersom de haft alla förutsättningar att klara sig?

Att det skulle spela så stor roll vilka föräldrar man har ser jag som konstigt eftersom högskoleutbildade föräldrar sannolikt har lite tid att hjälpa sina barn med skolarbete, förmodligen rör det sig snarare om motivation och föräldrar som pressar på ytterligare lite mer än vad föräldrar utan högskoleutbildning gör.

Mina föräldrar var sällan någon större hjälp med skolarbete och de har bägge högskoleexamen. Delvis för att jag aldrig var intresserad av att göra läxor och delvis för att dom hade bättre saker för sig än att kolla så jag skötte skolan varenda dag. Slutligen också för att helt ärligt så minns få något av det man lär sig i gymnasiet om man inte haft nytta av det i arbetet senare i livet.

Skolan är ett dagis snarare än en plats för lärande för livet. Det man inte har nytta av sorteras ändå bort som onödigt av hjärnan helt automatiskt och tiden man spenderat på att memorera dessa onödiga kunskaper är helt bortkastad.

Det är dags att ifrågasätta skolan som idé och vad som egentligen är dess syfte. Vilka vetenskapliga alternativ finns det till den skola vi har idag? Det har hänt otroligt mycket i samhället de senaste 20 åren men skolan ser i stora drag ut som den gjort de senaste 50 åren.

Framförallt tror jag elever behöver referenser. Det är först när man lämnar skolan för arbetslivet som man inser nyttan av att kunna något alls. Innan dess handlar det bara om att prestera på prov för att få betyg för en utbildning man intalat sig att man kanske kan ha nytta av. Vi som saknar den sortens förmåga att fokusera på abstrakta mål i en avlägsen framtid som kanske eller kanske inte kommer ge oss någon slags nytta, känner ganska lite glädje av tiden vi är tvingade spendera i skolan.

För att få perspektiv på tillvaron behövs uppehåll i skolan. Andra källor till lärande och erfarenhet. Framförallt behövs arbetslivserfarenhet.

Det skulle behövas massa lågbetalda arbeten där ungdomar kan bidra för att känna att fortsatt utbildning faktiskt genererar dem någon slags mervärde. Den sortens insikt kan bara komma av erfarenhet av alternativ. Inte genom föräldrar eller skola som envist försöker tala om för en att man minsann behöver en utbildning.

Själv önskar jag att jag hade hoppat av skolan redan efter nian. Om man bortser från den försämrade självkänslan av att stämplas som misslyckad dropout så har jag inte haft någon som helst nytta av gymnasiet, framförallt inget jag inte hade kunnat skaffa mig på alternativa sätt så som jag lärt mig resterande 90% av allt jag kan helt på egen hand.