Yttrandefrihet på riktigt

I Sverige gäller inte grundlagens yttrandefrihet för individer, vilket givetvis är helt vansinnigt. Ordningen fodrar att man ansöker om ett tillstånd av staten, vilket gör att ”rättigheten” är ett privilegium, inte en rättighet.

Det svenska meddelarskyddet har fått sajten Wikileaks att dirigera sin trafik via servrar i Sverige. Men meddelarskyddet gäller bara sajter med utgivningsbevis – och det har inte Wikileaks.

SvD

Ordningen försvaras av någon slags vurmande för ”allmän ordning”, där man föreställer sig att det skulle bli kaos om vem som helst kunde yttra sig fritt. Tekniken har dock redan sprungit ifrån lagstiftningen för länge sen, i praktiken finns yttrandefrihet för alla som vill starta en blogg. Det påstådda meddelarskyddet existerar inte för någon, eftersom FRA numer avlyssnar all digital trafik.

Vill Wikileaks ha skydd så bör de lägga sina servrar på Island, där man numer anstränger sig för att lagstifta ett verkligt skydd som inte är utlämnat till myndigheters godtycke för att dela ut privilegier. I Sverige vågar inte ens Google ha sina servrar längre, efter FRA-lagens inträde. Hur Wikileaks kan ha undgått den här debatten förvånar mig.