”Vi lovar meeeeer!”

Det är lätt vara generös med andras pengar. Politiker lovar brett och vilt i valrörelser, men sen när det väl kommer till kritan visar det sig inte sällan att man lite ursäktande skjuter upp infriandet av sina löften för att det ”just nu saknas finansering”, ja det är i bästa fall. I sämsta fall lånar man pengar för att infria dem ändå.

Rödgröna röran lovar nu att övertrumfa Alliansen oavsett hur mycket pengar de tänker lägga på välfärden. Alltid.

Det känns lite minst sagt som sandlåderetorik och jag blir lätt illamående. Är folk så dumma att de köper det här? Vänstern har historiskt sett varit bäst på att lova folk saker och därför vunnit valen. Men nu vet vi hur det går för länder där man röstar på dem som lovar ge, ge och ge. Som i Grekland t.ex. Tids nog kommer notan med besked.

När det visar det sig att man för att finansiera sådant som pension från 40års ålder har lån för nästan hela landets BNP och det enda sättet komma ur skiten blir totalsanering av landets ekonomi, för att inte hela nationen ska hamna permanent på fattighuset. Är det dit Vänstern i Sverige vill dra nationen? Vi betackar oss gärna från den sortens vänsterpåfund skulle jag tro och innerligt hoppas.

Vem vill du ha som jultomte för fyra år framöver?

Skattesänkningar ger mer pengar i plånboken, vilket leder till mer konsumtion och därmed mer jobbtillfällen. I synnerhet när det är den köpstarka medelklassen som får sänkta skatter. Men även när företagare får mer pengar över, så finns större marginaler och att anställa i synnerhet mer riskfulla grupper som oerfarna unga och kvinnor i fertil ålder blir mer lockande. I en åtsnörd ekonomi är det de minst lockande grupperna som får bära hundhuvudet.

Fler i jobb ger också i slutändan större skatteintäkter, även om det är till en lägre procentsats. Ja, om nu inte själva principen att man ska ha rätt till större delen av frukten av sitt eget arbete räcker. Jag vet att 70% skatt inte räcker för vänstern, som helst skulle se att skatten var 100% och vi alla levde på olika sorters bidrag, eller ”medborgarlön” som de kallar det.

Dessvärre för dem så producerar inte statliga jobb ofta verkliga värden, för det behövs förädling av verkliga resurser, för det behövs innovation och fri marknad. Annars kollapsar samhället i ett ekonomisk svart hål, så som Sovjet en gång i tiden gjorde.

Andra om detta: HAX,