Utvärdering, valet 2010

Det är inte så många som röstar ideologiskt, verkar det som. Det baserar jag på att många dels förtidsröstar (det har tappat sin socialistiska 1:a-maj-liknande status), dels en hel del av alla röstberättigade bestämmer sig i sista stund vad de ska rösta på. 30% av alla röstberättigande bytte dessutom parti från förra valet.

De flesta verkar rösta utifrån någon sakpolitisk fråga, eller fråga som känns som den påverkar dagligdags. Där brister Piratpartiet.

Vi kan skrika hur högt vi vill om övervakning, men om människor inte känner det konkreta problemet i sin vardag, så förblir det hotet abstrakt och på avstånd. De flesta har rent mjöl i påsen och längre än så bekymrar man sig inte. Kanske är också hotet så stort att det är lättare bara ignorera det. Lite som miljöhotet en gång var.

Man måste få med sig media på tåget, för att människor ska känna att det är en fråga som berör i vardagen. Det är vad som hjälpt Sverigedemokraterna.

För även om media är allt annat än SD-vänligt, så återkommer rapporterna om invandringsrelaterad brottslighet och problem med islamisering och ickeexisterande integration gång på gång. Det räcker att titta på Efterlyst några avsnitt. Den sverigedemokratiska tidningen Politiskt Inkorrekt har förstås också hjälpt till. Det gör hotet konkret och människor röstar på SD. Inte så mycket för att deras politik är den bästa, som för att de är de enda som ser problemet. De får därmed ensamrätt på problembeskrivningen.

Att de andra partierna tillskriver dem åsikter de inte uttrycker hjälper förstås till, eftersom demoniseringen slår tillbaka på dem själva och SD istället blir en underdog. Det är lätt för Ohly att va stor i orden, men faktum är att fler svenskar sätter sin tilltro till Jimmy Åkesson – än Ohly och hans parti – när de väl kommer till valurnorna.

Tyvärr verkar det som att vi måste längre in i övervakningssamhället med tillhörande inskränkningar i var och ens frihet, innan den kritiska punkten är nådd, den punkt där människor känner att nu får det vara nog.

Det känns lite surt att vi sannolikt inte tog oss över 1%-spärren. Det hade iaf varit något av en seger. Nu står vi kvar och stampar kring 0,7-0,8% och det är egentligen ingen skillnad från förra valet. Vi har framtiden för oss, men hade det funnits någon rättvisa hade vi gjort oss förtjänta av 1% i det här valet.

Andra om detta: Rick Falkvinge,
  • K-SATANAS

    Människan är ett konstigt djur. Vi accepterar det mesta och acklimatiserar oss till rådande förhållanden.
    Nuet är alltid det som gäller. Det är med utgångspunkt från nuet som vi gör våra flesta val och vad som direkt påverkar oss.

    Om 10 år så är naturligtvis övervakningen av varje individ klart mycket striktare än i dagsläget. Problemet är vi inte kommer att vara medvetna om förändringen i realiteten med nuet. Vi måste hela tiden tänka bakåt för att kunna se en förändring.
    Och troligtvis kommer de flesta av oss kunna se en förändring att övervakning blivit mer och mer intensifierad men samtidigt att det inte direkt påverkat oss i vårat dagliga liv.
    Jag tror inte att folket någonsin kommer att kunna förändra utvecklingen , helt enklet för det inte drabbar indidividen på ett synligt sätt direkt i det dagliga livet. Allt är så abstrakt.
    Bara hoppas PP finns kvar, men jag kan inte i min vildaste fantasi tänka mig att PP direkt kommer att påverka något. Folk ser inget hot, eller känner någon smärta , det handlar mest om ettor och nollor.

    • Anton Nordenfur

      Det känns hemskt att säga detta, men jag hoppas nästan på konkreta exempel (när det gäller integritetsdelen). Folk behöver inse vad som händer när en myndighet får kontrollen att bevaka vartenda steg. Det hela kan kännas väldigt långt borta om man inte får känna det förstahand, eller sätta sig in i det historiska perspektivet.

    • Ssargon

      Frihet/instängdhet verkar gå i cykler i historien. Så kommer det säkerligen vara även här.

      Trist, men jag tror att pendeln måste svinga lite till åt fel håll innan den börjar gå tillbaka igen…

  • Onaqui

    Vänsterpartiet för ju en liknande integritetsdiskussion, vad som saknas är väl ett alternativ som står för rättssäkerhet på högerflanken. Men eftersom hela högern propagerar för ”hårda tag mot brottsligheten” så lär ju integriteten få ta ett steg tillbaks där.

    Vänsterpartiet är väldigt liberala i specifika frågor, narkotikapolitik och integritet är två områden. Samtidigt som de är minst liberala finanspolitiskt, så man får väl göra en avvägning där om man vill ha ett övervakningssamhälle med 5% mindre inkomstskatt eller ett mer liberalt samhälle och lite mer skatt.

    • Ssargon

      Fast med vänsterpartiet så är det inte enbart skattesatser som är skillnaden på det ekonomiska området.

      Det är även en enorm klåfingrighet i vad som ska få skötas utav privatpersoner och vad som staten måste få klanta till själv.

      • Onaqui

        Jo, jag gjorde en ganska grov generalisering. Men du förstår min poäng, vad jag egentligen syftar på är att vi behöver förändra vårat endimensionella synsätt på politik (vänster/höger) till ett tvådimensionellt. Som man använder i USA dvs. För som det är nu så finns det inget parti på högerflanken som samtidigt vill ha milda straff med fokusering på rehabilitering, minskad övervakningsstat, öppen invandring och liberal narkotikapolitik (för några exempel). Dessa frågor borde då hamna på en upp/ner-skala, så att man kan välja ett parti som är socialistiskt finansekonomiskt men samtidigt är konservativt gällande brott/narkotika osv (om man nu vill det) och tvärtom.