Transsexuellas rättigheter

Expressen har idag en ledare som tar upp transsexuellas rättigheter som nästa fråga för HBT-rörelsen. Att det borde vara en självklarhet 2010 att också transsexuella slippa sterilisering, tvångsskilsmässa och att få adoptera, spara könsceller och ha surrogatmödraskap, medan vi i själva verket saknar allt detta, är inget annat än tragiskt.

Att ”avvikande” fortfarande steriliseras är lika tragiskt som det är talande. Inte nog med att lagen från 1972 kräver sterilisering vid könsbyte, det är också förbjudet att spara könsceller. På så sätt hindras transsexuella från att någonsin bli föräldrar.
För ett land som säger sig stå för tolerans och hbt-rättigheter är det förstås ett rejält underbetyg. På socialdepartementet har engagemanget lyst med sin frånvaro de senaste åren.

Expressen

Ett vanligt känsloargument som dyker upp i debatten är att man ska ”tänka på barnen” som inte ska behöva ha avvikande föräldrar, med risk för mobbning som följd. Vad man verkar missa att inse är att det alltid går att hitta ursäkter för att mobba någon. Vikt, längd, glasögon, frisyr, kläder… Listan kan göras lång. Det är för det första inte ett större problem för barn att ha transsexuella föräldrar, än att ha överviktiga föräldrar, ur mobbningsriskperspektiv.

För det andra är det mobbarna och deras föräldrar som ska kritiseras om barn utsätts för mobbning, inte barnet och dess avvikande föräldrar! Med annan logik kan vi förbjuda all adoption, samt sätta upp kriterier på all form av avvikelse som föräldrar inte får ha för att godkännas av samhället som föräldrar. Men jag skulle hoppas vi lämnat den sortens socialhygenism bakom oss tillsammans med all annan skit från Folkhemmet.

Så, vad är det vi transsexuella eg. är ute efter?

Inga tvångssteriliseringar och rätt att spara könsceller! – Det finns ingen anledning att kräva att vi inte ska kunna få barn. Socialhygenism hör till 40-talet.

Rätt att byta juridiskt kön efter diagnos! – Det juridiska könet är ett påhitt, vi kan ändra definitionen hur vi vill för att underlätta människors liv. Det biologiska könet är en privatsak mellan individen och sjukvården.

Rätt till lika behandling! – Sjukvården varierar kraftigt beroende på var man bor i landet. Ska vi ha offentlig vård måste alla ha rätt till samma kvalité oavsett var man råkar bo. Det är inte rimligt att man får laserbehandling bekostad eller inte beroende på var man bor, eller att utredningen tar flera år i onödan.

Andra om detta: Kent Persson (m), Svensson, Maleandro,

  • K-SATANAS

    Apropå avvikande föräldrar. Eftersom sociala gör hembesök vid ett barns födelse, så ska nog bdsm folk tänka på vad dom har i bostaden. Är det inte kliniskt rent så lär dom knappast eller med stora svårigheter bli godkända som lämpliga vårdnadshavare.

  • Magnus J.

    Här tycker jag du gör det lite väl lätt för dig.

    ”Vad man verkar missa att inse är att det alltid går att hitta ursäkter för att mobba någon.” – Visst behövs det ibland inte mycket alls för att någon ska bli mobbad. Men är det därför verkligen acceptabelt att försätta barn i situationer som man vet medför kraftigt förhöjd risk för mobbning?

    ”inte ett större problem för barn att ha transsexuella föräldrar, än att ha överviktiga föräldrar, ur mobbningsriskperspektiv” – Regeln på skolgården är: ju mer avvikande, desto större risk att utsättas för mobbning och desto större risk för riktigt allvarlig mobbning. Och så länge det finns betydligt fler feta än transsexuella…

    ”För det andra är det mobbarna och deras föräldrar som ska kritiseras om barn utsätts för mobbning, inte barnet och dess avvikande föräldrar!” – Om du går naken genom Rosengård mitt i natten är det givetvis våldtäktsmännen och inte du som ska låsas in, men det vore fortfarande smart att låta bli.

    Kan väl till sist nämna att jag själv var mobbad i skolan och utifrån det är ganska så övertygad om att en uppväxt med mobbning är värre än att leva barnlös.

  • Guest

    Det talas ofta om rättigheter, men nästan aldrig om skyldigheter. Vad har transsexuella för skyldigheter?

  • gothbarbie

    Samma som alla andra.

  • gothbarbie

    Det begränsas bara av mobbarnas fantasi. Det enda som förhindrar mobbing är att man lär barn att säga ifrån och slå mobbare på käften. Då ger de sig på någon annan. Det har ingenting att göra med vad man KAN mobbas för, utan om man är svag nog för att inte utgöra ett hot för mobbaren.

    Mina barn ska få lära sig att om de blir mobbade ska de ta till våld och slå mobbaren så han aldrig ger sig på dem igen. Det är enda sättet att lära mobbare var gränsen går. Annars får man aldrig använda våld.

    Nej, regeln är att den som har låg status och är ett tacksamt offer blir mobbad. Jag har sett de mest avvikande vara just mobbarna, kanske måhända av osäkerhet och för att hävda sin status på andras bekostnad. Dem som blev mobbade var aldrig de mest avvikande. De var dem som var mesiga och inte kunde säga ifrån.

    Jag hade glasögon, jag var värdelös på sport, jag var kristen och blyg. Jag hade kunnat bli mobbad, men när alfahanen i klassen gav sig på mig sa jag ifrån. Jag sa ifrån när ingen annan vågade när han fånade sig med att pissa på folk i duschen. Jag var rädd, men jag sa ifrån. Sen respekterade han mig och lät mig vara ifred. Det var enklare att ge sig på någon annan som inte sa käftade emot.

    Japp. Men nu talar vi om rätten att få ha barn, det är något viktigare än att få gå naken genom Rosengård.

    Och det är mobbarnas, skolans och lärarnas fel, inte dina avvikande föräldrars om du blev mobbad i skolan.

  • Kiwi

    Med din motivering bör ingen få skaffa barn. För du vet, livet kan förändras i en handvändning. En kvinna kan under graviditeten få så svåra problem med foglossning att hon hamnar i rullstol i flera år. En pappa kan få MS, en lillebror kan födas med Downs syndrom, mormor kan få en stroke och morbror kan få en psykisk sjukdom.
    En familj med barn bör heller aldrig få flytta, eftersom att vara ny på ett ställe kan leda till mobbing- i synnerhet om familjen har en avvikande dialekt. Barn bör heller aldrig få glasögon eller ha rött hår. Jag blev mobbad för både dialekt, glasögon och hårfärg. Men aldrig för att jag hade avvikande föräldrar, för det har jag inte.
    Alla barn bör i så fall ha likadana kläder, leksaker och frisyrer så att man inte kan se vems familj som har ont om pengar. Alla familjer bör ha likadana bilar och bo i likadana hus på likadana gator i likadana städer och jobba på likadana arbetsplatser och heta samma saker och få samma sjukdomar ungefär samtidigt.

    Jag blev också mobbad i skolan. Jag blev mobbad varenda skoldag i sex år. Jag hade ångest, magont och allt det där, och min skola gjorde inte ett skit trots att mina föräldrar rev upp himmel och jord.
    Men vet du vad? Killen vars mamma hade en psykisk sjukdom blev inte mobbad. Inte heller tjejen vars mamma var alkoholist. Nej, det var JAG som blev mobbad. Jag som har något så ovanligt som en fungerande kärnfamilj. Men jag var mins, och smartast, och rödhårig (glasögonen kom till först på mellanstadiet). Det räcker för barn.
    En uppväxt med mobbing är fruktansvärd. Jag har bearbetat mig igenom åratal av terapi och ångest och dödslängtan. Men jag vet människor som har ångest och dödslängtan just för att de inte kan få barn. För att de längtar efter barn så oerhört mycket. Är deras ångest mindre värd? Man kan aldrig veta i förväg vem som ska mobbas. Och jag är övertygad om att många flator, bögar, transvestiter och transsexuella, bisexuella, rullstolsbundna, amputerade, cp-skadade men ej utvecklingsstörda, nördar mfl är oerhört mycket bättre föräldrar än många ”normala” människor. Och ge barn lite cred. Man råkar oftare ut för mobbing för att någon tycker att man är ett hot än för att ens mamma en gång i tiden råkade heta Anders.

  • Pingback: Heteronormen återbesökt | Svensson()

  • Magnus J.

    Som sagt: Risken för mobbning finns alltid där, men vissa faktorer gör den betydligt större än andra.

    Sedan har jag väl för fan inte påstått att transsexuella skulle vara sämre föräldrar än andra människor, generellt sett? De kan säkert vara helt fantastiska föräldrar, men ibland hjälper det tyvärr inte.

  • Magnus J.

    ”Jag hade glasögon, jag var värdelös på sport, jag var kristen och blyg.”

    Samma här. Och även jag försökte slå tillbaks. Vilket bara resulterade i att jag fick väldigt mycket stryk och sågs som ett problembarn av lärarna…

  • gothbarbie

    Det spelar ingen roll. Lagstiftaren ska ställa sig på den utsattes sida, inte på mobbarnas. Det gällde för homosexuella och det ska gälla också för transsexuella föräldrar.

  • gothbarbie

    Tja jag tog aldrig till fysiskt våld. Det beror ju lite på vilken ålder man är i också. Jag sa ifrån och det räckte. Det fanns mer tacksamma offer att ge sig på. Att det inte fungerade för dig kan jag bara uppriktigt beklaga. Men jag ser inte hur det hade hjälpt att förbjuda dina föräldrar från att skaffa barn, eller neka dem möjligheten att adoptera etc. Det är ett kategoriskt tänkande och grupperande av människor som jag vägrar ställa mig bakom. Man ska inte dömas utifrån vilken godtycklig grupp man kan anses tillhöra och hur barn kan tänkas använda detta som ett skäl att mobba.

  • Kullback-Leibler

    Det är tragiskt att vi såhär långt in i 2000-talet fortfarande har sexual-politik a lá ”the dark ages”. För övrigt borde det adopteras mera…

    Eller, som Doug Stanhope skulle sagt: