Svårtuggad invärdering

Sexualliberalen Dick Wase som också står med på Piratpartiets kandidatlista inför riksdagsvalet, skriver en kritisk summering av den ”invärdering” av sexköpslagen som kom ut i början av månaden på Newsmill.

Schyman, och hennes gelikar, är också lysande illustrationer på den typ av häxjägare som under hela den kristna kulturen drivit häxjakter av olika slag.  D v s den sorts människor som upphöjer sig till bättre vetande än andra, som ser sina egna föreställningar som absoluta sanningar och som därmed tar sig rätten att bestämma vad som är rätt och fel för ALLA.

Det råder en ryggdunkarkultur kring denna fråga i det politiskt korrekta samhällsskiktet, där inget kritiskt tänkande får förekomma och där man slår dövörat till närhelst något kan tänkas hota ens ideologiska världsbild. Utvärderingen hade som tidigare nämnts redan i direktiven bara ett avsett mål; att ge motiv att höja straffen för sexköp. Lagen i sig fick inte ifrågasättas, alltså kunde invärderingen bara komma med hyllningar. En ”metodik” som alltså utredaren själv uttryckligen redogjort för.

Den totala bristen på metodiskt utvärderande – som ju annars ska vara ifrågasättande – framgår också i t ex de delar som berör människohandeln.  Helt okritiskt plockar man in absurda uppskattningar om omfånget på sextraffickingen, som t ex den som gjorts av Europeiska kommissionen, om 500 000 sextraffickingoffer till EU:s medlemsstater årligen.  Naturligtvis i avsikt att konfirmera den politiskt fastslagna officiella synen.

Dick Wase är uppenbarligen inte rädd för att vara politiskt inkorrekt och agera vagel i ögat på det moralistiska etablissemanget när han dissekerar ”utvärderingen” av sexköpslagen.

Om Gudrun Schyman och hennes gelikar inte varit så okunniga, utan istället haft några elementära kunskaper i sexualitetens kulturhistoria, hade hon vetat, att det i sexuellt uppmuntrande kulturer är sällsynt med våldtäkter och våld – som ju redan James W Prescott visade i sin undersökning 1975 – eftersom det är så enkelt att få sex, medan det däremot i sexuellt repressiva kulturer av det slag som den svenska (och som regering, radikalfeminister och kyrkliga kämpar så hårt för) är höga frekvenser av våldtäkter och våld.  I det förkristna nordiska samhället var t ex våldtäkter ett så litet problem att man inte ens ansåg sig särskilt behöva lagstifta om det (vilket dock inte hindrade att nordborna kunde våldta i andra kulturer som de stred eller bedrev röveri mot).  Det var först med den kristna sexualsyn som speglas i sexköpslagen och hos Schyman och hennes gelikar som fenomenet blev så påkallande att det började införas i lagarna.