Sexköpsutredning: IG

Kan man spåna hur fritt som helst i en statlig utredning som ska ligga till grund för lagstiftning, eller bör det finnas krav på saklighet, opartiskhet och intellektuell hederlighet? Sexköpslagsutredningen lever inte upp till något av detta. Resultatet får IG.

I grundskolan fanns det vissa krav på det man skrev och lämnade in. Man kunde (oftast) inte bara spåna hur löst som helst och sen påstå att man faktiskt demonstrerat något bara genom att ordbajsa vilt. Kraven efter gymnasiet är förstås ännu högre, vilket alla som skrivit en uppsats på högskolenivå vet.

Ett av många aja baja är att redan på förhand bestämma vad man vill komma fram till och sen selektivt leta källor som stödjer detta och bortse från dem som inte stödjer det. Så gör man helt enkelt inte. Det är definitionen av intellektuell ohederlighet. En dödssynd inom vetenskapen. Men det är precis vad man gjort med sexköpslagsutredningen.

Urvalet är så litet att det inte säger någonting i någon riktning. Dessutom har man helt utan insyn i problemet fastnat i gatuprostitutionen, som om den vore representativ för sexhandel överlag. (Vi vet från studier i andra länder att den inte är det.) Urvalet är dessutom kliniskt. Om man ska bedöma hur heterosexuella familjer mår genom att besöka kvinnokliniker så kommer man till slutsatsen att nästan alla män misshandlar sina fruar. Så ser naturligtvis inte verkligheten ut.

Inte heller får man en rättvis bild av sexhandel överlag genom att tillfråga polisen som bara jobbar med brottsutredningar. Eller genom att fråga socialen som bara jobbar med utsatta människor. Som man frågar får man svar.

Metodiken är obefintlig. Urvalet är selektivt och när det inte duger för uppsåtet – ägnar man flera sidor åt att berätta en enskild kvinnas dramatiska livsöde. Men herregud, detta är inte en roman, det ska föreställa en utredning! Då ska man förhålla sig saklig, inte hitta dramatiska livsöden för att vädja till folks känslor. Det är inte känslor för enskilda livsöden som ska avgöra om lagstiftning är framgångsrik eller inte, det är generella och faktiskt påvisbara konsekvenser.

”Vi kommenterar inte enskilda fall” brukar det låta från myndigheter annars. Här har man uppenbarligen inte fått hejd på sin iver att kommentera det enskilda fallet, när det faller ens egna syften i smaken.

Redan i direktiven fastställdes att lagens grundläggande premiss inte fick ifrågasättas. Det enda intressanta var att hitta argument för varför man ska höja straffen. ‘Beställningsverk’ kallas det. Frågan är vem som köper resultatet.

Och citatet av utredarens egen motivering är ju redan en klassiker: ”Jag kan väl säga så att, jag är inte, jag är inte egentligen, jag tycker inte att det här är häpnadsväckande utan egentligen tycker jag att det här är ganska självklara slutsatser. Men det viktiga har ju varit för utredningen att försöka så att säga få underlag för att kunna dra dem. Och vi har ju jobbat på det sättet.”

Som alltid med staten tillfogar man mer av samma dåliga medicin om resultaten inte blir vad man avser. Funkar inte lagen? Ja, då höjer vi straffen!

Varje gång du läser om sexköpslagen, minns att den reglerar frivilliga utbyten av sex för pengar. Det är det enda den reglerar. Finns det tvång i någon form så faller det under annan lagstiftning. Allt prat om trafficking är därför inget annat än dimridåer.

Sist men inte minst; om du som man inte kan få sex och en kvinna profiterar på detta behov genom att sälja det mot dyr ersättning, vem är eg. förövare och vem är offer?

Man vet ju att sexköpslagen inte är bra för sexsäljarna utan har gjort dem mer utsatta. Ändå behåller vi den. Det kan bara betyda att lagen inte främst är till för dem som säljer sex, utan för att lära medborgarna god sexualitet.

Att ”markera” mot det smutsiga i att köpa sex prioriteras högre än att faktiskt hjälpa dem som man, åtminstone i teorin, betraktar som offer för detta smutsiga. Sexköp är ett brott mot den allmänna ordningen, vilket gör sexköpslagen till en ren morallag.

– Lisa Magnusson

Ovanstående är helt korrekt. Det är staten som är målsägande i sexköpslagens rättegångar mot enskilda människor. Det är inte den prostituerade. ”Brott mot staten” kallas det. I Sovjet hade man bara sådana brott. I en liberal stat borde de kollektivt avskaffas. Finns inget offer ska det inte finnas en lag! Staten ska ge fan i vad vi gör i våra sängkammare helt enkelt.

Vägen till framgång är genom avkriminalisering. Sexsäljare måste få möjlighet att organisera sig fackligt. Ju färre mellanhänder, desto bättre, därför är jag ingen förespråkare av bordeller. Det innebär bara att någon annan profiterar på sexsäljarna och risken är att man där kan gömma papperslösa flyktingar som kommit hit genom trafficking och nu pga sin utsatthet inte kan jobba med något annat än att sälja lågprissex, så som i Holland.

Däremot kan det inte som idag vara rimligt att en kvinna som säljer sex ur hemmet får bli utslängd av hyresvägen utan uppsägningstid för att denne annars främjar illegal aktivitet. Det kan inte vara rimligt att en kvinna som säljer sex automatiskt anses vara en så dålig mor att socialen tar hennes barn ifrån henne. Det kan inte vara rimligt att en kvinna som pga lagen är tvungen jobba svart skönbeskattas med fantasisummor och omvänd bevisbörda så hon går i personlig konkurs.

Det är sådan lagstiftning som stigmatiserar och gör sexsäljare utsatta. Inte sexköparna.

Andra om detta: HAX, Helena von Schantz, Alice Teodorescu, På riktigt, Senaste Nyheterna, LouisP, Alltid rött, Alltid rätt, Min tanke är fri, 之乎者也,
  • http://kalmardamen.blogg.se

    Du skriver bl.a. att sexsäljare måste få engagera sig fackligt! Detta låter som du vill få prostitutionen till vilket vanligt arbete som helst.
    Hur blir det då i förlängningen. Prostituerades pensionsålder, RUT-avdrag, utbildningar, rekrytera arbetslösa ungdomar, karensdagar för den som säger upp sig eftersom de inte orkar längre.

    Jag håller inte med dig på några punkter!

    Skrev ett inlägg för ett par dagar sen. Där fanns en länk till en strålande artikel som Lars Adaktusson skrivit.
    Tror den hette: Vilseledande tala om ”de lyckliga hororna.”
    Rekomenderar dig att läsa den.

  • gothbarbie

    Givetvis ska de få organisera sig precis som alla andra yrkesgrupper. Det innebär inte att man inte kan göra undantag för arbetsförmedlingen, precis som man redan idag för för strippor och porraktörer (bägge fullt lagliga yrken). Hur andra villkor ska se ut är upp till marknadens parter att förhandla om, precis som alltid.

    Ensam är utsatt, det gäller inte minst för sexsäljare. Om du vill se dem förbli utsatta så är det hemskt, men jag antar att en del människor helt enkelt inte bryr sig om sexsäljarna utan bara vill se ett samhälle med föråldrad sexualmoral, kosta vad det kosta vill i enskilt mänskligt lidande…

    Lars Adaktusson är kristen med relationer till den kristna organisationen ECPAT som ljuger om trafficking och hittar på siffror för att de har ekonomiska intressen att göra så. Han är inte direkt en neutral part i debatten. Om du kan länka så läser jag dock gärna artikeln.

  • K-SATANAS

    Adaktussons artikel är vad man kan förvänta sig. Bull shit från en person som aldrig haft tillstymmelse för en neutral hållning.
    Det är samma gamla skåpmat som alltid kastas fram. Pimpar, olycklig horor som gråter ut när hon är ensam.
    Kvinnoorganisationer som uttalar sig mm . Klart som fan att de flesta säljer för att tjäna pengar. Det är ett jobb som alla andra. Varför ska samhället gå in som storebror och förbjuda ett yrke bara för det är moraliskt fel.
    Ja det handlar bara om moral, absolut ingenting annat.
    Klart att det finns olyckliga horor..precis som alla andra i ett samhället.
    Alla är vi livägna på ett eller annat sätt.

    Om de inte får tjäna pengar på sex, vad ska de då göra, leva på staten och mina skattpengar, är det bättre ?
    Hur mycket har du betalt i skatt under åren ? Vad vill du att dina skattepengar ska gå till?
    Är du så dum att du tror att horor och kunder kommer att försvinna genom lagar och straff ?
    Det finns bara en väg att gå och det är att göra lagligt. Visserligen kommer då staten att kontrollera verksamheten på ett annat sätt, men det skulle ge en tryggare tillvaro och klassas som ett yrke.

    Det finns inget förnedrande i själva jobbet att sälja sex. Sex är en naturlig del av våra liv. Om du eller andra tycker så, innebär det att all sex är förnedrande i alla dess former. Det kan aldrig bli förnedrande att på frivillig väg sälja något som är en naturlig del av oss själva.
    Och för vem är det förnedrande ? Jo troligtvis för de kvinnor som alltid stått för lobbyverksamheten, typ olika kvinnohus och kvinnliga mönster politiker.
    Varför skulle det vara förnedrande att sälja sex ? Det är köparen som är förnedrad, ingen annan.
    Speciellt inom bdsm sammanhang. Jag kan aldrig någonsin begripa en man som köper IRL sex, i dominant position av en ug -säljande person. ?
    Hur fan är man skapt om man kan betala för att få smiska på en annan, vem är det då som är den verkliga lilla ug skiten… som måste betala för nöjet.. eller den den som säljer.. ??

    Att köpa och sälja sex är som vilken privat affärsverksamhet som helst. Det brottsliga blir när staten blandar sig i genom förbud och lagar. Det brottsliga blir när kriminella ska ta över och styra verksamheten.
    Nä jobba för att legalisera och stödja i stället för att stjälpa.
    Att sälja sex innebär inte att det ska vara utbildningar, rekrytering av arbetslösa. Det är bara att vrida och vända på hela problematiken. Det behövs inte heller någon pensionsålder.
    Det enda som prostituerade egentligen vill ha är att få vara självständiga, betala skatter för acceptans , friskhetsintyg och slippa inblandning från moralstinna individer som enbart tillägnar sitt liv i fördömanden och moralism.
    Amen

  • Pingback: Doing the omoralisk morallag « No size fits all()

  • Pingback: Ett politiskt beställningsjobb « Maiburogu – Sverige! Japan! Choklad!()