Särbegåvade barn

Svenska skolan är usel på att ta tillvara på begåvningar. Istället handlar allt om att vurma för de minst begåvade, på alla andras bekostnad. Jantelagen gör sig återigen påmind. Ingen ska minsann vara bättre och sticka ut! Ansträngningar utanför normen belönas inte, i värsta fall bestraffas det genom ytterligare meninglösa sysselsättningar för att läraren inte har tid engagera sig. Mensa vill ändra på detta.

Mensa har ett program för vad man kallar för ‘särbegåvade barn’. Även om just prefixet ‘sär’ ger mig helt andra associationer så är det väl förmodligen det bäst valda ordet, eftersom ”ytterst begåvade barn” kanske vore för provocerande i sosse-Sverige.

Hur känner man igen särbegåvade barn?

Särbegåvade barn utmärker sig oftast i yngre år genom att

  • Vara medveten och uppmärksam
  • Tänka och resonera kring abstrakta ting
  • Ha hög aktivitetsnivå
  • I vissa fall klart mindre sömnbehov
  • Vara extremt nyfiken och visa en nästan omåttlig lust på att lära sig nytt, att förstå sin omvärld
  • Lära sig nya saker snabbt
  • Vara känslosam och ha svårt att ta kritik
  • Visa tydliga drag av perfektionism
  • Visa intresse för intellektuella utmaningar, såsom pussel, tal och labyrinter.

Bland särbegåvade barn i skolåldern kännetecknas att de

  • Har en större förmåga än sina jämnäriga att ta till sig ny kunskap, komma ihåg tidigare inlärd kunskap och bearbeta information snabbare.
  • Ofta är negativa till skolan, oftast uttråkade då de sällan får möjlighet till utlopp för sin begåvning. Detta skapar i sin tur rastlöshet och som kan ge ett aggressivt beteende, eller omvänt ett passivt avståndstagande från skolan i att barnet börjar dagdrömma och bli uppslukad i en inre värld.
  • Visar prov på mycket stor koncentrationsförmåga inom självvalda aktiviteter.
  • Är öppna på andra sätt för inlärning.
  • Är duktiga på att tala men dåliga på att skriva.
  • Söker sig ofta till äldre personer
  • Har ibland dåliga relationer till kamrater och lärare.
  • Är extremt vetgiriga vilket kan leda till att deras frågor uppfattas som provocerande.
  • Ser lösningar som ingen annan ser.
  • Vill förstå orsak-verkan.
  • Kan vara så uppslukade av tankar att man måste fysiskt röra vid dem för att få kontakt.
  • Har en högt utvecklad känsla för rättvisa vilket kan ge problem i förhållandet med kamrater.
  • Kan ha mycket svårt att släppa en aktivitet för att gå vidare till nästa. Önskar gå till botten med allt. Avbrott kan orsaka stor frustration.
  • Har svårt att arbeta med lätta ämnen men trivs med komplexitet.

Mensa.se

Särbegåvade barn bör inte förväxlas med högpresterande barn. Det är nämligen inte ovanligt att särbegåvade barn underpresterar pga bristande motivation. De memorerar inte alla svaren, men de ställer frågor, de arbetar inte hårt, de pysslar tvärtom med andra saker men klarar sig ändå. De besvarar inte bara frågor, de diskuterar dem. Högpresterande barn tycker om skolan, särbegåvade barn tycker om att lära.

  • Mer om vad som utmärker särbegåvade barn till skillnad från högpresterande kan läsas här.
  • Mensa har också en jättebra informationsfilm som kan ses här.

Det är genom att ta tillvara på särbegåvade människor som samhället går framåt. Inte genom medelindividen. Vi som inte passar i normen, som ifrågasätter, som är svårmotiverade, jobbiga och självständiga i skolan. Som kanske fastnar helt i våra specialintressen.

Inte förens skolan lär sig ta tillvara på dessa begåvningar kan samhället gå framåt. Och när man inte gör det får man istället ytterst begåvade samhällsfiender som inte bryr sig om kollektiva uppfattningar om rätt och fel. I värsta fall deprimerade och självmordsbenägna. Det är inte bara ett slöseri med resurser, det är moraliskt förkastligt.