Ingen Miranda i Sverige

You have the right to remain silent. Anything you say can and will be used against you in a court of law. You have the right to speak to an attorney. If you cannot afford an attorney, one will be appointed to you. Do you understand these rights as they have been read to you?

Miranda, kallas frasen vi känner igen från alla amerikanska filmer. Nu diskuteras om en motsvarande fras ska införas i EU. Men det finns några uppenbara problem.

Faktiskt är frasen så känd att många tror att samma rättigheter gäller i Sverige som i USA, varför de blir väldigt förvånade när de hamnar hos polisen och inser att kravet på att ha en advokat närvarande t.ex. är helt bortkastat. Faktum är att den förhörande polisen kan kasta ut advokaten om han känner för det.

Advokaten får inte göra något vid förhör, han får inte prata utan förhörsledarens tillåtelse. Han har rätt träffa sin klient och prata med denne innan dock. Advokaten får ställa frågor till klienten i förhöret avslutningsvis för att tex förtydliga något. Om du har en advokat som inte hatar dig för det brott du misstänks för kanske du får råd om vad du bör och inte bör säga i förhöret innan. Men det beror förstås på advokaten.

Du kan också vara tyst och inte säga någonting i förhöret, eller hitta på vad som helst, det spelar ingen roll. Faktiskt kan du ljuga hejvilt utan att straffas för det. Det kanske sabbar din trovärdighet i rättegången, men har du inga bra svar på frågorna som ställs är det kanske bättre bara vara tyst. Polisen som förhör dig bryr sig antagligen inte om hur du beter dig.

Då är det värre att säga fel sak och riskera åka dit på en juridisk teknikalitet, fast du kanske haft moraliskt rätt att agera som du gjort. Dissekera situationer för att utröna precis var gränsen för nödvärn gick med facit i hand är ju julafton för en domstol, medan du som involverad sannolikt inte håller med om deras bedömningar. Gränsdragningen för sådant som kan tyckas som sunt förnuft för nödvärn etc är t.ex. inte alltid så som den upplevs självklart borde vara.

Därför är det klokt att konsultera en advokat innan, vilket du har rätt att göra. Men det innebär också sannolikt att du får sitta och vänta längre, eftersom advokaten kanske inte har tid komma samma dag osv.

Husrannsakan är ett annat område. I Sverige kan en polis i radiobil kan själv bestämma om han ska gå in, eller genomsöka en bil t.ex. Det finns heller inga papper att visa upp. Beslagsprotokoll är det enda papper som finns och det skrivs av polisen. Rättigheten att gå in dikteras istället av lag. Personell husrannsakan ger t.ex. polisen rätt att gå in och leta efter person misstänkt för brott, person till förhör el dyl. om det finns synnerliga själ anta personen finns där.

I slutändan är det en fundamental skillnad mellan USA och Sverige att vi har fri bevisprövning. Det betyder att även om polisen begår ett övertramp så får de använda allt de kommit över i rättegång. I USA kan domaren ogiltiggöra bevis som dykt upp på olaglig väg, eller som av någon anledning kommit in på fel sätt, inte delgivits åklagarsidan/försvarssidan i tid osv.

Det innebär också att polisen alltid går efter grövsta misstanke som de kan uppbåda, för att få maximala maktmedel, även om det sedan bara leder till åtal för ett minimalt brott som aldrig i sig hade givit tillgång till samma maktmedel.

Exempel på detta kan tas från när polisen avlyssnade ett massageinstitut där två kvinnor jobbade som tog emot kunder och sålde sex till dem. Man motiverade avlyssningen med trafficking, men åtalade sedan kvinnorna för koppleri (av varann). Någon trafficking hade aldrig förekommit.

Eller som nu senast när en man som översätter manga blev anklagad för brott av sitt ex, polisen tog hans datorer och hittade hentai på dem och nu döms han i tingsrätten för barnporrsinnehav.

Polisen är givetvis ute efter att få maximala maktmedel till sin hjälp när de utreder brott. Därför är det av största vikt att maktmedel man aldrig vill se använda verkligen har god marginal för när de får användas. Annars kommer användandet ”missbrukas” av polisen. Ett annat exempel är förstås den civilklädda tunnelbanepolisen som tyckte en man ”såg lite muntorr ut” och hotade omhänderta honom för urinprov osv när han filmade vad de höll på med.

I USA är det en domare som ger tillstånd i varje enskilt fall, i Sverige dikteras maktmedlen av lagen och någon rätt att som individ informeras finns inte. Därför kan du glömma Miranda i Sverige och du kan glömma allt vad du sett i amerikansk film när polisen bankar på dörren.

I Sverige är det justitieministern och lagboken som sätter gränsen och du kan ju själv räkna ut vilken väktare för integriteten du har i Tomas Bodström och Beatrice Ask.

Godmorgon och välkommen till verkligheten!