Fattiga kvinnor kommer alltid sälja sex

Om du inte har utbildning, är fattig och socialt utsatt. Vad har du för alternativ, om du vill få ihop pengar så dina barn kan få en bättre uppväxt än du kanske själv haft? Sälja sex är en väg ur fattigdom där även den utan utbildning kan lyckas.

Frågan är; hur hjälper man den utsatta kvinnan genom att kriminalisera hennes kunder? Inte ens i Sverige, där vi verkar stolta över vårt ”sociala skyddsnät” avstår alla kvinnor som uppenbarligen kan gå till socialen från att istället sälja sex. Svaret är givetvis att de säljer sex för att det ger dem en större inkomst och en möjlighet att förbättra sin livssituation som ingen annan kan ge dem.

Det är helt orimligt att förvänta sig att även i den bästa av världar, att ingen man skulle vara beredd betala för sex av en attraktiv kvinna enbart för att det är kriminellt och stigmatiserat. Det kommer alltid finnas efterfrågan på sex och därmed också dem som är beredda betala för detta. Några vattentäta skott mellan laglig och kriminell sex kan aldrig uppnås. Det måste även den mest inbitna feminist inse. Nolltoleransen handlar alltså om det goda i ett eftersträva det ouppnåeliga. Idealism framför allt.

Låt oss säga att efterfrågan faktiskt minskar som ett resultat av sexköpslagen. Vilka kunder är det som blir kvar? Jo, de som är beredda bryta mot lagen. De som kanske inte kan få ”sin sorts” sex på vanlig väg. Det är förmodligen inte de kunder man som sexsäljare helst vill ha, men den minskade efterfrågan tvingar den som ska sälja sex att ta även kunder som hon i normala fall kanske nekat. Kunder som kanske inte känns trygga att möta, kunder som leder till hotfulla situationer och i värsta fall våld.

För när man inte ”har något val”, av social utsatthet och fattigdom. Kan man då plötsligt välja att inte sälja sex, bara för att samhället gjort det alternativet ännu mer hemskt? Eller tvingas man in i ett sexsäljande många gånger värre än det hade behövt vara?

Social välfärd kan aldrig erbjuda lika goda ekonomiska förutsättningar som efterfrågan på sex och därmed den ekonomiska ersättningen för det kan.  Är målet med sexköpslagen precis som med narkotikapolitiken i Sverige att göra alternativet så hemskt att ingen ska komma på tanken att göra det ens från första början? Det är lätt att få den uppfattningen.

Men vi vet också av erfarenhet att nolltolerans inte fungerar för droger, det gör bara situationen mångdubbelt värre för dem som fastnat i missbruk. Samma scenario väntar nu svenska sexsäljare. Ökad stigmatisering. Ökad utsatthet.

Det bästa vore naturligtvis att legalisera verksamheten. Göra den socialt accepterad. Se till att ingen sexsäljare behöver skämmas för sitt yrke. Ge dem möjlighet att organisera sig fackligt. Få tillgång till pension och alla andra förmåner som de som jobbar vitt har.

Frågan är i slutändan vilket samhälle vi vill ha. Och hur utsatt någons sexsäljande dotter ska vara.

Appropå: SvD