Farliga lekar ger liberalt sinne

I takt med att staten tagit över föräldraansvaret för alla medborgare har också nannymentaliteten smittat av sig på föräldrar. Barn skyddas så till den milda grad att de aldrig får den normala chansen att lära sig hur man hanterar och bedömer risker på ett vettigt sätt. Resultatet är människor som i praktiken är mer utsatta för faror än dem uppfostrade av mindre överbeskyddande föräldrar.

Peter Cornall, RoSPA‘a head of leisure safety, said: ”Children just don’t get the opportunities that I had to go and explore and to roam further than the garden gate.

”We get lots of children who spend lots of time during the summer inside, playing on computer games, because that’s where mum and dad think they’re safe.”

Sky News

När jag var liten lekte vi i skogen, vi byggde kojor och lekte krig. Resultatet; två brutna armar och en spik i ena foten. Nåja, ena armen bröt jag faktiskt i skolan när jag halkade på en isfläck, men inte desto mindre var mycket av det vi höll på med farligt. Kojorna vi byggde var ett tiotal meter upp i luften. Vi hängde på rangliga kojbyggen utan skydd och visst fick man en del sår här och där.

Men jag tror också att det var nyttigt, för man lärde sig en realistisk syn på vad som är farligt och inte. Barn som aldrig får testa gränser, göra illa sig och skada sig, lär sig inte de gränserna. Och risken är att de blir överdrivet rädda, vilket gynnar statens kontrollbehov och nannymentalitet. En brist i tilltro på den egna förmågan gynnar de partier som lovar trygghet och ”solidaritet” bekostad ur någon annans plånbok.

Det är inte nyttigt för självkänslan att ersätta föräldrarna med staten. Att aldrig våga tro på sin egen förmåga och alltid ha ett skyddsnät och aldrig riskera den egna hälsan. Det ger ett överstatligt kontrollsamhälle där du som individ är hämmad av omgivningens överdrivna farhågor.

Därför är det fundamentalt att barn får leka, även när lekarna är farliga.

Också hos: Aftonbladet,