Dödsknark

Det finns vissa sinnespåverkande substanser som helt enkelt inte förtjänar kallas droger, eftersom deras påverkan är så lindrig att epitet som ”dödsknark” känns rent ut sagt löjeväckande. Te, kaffe, kat och klena varianter på cannabis ligger väl närmast till hands. Ändå envisas man med att lägga resurser på att straffa folk som använder en del av dessa substanser.

Dödsknark... eller inte?

Det är i just denna grupp av klena droger som bruket är som mest spritt i samhället. Missbruk finns, men är ett marginellt problem. Precis som med World of Warcraft-, sex- och SMS-beroende är det inget den vanlige användaren riskerar fastna i.

Cannabidoider finns det en uppsjö av och nya skapas titt som tätt. Eftersom lagstiftningen uppenbarligen inte ens är i närheten av att bita på dessa substanser så vill man utöka lagstiftningen till att gälla vad som helst som polis och tull pekar på. ”Ännu icke kriminaliserade” droger, kallar man det. Känn på den. Vad sägs om ”ännu icke begångna brott”?

Sverige har varit inne på nolltoleransens stig i ett halvt sekel. Ändå ökar bara bruket av droger, samtidigt som kostnaderna för att stävja bruk ökar. Sverige är självförsörjande på cannabis, men ändå dör inte folk på gatorna. Anledningen är givetvis att drogen i sig är så oskadlig, att folk helt enkelt inte kan dö av den. Lika lite som man kan dricka ihjäl sig på kaffe (det går i teorin, men inte i praktiken).

Det är Rättsmedicinalverket (RMV) som genomför analyser av de prov som tas på personer som misstänks vara påverkade av narkotika. Men när det gäller urinprov från människor som har rökt örtblandningen spice finns ett stort problem – det går inte att upptäcka om någon har använt drogen.

– Det är naturligtvis tråkigt att vi inte kunnat hitta någon bra metod för att bestämma det, säger Johan Ahlner, verksamhetschef vid RMV.

– Vi är inte ensamma om det. Man har försökt på olika håll i världen utan att lyckas, konstaterar han.

Nu säger jag inte att effekten av cannabis är lika liten som den av en kopp kaffe. Man blir ganska oeffektiv efter ett rus på cannabis i flera timmar framöver. Men att vara oeffektiv borde inte vara kriminellt. Det är inte heller en drog som gör dig potentiellt kriminell på andra sätt. Du blir lugn, harmonisk och fnittrig. I värsta fall hungrig också. Det är mer än man kan säga om t.ex. alkohol. För detta vill dock staten straffa dig och det är inte en klen brottsskala vi talar om.

Men när det är straffet av lagen som skadar, inte drogen, så måste man fråga sig vad man egentligen vill uppnå och vad lagen har för syfte?

Vi vet från andra länders erfarenheter att om syftet är att förhindra missbruk, att minska kostnaderna för samhället, att förhindra att folk skadar sig själva, så finns det betydligt bättre fungerande metoder. Svaret måste alltså sökas i tradition, konservativa värderingar och emotionellt baserade resonemang, ist för förnuftsbaserade sådana.

Det är hög tid att vi börjar ifrågasätta svensk lagstiftning på detta område. Vad är det egentligen man vill uppnå? När det är verkligheten man slåss mot och svaret är att stifta så lösa lagar att polisen kan göra precis som de vill, där alla människor är”folk som begått brott” och ”folk som ännu inte begått brott” då kliver man in i ett samhälle som jag inte vill leva i.

  • Richard Boquist

    Här ger jag dig mitt dilemma: När man envisas med att insistera vid densamma inställning och kriminalisera självklara och naturliga rättigheter, åtsidosätter man rättssäkerheten, och språkbruket lägger grund för diverse störningar som man sedan säger ”Det är för att du röker hasch”. Även om det i praktiken kan finnas ett visst svängrum, är det lika gärna möjligt att utsättas för flertalet övergrepp pga det Svenska ”Narkotikafria samhället”. Det handlar om ett oerhört socialt problem som hela tiden förskjuts genom en begreppsbilding där orden ”missbruk” och ”narkotika” inte har någon som helst relation till verkligheten, samtidigt som landsbygden töms på folk och befolkningen ökar.

    • Anonym

      ”Även om jag bor i ett tätbebyggt område är ju naturen, och inte
      parkanläggningar, den enda möjligheten för människor att kunna leva ett
      människovärdigt liv.”

      Jasså? Vem bestämmer isåfall vad som är ”människovärdigt”? Det kan knappast vara jag iallafall.