Dags att ta ansvar!

Det är hög tid för bägge block att stå upp för integriteten. Datalagringsdirektivet kan inte införas. Det är inte rimligt ur varken integriteshänsyn eller ur hänsyn för den ekonomiska straffbeskattning på Internetoperatörer som den innebär.

Frågan alla bör ställa är inte vad politiker från bägge blocken tycker i dessa frågor. Talk is cheap. Frågan är hur de röstar när det kommer till kritan. Det är vad som räknas. Inte vilka vackra ord de kan ursäkta sig med. Vi hörde alla Federleys snyftande i talarstolen, men när det kom till kritan så röstade han för FRA.

Samma sak händer nu med datalagringsdirektivet. Fast bägge blocken undviker förstås tala om det i största möjliga mån. Och för att inte framstå som de integritetshot de är, så skyller de på EU, där Thomas Bodström ursprungligen fick igenom datalagringsdirektivet. Om vi inte genomför det så måste vi böta. Det är sant. Men införandet kostar långt mer, både i reella pengar och i integritet vars värde inte kan mätas i pengar.

Vad det handlar om är att data om alla svenskars alla telefonsamtal, mobilsamtal, SMS, MMS, e-postmeddelanden, internetuppkopplingar och mobilpositioner skall registreras. Det är en uppenbart politisk fråga som rör hela svenska folkets rätt till privatliv.

– DN

Detta är ytterst värdefull information för den som kommer åt den. Vem man umgås med, var man befinner sig på olika tidpunkter på dygnet, säger ofta mycket mer än själva textinnehållet i kommunikationen i sig. Var du jobbar, var du bor, eventuella otrohetsaffärer, fritidsnöjen etc. Det går utläsa mycket bara genom att notera mönster i hur du förflyttar dig. Och vi vet att insamlad information läcker. Ibland genom ren klantighet, som när USB-stickor med sekretessbelagd information hamnar på avvägar. Ibland genom korruption, när någon betalar dyrt för att få tillgång till informationen.

Vad vi vet är att staten inte har ett gott track-record för att hantera känslig information. Därför kan vi inte tillåta att denna samlas in i förebyggande syfte. Övervakning av hela befolkningen för att det ”kan va bra att ha” är inte okej i en rättsstat. Den sortens resonemang präglade forna östblocket. Alla är skyldiga till motsatsen bevisats. Har du råd bevisa dig oskyldig? Bör du justera ditt beteende av hänsyn för hur det kan tolkas av någon annan?

Jag vill inte ha ett samhälle där staten har kontroll över alla medborgare genom att samla potentiellt användbar information för att hota, tysta och misstänkliggöra människor. En gång i tiden var vi stolta över att ”inte vara dem”, ”dem” syftandes på öststaterna. Nu är vi på god väg att bli dem. De enda som står upp i handling mot detta är Piratpartiet.