Att stå pall när det blåser

Det är en sak att vända kappan efter vinden, en annan att helt blåsa omkull. Efter Piratpartiets dementi vet jag inte längre vad jag ska tro om partiet. Var står man egentligen i barnporrfrågan?

I ett pressmeddelande från idag dementerar Piratpartiet att man vill upphäva innehavsförbudslagen från 1999, återupprätta informationsfrihet och bara låta spridning och produktion av barnporr vara kriminaliserat. Anna Troberg skriver på Newsmill:

Barn som utnyttjas sexuellt hjälps inte av att man skapar låtsasbrottslingar genom att godtyckligt klassa allt och inget som barnporr. De hjälps av att man fokuserar resurser och insatser på de fall där reella brott faktiskt har begåtts. Bombmattor av barnporranklagelser och utredningar mot allt från sajter om bonsaiträd till serieteckningar stjäl fokus, tid och resurser från utredningar av fall av verkligt sexuellt utnyttjande av barn.

Lagen som den ser ut säger uttryckligen att tecknad porr som gestaltar barn i sexuella situationer ska klassas som barnporr. Alltså måste lagen ändras, om dessa resonemang ska gå ihop. Informationsfrihet innebär att det inte är olagligt inneha information i sig, vilket skulle innebära en avkriminalisering av innehav av barnporr, men däremot fortsatt kriminalisering av spridning och produktion. Det var så jag och många andra tolkade valmanifestet, men nu verkar Falkvinge gjort helt om och säger att bilder på övergrepp ska ses som känslig information, likt journaler etc.

Såvitt jag vet är dock inte journaler olagliga att inneha, även om det ev. skulle vara olagligt att införskaffa dem utan tillåtelse (där vet jag ärligt talat inte vad lagen säger?).

När man går ut med något så kontroversiellt som frågan om barnporr, som kommer missförstås med vilje av alla motståndare, så måste man vara kristallklart tydlig i sina uttalanden. Att säga en sak och sen ändra sig nästa dag när stormen blåser, det duger helt enkelt inte. Resultatet är ett helt parti som inte kan stå bakom partiledarens uttalanden och som inte vet vad de ska tycka. Det är organisationsmässigt självmord.

Jag står bakom fullständig informationsfrihet. Information kan inte vara olaglig inneha. Den kan vara olaglig sprida och att använda på olika sätt, men blotta innehavet ska vara lagligt. Det ska gälla också barnporr, oavsett definition.

Är dokumentation av övergrepp på barn särskilt skyddsvärd? Ja, absolut. Det är integritetskänslig information som man som brottsoffer eller anhörig knappast vill se spridd till allmänheten. Men det gäller också om övergreppen ”bara” är av våldsam, osexuell natur. Jag hade blivit urförbannad om jag varit föräldern till arbogabarnen där domstolen spred bilderna på de mördade barnen till allmänheten. Men när det är spritt så ska inte innehavet i sig vara kriminellt.

Carl Johan Rehbinder säger att han vill se spridning av barnporr förbjuden, men definitionen av barnporr ska vara striktare. I övrigt står han bakom full informationsfrihet, precis som jag:

Jag vill noga påpeka att jag självklart tycker att spridning av barnpornografiska bilder även fortsättningsvis skall vara strängt förbjudet – under förutsättning att definitionen på barnpornografi är mer specifik än nu.

Ingen blir faktiskt kränkt av en bilds existens (även om många påstår det), så länge ingen vet att den finns, så länge den inte sprids till andra, precis lika lite som någon blir kränkt av dina tankar – om dina tankar och fantasier stannar i din hjärna. Bilder av barn som blir utsatta för övergrepp skall naturligtvis inte figurera på nätet, eller någon annanstans där de kan bidra ytterligare till barns lidande, alldeles oavsett vilka övergrepp det än handlar om. Personligen tycker jag att det är minst lika illa att utsätta barn för bilder av grovt misshandlade eller döda barn, som andra former av övergrepp. Men vad du har i dina byrålådor kan faktiskt inte skada någon, så länge det stannar i byrålådan. Informationsfriheten bör alltså försvaras, så långt det är absolut möjligt. Och polisens resurser måste riktas mot de verkligt kriminella, de som faktiskt begår svåra övergrepp mot försvarslösa barn.

Det absolut sämsta man kan göra är att vika sig. Då skulle man inte uttalat sig från början. Man kan inte ändra sig i en sån här fråga. Då får man köra racet ut och se om det håller. Att ”tänka om” nästa dag och ångra sig, det må vara lovvärt som privatperson, men som partiledare företräder man ett helt parti, inte sin personliga övertygelse.

Om Falkvinge inte har mandat att uttala sig åh partiets vägnar i en fråga som detta, om den inte är förankrad i partiet, ja då ska det inte uttalas, varken i valmanifest eller i övrigt. Man kan för helvete inte ändra sig hipp som happ utifrån hur det tas emot av media. All form av liberalisering av lagar som rör barn och barnporr kommer röra upp bålgetingsboet ordentligt. Då står man kvar och tar varenda stick tills man vänt opinionen eller dör av allergisk reaktion. Man springer inte därifrån och skriker ”förlåt”. Too little, too late.

Det här underminerar totalt Falkvinges trovärdighet och jag trodde aldrig jag skulle säga det, men Falkvinge borde avgå. Det är enda sättet att få den här röran att dö och ge möjlighet till ett nytt uttalande med någon som helst trovärdighet. Alternativet är att det sänker hela partiets trovärdighet och då kan vi säga tack och adjöss till det här valet.

Mer om detta: Aftonbladet, Tianmi, Anders S Lindbäck,