Är verklighetens folk liberaler?

Göran  Hägglund (kd) använder gärna ett liberalt språkbruk; Staten ska inte näsla sig in i varje skrymsle av våra liv, kulturvänsterns verklighetsbeskrivning som utgår ifrån kollektiv och inte individer förespråkar något ”verklighetens folk” inte kan identifiera sig med. Men har konservativa kristdemokraterna blivit liberaler?

Nej, givetvis inte. Den ‘gemensamma värdegrund’ som Hägglund nämner i förbifarten i vad som ska förena nationen, är givetvis en kristkonservativ värdegrund, inte en humanistisk sådan. Lagstiftning ska inte grundas i vetenskapligt beprövad erfarenhet, utan i en ”kristen människosyn” och när vi ser till hur denna människosyn förstört tillvaron för prostituerade, narkomaner och hemlösa så betackar jag mig från mer av den varann.

Vad Göran Hägglund har rätt i, är att liberal politik fungerar. Se individen, inte den kollektiva tillhörigheten, så får du oftast en odiskriminerande fördelning på köpet. Och får du inte det, för att folk inte vill ha det, ja då är det inte politikers sak att tvinga det på medborgarna. Folket ska bestämma, det är demokrati. Det är inte politikers sak att uppfostra befolkningen.

Det intressanta är ändå det gehör från ”vanligt folk” som Hägglunds tal verkat fått. Måhända är svensson mer liberalt sinnad än man kan utläsa från var de lägger sin röst?

Jag tror problemet är att folk inte tar reda på mer om politiska frågor. Det gör att populism och enkla svar vinner mark, vilket förstås gynnar konservativa och vänstern. För att få liberaler i riksdagen måste vi lyckas göra liberala lösningar lättsmältna. Att folk kommer utveckla en större förmåga att fascineras av politik tror jag nämligen inte på som realistiskt.

SR: Hägglunds Tal