hanna porträtt

gothbarbie.se

fria tankar för fria människor

Värdera annat än glass och nya jeans

16 Apr 2011

Personligt

När jag var liten hade vi det gott ställt. Vi åkte utomlands varje sommar och till fjällen varje vinter, så kanske är jag helt fel person att överhuvudtaget yttra mig om barnfattigdom.

Men jag tänker ändå göra det, för oavsett hur gott ställt vi hade det när jag var liten så har jag levt under existensminimum sedan jag flyttade hemifrån. Jag vet hur det är att ha ångest över räkningar, att inte ha råd köpa varken mat eller kläder och att vara för stolt för att be om hjälp.

Det främsta argumentet för varför barnfattigdom är hemskt i Sverige verkar vara att föräldrar inte pallar förklara för sina barn varför dom inte kan få allt som “alla andra ungar får”. Det är ungefär som när man argumenterar mot homoäktenskap för att “hur ska jag förklara för mina barn att två män gifter sig?” och jag tycker aldrig bristande kommunikativ förmåga hos föräldrar är ett argument för någonting, någonsin. Varken bidrag till dåligt planerande föräldrar eller mot att inskränka människors rätt till lika rätt inför lagen.

Det finns nämligen väsentligt viktigare saker i livet att värdesätta än att alltid ha nya kläder och att kunna resa till Thailand (2000-talets Mallorca) varje sommarlov.

När vi kom till skolan efter sommaren skulle man berätta vad man gjort. Alltid var folk imponerade av att jag varit utomlands och ville veta mer om det. Själv tyckte jag inte om att åka utomlands. Det var roligt första dagarna, sen var det bara massa bråk och jag längtade hem till mina kompisar för att bygga kojor i skogen och leka krig.

De bästa minnena jag har från min barndom är just sådana saker. När alla ungarna på gatan samlades och vi delade upp oss i två lag, samlade alla marknadsköpta plastvapen vi ägde och sen smög på varann, gjorde överfall, skrek ljudeffekter och kastade oss till marken när vi “dog”, varpå man fick räkna till 100 innan man fick resa sig igen. Annars var det fusk.

Det var inte minnena som kostade pengar som jag värderade. Det var dem som var gratis och med vänner.

Så när föräldrar beklagar sig över att de inte kan köpa en jävla glass för 20kr så tycker jag dom fastnat i ett synsätt av att värdera värdelösa saker alldeles för högt.

Jag hade varit överlycklig om min pappa haft mer tid att leka med oss, som min bästa vän Alex pappa gjorde. De var fem ungar i hans familj och åkte till Gotland som längst. Men jag tror jag var mer avis än vad han var på mig och jag hade bytt alla mina utlandssemestrar som jag ändå inte uppskattade när jag var 9-12 mot några somrar med en mer lekintresserad pappa.

Hur löser vi barnfattigdomen? Liberaldemokraterna har svaret och det heter Barnkonto.

  • Fanny

    Det beror väl på hur man definierar “fattigdom”. När jag var liten hade mina föräldrar inte råd att t.ex. åka utomlands, vilket knappast var något som sved. Däremot när ens föräldrar inte kan köpa en ny vinterjacka, när de har svårt att få mat osv så kan man ju knappast se det som oproblematiskt. Jag tycker inte att det är fattigdom att inte kunna köpa en ny cykel, men det är fattigdom att behöva vända på slantarna för att få råd med det nödvändigaste,

  • Onaqui

    Som Fanny skriver, du tar upp idiotiska saker som att äta glass. Det är värre när man måste säga nej till att kompisar ska sova över för att man inte har råd att ge dem frukost, eller när man ska göra nåt i skolan (badhus eller w/e) som kostar dryga 50-lappen och får vara hemma för att föräldern inte har råd.

    Dessutom är det en gigantisk ångest man överför till barnen när man i klassen diskuterar sommarlovet eller vad man ätit till frukost osv. Jag kan erkänna att jag ljög som fan om vad jag åt till frukost osv i skolan, för att inte verka “konstig”.

    Till det viktigare, du har inte kommenterat mina kommentarer om barnkontot, jag kommenterade detta inlägg: http://gothbarbie.se/2011/04/liberaldemokraternas-manifest/#disqus_thread

    Jag skrev att om barnen ska ha ett barnkonto som då inte ska utnyttjas av föräldrarna så behöver staten någon form av insyn i barnets liv. Kommunikation med dagisfröknar osv om vad barnen har för kläder och hur den verkar ha det hemma osv. Detta är ju extremt integritetskränkande, eller hur??

    Hur det ska bekostas är ju en annan sak, om pengarna ska räcka till mat, husrum, kläder, resor osv så behöver bidraget vara väldigt stort. Om man inte ska kränka individens integritet på ovanstående sätt så finns det ju inget som hindrar div. familjer som inte har något annat att leva av att skaffa typ 5-6 barn och leva av barnkontopengarna istället. Pengen bör ju ligga runt 5000kr i månaden eller så för små barn, 30000kr för att skaffa 6 ungar är ju ingen större möda om man är sjukskriven (i ett liberalt Sverige utan sjukpenning) eller långtidsarbetslös. Men Liberaldemokraterna kanske vill det som i USA att det kostar en dryga 100.000kr att skaffa barnet i första hand (sjukhusvistelsen främst), varpå det blir ett rikemansprivilegium att skaffa barn. Eller?

    • http://twitter.com/hannahsweden Hannah Warg

      Skolan bör förstås aldrig arrangera saker som kräver att barnens föräldrar betalar, jag trodde ärligt talat sådant inte skedde längre.

      Man måste inte ge andra människors ungar frukost. Eller så låter man sina ungar sova borta också ibland, så går det jämnt upp i slutändan. :P

      Pengarna ska hanteras av en utomstående för barnets räkning, som jag förstått det, om man bedömer att föräldrarna inte kommer förvalta resurserna i barnets bästa intresse. Men allt det står på sidan, om jag inte minns fel.

      Exakt vilket belopp som är aktuellt, vet jag inte heller, men det är rimligen inte hela barnets försörjning, utan just vad som behövs för att stå för det allra mest basala behoven om föräldrarna inte klarar detta. 5000 i månaden låter som ett helt orimligt fantasibelopp.

      • Onaqui

        Barnkontot skulle ju enligt hemsidan stå för alla barnets utgifter, så att barnet kunde leva ett normalt liv endast av de pengarna. Som jag förstod det iaf. Och ja, det är orimligt fantasibelopp eftersom det är en orimlig fantasipolitik, det luktar lite kommunism om jag ska vara helt ärlig.

        Pengarna ska väl hanteras av föräldrarna per automatik till en början, men den rätten kan tas ifrån föräldrarna och placeras hos en person vald av barnet eller någon socialmyndighet. Rätten ska tas ifrån föräldrarna när/om de inte låter pengarna på ett korrekt sätt främja barnet, och det är här jag menar att de stora problemen uppstår.

        För att kontrollera att pengarna används korrekt behöver staten insyn i familjens ekonomi, framförallt barnets syn på det hela. Detta skulle då troligtvis ske genom att man som sagt tidigare diskuterar med barnet på dagis osv hur den har det hemma och w/e, samt att då dagisfröknar för informationen vidare till staten som lagrar denna info om sina medborgare. Är det ok enligt dig?

        Jag citerar: “Ett barnkonto, knutet till barnet, innehållandes tillräckliga medel för att garantera en skälig levnadsstandard. Vid indikation på att kontot ej fullt ut kommer barnet till nytta ska de sociala myndigheterna, om möjligt i samråd med barnet men alltid utifrån barnets förutsättningar, utse en ny lämplig förvaltare av kontot. Detta skulle trygga alla barns ekonomiska situation oavsett föräldrarnas ekonomiska nivå.”

        Skälig levnadsstandard är ju väldigt subjektivt men om barnet ska ses helt som en individ så bör ju pengarna barnet får på barnkontot räcka för att barnet ska kunna hyra in sig någon annanstans om det så önskas, troligtvis bör alltså föräldrarna utkräva hyra av barnet som bekostas av barnkontot. Detta antar jag iom att barnkontot kringgår föräldrarnas försörjningsplikt, annars behövs ju inte barnkontot, och det faktum att man behandlar barnen som fria individer. Hyreskostnaderna i barnkontot lär ju öka på storleken på bidraget ordentligt med andra ord. Och utifrån ovanstående citat tolkar jag det som att barnkontot är vad som bekostar barnet totalt, så att barnen har samma inkomst oavsett vad föräldrarna tjänar.

        BTW hur ser du på att barnen växer upp med att de får in en summa pengar på ett konto per automatik av staten? Det känns som att de växer upp som allt annat än liberalt och oberoende.