Uppskjutarbeteende

Deadline närmar sig. Du vet att du borde satt igång för länge sedan, men blotta tanken på att du måste väcker aversion inom dig. Du skjuter upp arbetet in i det sista, för att slutligen drivas av ångest, till framgång eller kollaps. Du har varit där tusen gånger förr, men trots att du vet vad du borde göra, verkar det omöjligt förmå sig agera rationellt. Procrastination, är den engelska termen för detta beteende. Uppskjutarbeteende kallar vi det.

Redan som barn uppfostras vi i ett mönster där föräldern agerar maktfullkomligt. Hur många gånger har dina föräldrar frågat dig efter feedback på sitt agerande som förälder? Eller du frågat dina barn? Nej, det gör vi förstås inte. Stolthet, om inte annat, driver oss till att i tysthet acceptera insikten om våra brister – om alls – när vi lär oss dem.

Att ställa frågan till våra barn, existerar överhuvudtaget inte hos de allra flesta av oss. Trots att det är den sortens feedback som driver oss inom alla andra områden. Tänk den service som inte undersöker vad kunden vill ha och om denna efteråt är nöjd? Denna maktfullkomliga tjänsteleverantör blir inte långlivad. Oavsett vad man säljer.

Detta är den första delen av förklaringen till uppskjutarbeteende. Den andra delen är aversionen de allra flesta av oss känner när vi försätts i situationer där vi inte har någon makt och tvingas göra saker. Vi känner alla igen detta. Hos våra barn yttrar det sig genom ”snart, jag ska bara…”. Den enda makten du har, är att vända frustrationen av tvång tillbaka till maktutövaren, genom att vara så seg och oeffektiv som möjligt när du gör det du tvingas till. Det är detta beteende som går igen, när du senare i livet upplever dig tvingad till saker. Den spontana känslan av aversion väcker samma beteende som när dina föräldrar tjatade. ”Snart, jag ska bara…”

Problemet är förstås att resten av livet så skiter ofta personen i andra ändan i om du gör det du ska eller inte. Alla negativa effekter slår tillbaka på dig själv och arbetsgivaren – som inte är din förälder – säger upp dig när du inte sköter ditt jobb. Alla negativa konsekvenser av ditt uppskjutarbeteende drabbar bara dig själv. Därav grundproblemet.

Felet är att målen du satts att uppnå, inte är dina egna. De är någon annans. Du uppskattar inte – liksom de flesta av oss – att tvingas till saker. Passiv aggressivitet blir ditt enda medel för att uttrycka din frustration.

httpvh://www.youtube.com/watch?v=h1WC6hNTONg

Din uppfostran går förstås inte att göra något åt i efterhand. Alltså måste du uppfostra dig själv i efterhand. Inse att målen du har är d i n a – e g n a. Det kan du göra genom att helt enkelt reflektera över alternativen. Makten ligger hos dig. Hemligheten ingen avslöjade för dig som barn är nämligen att du måste inte göra någonting.

Du måste inte diska. Du måste inte gå till skolan. Du måste inte arbeta. Du måste inte vara trevlig. Du måste inte vara gift. Det finns inga måsten i hela universum. Förutom tyngdlagen som håller dig på marken och fysikaliska lagar som dikterar verkligheten så finns inget som reglerar din verklighet. Du bestämmer.

Visst finns det konsekvenser. Men konsekvenser är inte måsten. Om du inte äter blir du hungrig. Om du inte dricker blir du törstig. Du kan lämna jobbet imorgon, ta cykeln, lämna allt och leva på att panta burkar i Paris. Nästa vecka, imorgon, nästa fem minuter är ett tomt ark som du skriver framtiden på. Du äger möjligheten att välja baserat på dina preferenser! Du väljer vad du ska göra i varje stund och allt du gör är ditt val. När du inser det, så blir målet ditt. Aversionen försvinner, när målet är ditt eget, inget annans.

Uppskjutarbeteende är inte naturligt. Det är resultatet av ett invant beteende, en ventil för att hantera ett destruktivt beteende på-drivet mot dig av andra människor. Dina föräldrar, din skola och samhället. Sluta vara en slav. Sluta beordra dig själv till saker. Gör dina egna val. Baserat på vad du vill. Du är fri och inget du gör finns någon anledning att skjuta upp.

Säg det till dig varje morgon. Det finns inga måsten. Allt jag gör är mitt val.

Inspirerat och i stora delar snott av Stefan Molyneux (se klipp ovan). Det har hjälpt mig väldigt mycket att lösa upp den gordiska knut som uppkjutarbeteende är.

  • K-SATANAS

    Hela livet består av måsten, det är så det funkar. Jag är glad att jag inte har dessa problem, för mig nästan tvärt om, hatar att ha saker som väntar. Jag tycker synd om dig och andra som har som har beteendet, men det går att arbeta bort , bearbeta på ett eller annat sätt.
    Jag tror mycket också är kopplat till det allmänna välbefinnandet, vilken psykisk balans man ligger i.
    Ansvar är också en mycket viktig bit. Att lägga ansvar på den personen tror jag är nyttigt …dela på ansvar, känna delaktighet.
    Att skjuta upp något skapar ju bara nya problem och då blir det ännu jobbigare.
    Hanna panna är på god väg.

  • Stefan hallgren

    Mycket övertygande framställning. Jag är med SM hela vägen ändå tills… nånstans där det börjar låta kusligt. Måste jag inte äta? Men men om jag måste äta för att överleva, och jag är programmerad till att försöka överleva, så måste jag väl äta? Jag måste andas också. Och inte vad som helst. Jag kan inte välja att sluta andas, eftersom det går bortom viljans kontroll. Man kan förstås hänga sig eller dränka sig, men säg att man är paralyserad, då kan man inte välja att andas eller inte.

    • Anonym

      Andningen, hjärtslag och allt annat som styrs av det autonoma nervsystemet kan du inte välja bort nej. :P Åh andra sidan är det nog få som får ångest av tanken på att de måste andas och envist skjuter upp det.

      • Stefan hallgren

        Och om den allmänna atmosfären skulle bli förgiftad skulle staten förstås inte omfördela syre heller? Låt marknaden sköta det, och om det blir monopol som pressar upp priserna, så får du acceptera det också? Det är ju detta som är SM:s underliggande libertarianska budskap i förlängningen. Förvänta dig ingen medborgarlön, typ. Det är du som fixar allt i ditt liv, oavsett ditt utgångsläge och hälsotillstånd.

    • Anonym

      Andningen, hjärtslag och allt annat som styrs av det autonoma nervsystemet kan du inte välja bort nej. :P Åh andra sidan är det nog få som får ångest av tanken på att de måste andas och envist skjuter upp det.