- Kriget mot narkotikan är ett misslyckande, sade affärsmannen Richard Branson i parlamentet.
[...]
I gruppen ingår en rad kända tidigare ledare som FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan, USA:s tidigare utrikesminister George Shultz och EU:s förre utrikespolitiske talesman Javier Solana.

Även andra personligheter som nobelpristagaren Mario Vargas Llosa och entreprenören Richard Branson ingår i gruppen, som bland annat genomför granskningar av internationell drogpolitik.

- SvD

Sedan förbudstiden i USA på 20-talet har vi vetat att kriminalisering av droger (alkohol den gången) resulterar i en gigantisk svart marknad som försörjer maffia och annan organiserad brottslighet, vilket leder till mer våld, vilket i dagsläget bäst demonstreras med de katastrofala krigen mot narkotikan i Sydamerika som resulterar i tusentals döda årligen.

Alla som sett den hyllade TV-serien Boardwalk Empire vet hur det såg ut i USA när man bestämde sig för att kriminalisera all sprit. Resultatet blev att maffian tog över, korruptionen ökade och våldet ökade. Sedan kriget mot narkotikan infördes i USA på 60-talet har fler och fler missbrukare sats i fängelse, fler och fler dör i uppgörelser eller rena paramilitära stridigheter mellan yrkeskriminella grupperingar och statens drogbekämpande polis.

Det är en ständig våldsupptrappning som idag dödar långt fler människor än drogerna i sig och som trots de enorma resurser som läggs ner, inte resulterat i minskat missbruk och mindre tillgång till droger. Ist har det lett till en utveckling av nya, ännu mer skadliga droger, i en ständig kapprustning mot lagstiftaren, senast genom sk “internetdroger”.

Vi vet att politiken som förs idag inte uppnår några av de resultat man eftersträvar. Samtidigt vet vi att en erfarenhetsbaserad skademinimerade politik varit framgångsrik varje gång det prövats, att missbrukare behöver vård och inte fängelsestraff, att sprutbytesprogram minskar spridning av smittsamma sjukdomar även utanför kretsen av drogmissbrukare etc.

Det finns helt enkelt inga rationella skäl att inte ompröva en uråldrig politik som fortgått utan att ifrågasättas allt för länge!

Liknande poster:

Global Commission for Drug Policy gör nu påtryckningar i Storbritannien för att få lagstiftningen kring narkotika ändrad till en resultatorienterad lagstiftning med fokus på minimerad skadeverkan snarare än förbud. - Kriget mot narkotikan är ett misslyckande, sade affärsmannen Richard Branson i parlamentet. [...] I gruppen ingår en rad kända tidigare ledare som FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan, USA:s tidigare utrikesminister George Shultz och EU:s förre utrikespolitiske talesman Javier Solana. Även andra personligheter som nobelpristagaren Mario Vargas Llosa och entreprenören Richard Branson ingår i gruppen, som bland annat genomför granskningar av internationell drogpolitik. - SvD Sedan förbudstiden i USA på 20-talet har vi vetat att kriminalisering av droger (alkohol den gången) resulterar i en gigantisk svart marknad som försörjer maffia och annan organiserad brottslighet, vilket leder till mer våld, vilket i dagsläget bäst demonstreras med de katastrofala krigen mot narkotikan i Sydamerika som resulterar i tusentals döda årligen. Alla som sett den hyllade TV-serien Boardwalk Empire vet hur det såg ut i USA när man bestämde sig för att kriminalisera all sprit. Resultatet blev att maffian tog över, korruptionen ökade och våldet ökade. Sedan kriget mot narkotikan infördes i USA på 60-talet har fler och fler missbrukare sats i fängelse, fler och fler dör i uppgörelser eller rena paramilitära stridigheter mellan yrkeskriminella grupperingar och statens drogbekämpande polis. Det är en ständig våldsupptrappning som idag dödar långt fler människor än drogerna i sig och som trots de enorma resurser som läggs ner, inte resulterat i minskat missbruk och mindre tillgång till droger. Ist har det lett till en utveckling av nya, ännu mer skadliga droger, i en ständig kapprustning mot lagstiftaren, senast genom sk "internetdroger". Vi vet att politiken som förs idag inte uppnår några av de resultat man eftersträvar. Samtidigt vet vi att en erfarenhetsbaserad skademinimerade politik varit framgångsrik varje gång det prövats, att missbrukare behöver vård och inte fängelsestraff, att sprutbytesprogram minskar spridning av smittsamma sjukdomar även utanför kretsen av drogmissbrukare etc. Det finns helt enkelt inga rationella skäl att inte ompröva en uråldrig politik som fortgått utan att ifrågasättas allt för länge!