Mer forskning som stödjer min linje

Om man har en grundläggande förståelse för nationalekonomi och företagande, så blir sambanden och slutsatserna ganska självklara. Tyvärr verkar den här förståelsen ganska begränsad bland politiker och än mindre i känslostyrda media, där siffror anses ”tråkiga” i debatter och känslor helst ska prägla, om inte styra, all politik.

Andreas Bergh är docent i nationalekonomi och verksam vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och Institutet för näringslivsforskning (IFN) i Stockholm. Han forskar om bl a välfärdsstatens ekonomi, globalisering och sociala normer. I hans rapport om invandrares svårigheter på den svenska arbetsmarknaden (som sticker ut i ett globalt sammanhang, på ett negativt sätt), argumenterar han för samma slutsatser som jag gjort i säkert fem år nu.

Lön och kompetens

För att få människor med lägre utbildning i arbete, så måste vi acceptera en större lönespridning (lägre löner). Det beror helt enkelt på att jobb som kostar mer än värdet de producerar är ekonomiskt självmord att utföra!

Tänk själv: Du har som affärsidé att spendera 10 000 kr i reparationer av begagnade bilar och sen sälja dem. Men det visar sig att ingen vill betala mer än 5000 för bilarna. Så, du går back 5000 för varje bil du säljer. Det blir ingen långlivad verksamhet.

Det är samma sak med jobb. En person som har låg utbildning är inte kompetent att utföra de arbetsuppgifter som i sin tur folk är beredda för. Och de måste förstås betala mer än personen ska ha i lön. Annars går ju verksamheten i förlust. Till skillnad från myndigheter så kan inte företag gå till politiker och klaga på att de inte har mer resurser. De måste faktiskt övertyga folk att frivilligt betala dem för det dom erbjuder. Och anstränga sig för att göra det så smart och billigt som möjligt.

Det är det som driver utvecklingen framåt till nya, smartare och billigare varor och tjänster!

Högre löner ger färre jobb

I Sverige har vi länge haft en idé om att man ”ska kunna leva på sin lön”, dvs arbeten som ger en lön lägre en en viss nivå, ska inte vara tillåtna. Det kan ju tyckas sympatiskt, ingen vill ju ha ett arbete man inte kan leva på. Och eftersom utbildning i Sverige är gratis, så utbildar sig de flesta så de blir kompetenta nog att de har alternativ till dom här jobben som ger en lön så låg att de inte kan leva på den. Så ofrivillig arbetslöshet förblev länge en ganska marginell företeelse.

Men, sen hände något.

I takt med att arbetsmarknaden blivit allt mer avancerad så höjs ribban hela tiden för vilken kompetens som krävs för att vara anställningsvärd. Det beror på att det kostar så mycket att anställa folk i Sverige, att det är billigare utveckla maskiner som gör saker och sen ha en anställd som sköter tio maskiner, än en anställd som bossar över tio människor.

Högre löner driver incitamenten till ”rationaliseringar”, dvs hitta billigare alternativ än att anställa människor.

Vore det billigare att anställa människor än att köpa maskiner, så skulle förstås företagen hellre anställa människor. För lägre kostnader gör att det går sänka priset på det man säljer och därmed ha konkurrensfördel gentemot andra som försöker sälja en liknande vara/tjänst.

Kunskapssamhällets förlorare

Många av oss lider inte av det här. Vi som har förmågan att utbilda oss till den nivå som krävs i Sverige för att vara anställningsvärd. Men konkurrensen hårdnar. De som inte är smarta nog, eller som kommer från ett land utan utbildning i vuxen ålder, faller bort direkt i konkurrensen. Det finns ingen anledning att anställa något annat än den bästa – för kunderna kommer inte köpa varor och tjänster av något annat än den bästa.

Om du vill att företag ska anställa folk för att vara snälla, så fråga dig själv – köper du saker av företag för att vara snäll?

Så, vi har i realiteten två alternativ. Antingen accepterar vi låglönejobb, så människor som inte är anställningsvärda för jobb med högre lön också kan jobba. Eller så fortsätter vi som tidigare och får en växande grupp i utanförskap som måste försörjas av oss allt färre som klarar utbilda oss.

För antalet människor som klarar utbilda sig till den här nivån kommer bli mindre och mindre i takt med att kraven höjs. Det beror helt enkelt på att vår (befolkningens) IQ  inte ökar i takt med behovet. Och det går helt enkelt inte att utbilda sig tillräckligt om man inte är intelligent nog. Det spelar ingen roll hur många som kommer in på en utbildning om de inte klarar slutföra den.

Avskaffa skolplikten

Intelligens går inte påverka, men vi kan optimera mycket i förutsättningarna för lärande. Skolan behöver konkurrensutsättas mer, alternativen för att utbilda folk utifrån deras förutsättningar kan bli mycket bättre.

I min mening vore det bästa som kunde hända att avskaffa den offentliga skolan och privatisera lärandet helt. Kan hemlösa barn i Indien lära sig läsa med bara en dator utan lärare så är det i mina ögon bevisat att lärare och skola förstör mer än den bidrar till vårt lärande. Åtminstone för oss som inte klarar den stela struktur och kreativitetsdödande som den innebär.

Lösningen

Så förbättra utbildningen och tillåt lägre löner. Då kommer även de som inte klarar höja sin kompetens jättemycket att ha möjlighet att få jobb. Och ja, de kommer inte tjäna lika mycket som de som utbildar sig mer. Men det beror på att du inte köper deras tjänster/varor lika gärna, inte på att företagarna är onda.

Verkligheten ändras inte för att vi vill det. Vi måste se verkligheten för vad den är om vi ska kunna påverka den. Precis som vi inte får en trasig dator att funka genom att be den vara snäll, utan genom att förstå varför den inte funkar och sen korrigera det, så vi uppnår det resultat vi eftersträvar.

Vi behöver mer siffror och mindre känslor i politiken. Inte tvärtom!

Update: Idag skriver Per Gudmundson på SvD att han håller med mig. Ja, inte rakt ut, men mellan raderna. ;)