Framtiden är här

Det vi sagt och varnat för länge nu, visar sig stämma. Pengarna räcker inte. Belastningen börjar bli så absurt stor, att myndighet efter myndighet spräcker budget och inte klarar hantera sina ansvarstaganden.

Migrationsverket har haft problemet länge och tvingats jobba i skift och hasta sig igenom sina asylprövningar för att få ner längden på köerna, som trots detta är ett halvår långa (vilket lett till uppmärksammade matvägran hos asylsökande som känt att de får vänta orimligt länge). Eftersom antalet ansökande bara blir fler och fler (börjar man ta emot många från ett område så kommer dels ordet sprida sig om ökad chans till asyl, dels är det förstås mer intressant söka asyl där man har sina släktingar) så är det ett haveri som naturligt eskalerar i omfattning.

Eftersom invandrare inte kommer i jobb, så blir belastningen på välfärden stor, framförallt på myndigheter som socialen och arbetsförmedlingen.

Migrationsverket försörjer bara flyktingarna till en början, när de ska pröva deras ansökningar. Sedan väntar decennier av bidragsförsörjning, eftersom det tar upp till tio år för hälften att komma i arbete. Man uppnår dock aldrig samma självförsörjning som infödda svenskar och framförallt flyktingar från Afrika och Mellanöstern är de grupper som utmärker sig särskilt genom att ha en extremt hög arbetslöshet.

Utöver detta kommer förstås belastning på skolor i ofta små kommuner där man desperat tvingas köpa asylhem, eftersom ingen del av svensk asylmottagning är dimensionerad för dessa nivåer (och vissa vägrar fortfarande erkänna att det rör sig om massinvandring, detta till trots). 25% är barn som ska utbildas, många med bristande eller ingen skolbakgrund alls, dessutom måste de lära sig språket för att kunna ta till sig övrig utbildning ordentlig (men många kan inte skriva/läsa ens på sitt eget språk).

Det torde säga sig självt att investeringskravet för att dessa människor ska fungera i det svenska samhället blir enormt. Eftersom många har trauman bakom sig så ökar också belastningen på sjukvården, både inom den somatiska och psykiatriska vården.

Därtill kommer förstås ökade konflikter i samhället till följd av diametralt olika värderingar i Sverige och de länder som invandringen huvudsakligen kommer ifrån. Det är väldigt mycket vi Svenskar tar för självklart i vårt samhälle som inte finns i övriga världen, allra minst i andra världsdelar. Värderingar och synsätt som byggt vårt samhälle och som gör oss unika, men som ställer krav på dem som kommer hit att anpassa sig för att fungera.

Eftersom anpassningsviljan oftast inte är större än behovet och behovet minskar med garanterad försörjning, så fungerar inte integrationen något vidare.

Att det kostar miljarder är förstås inte heller någon nyhet, vilket tagits upp av många forskare och ekonomer, gång på gång, men avfärdats som rasism.

Nu är framtiden här och ni får stå för era val. Vilket är vad Reinfeldt efterfrågar, och nånstans i hans totala vansinne så hedrar det ju honom att han på fullaste allvar verkar tro att Svenska folket faktiskt vill offra sin välfärd för att rädda hela världen.

Vi får väl se vad svenska folket säger i valet den 14 September.

Min prognos har som sagt varit 11-14% för SD, vilket jag sagt här på bloggen och i andra sammanhang sedan valet 2010. Det börjar kännas som jag tog i i underkant.

Läsvärt, insamlat under dagen:

  • henget

    Mycket bra skrivet Hannah!

    Jag börjar minst sagt bli orolig för Sveriges framtid men det kanske måste bli sämre innan det kan bli bättre.