Myndighetsbeslut – bara om du har lust förstås

Det är länge sedan jag gjorde den rätt elementära analysen att fri eller massiv invandring inte är förenlig med idén om en välfärdsstat. Det måste helt enkelt komma in mer pengar än det går ut. Nu börjar allt fler öppet dra samma slutsats.

I en ledare på DN skriver Hanne Kjöller om det ohederliga i organisationer som bakvägen försöker ändra lagen för att ge illegala invandrare samma rättigheter som medborgare, så att det till slut inte finns någon anledning att ens försöka utvisa dem.

Polisen får inte jaga illegala i skolan, hos bup, på sjukhus, i psykvården, hos socialen eller helst någonstans alls, eftersom det är jobbigt för de illegala att känna att polisen är efter dem. Och när det är jobbigt går det ut över deras barn förstås, som lever i ständig rädsla. Så vad man egentligen vill, men inte vågar säga rakt ut, är att polisen helst inte ska jaga illegala överhuvudtaget. Om man får ett beslut att man inte har skäl att få försörjas på livstid av svenska skattebetalare så bör man lämna landet. Om man har lust. Annars kan man stanna ändå.

Jag har svårt se vilka fler myndighetsbeslut någon skulle argumentera för ska hanteras på samma sätt.

– Dömd till fängelse för ett brott? Då låser vi in dig. Ja, om du inte tycker det känns jobbigt förstås, eller om det går ut över dina barn. Bara om du har lust alltså!

– För hög hyra för ditt boende? Låter du bli betala? Ja, då blir du vräkt. Ja, om du inte tycker det känns jobbigt förstås, eller om det går ut över dina barn. Bara om du har lust alltså!

– Begår du bedrägerier, lurar folk eller myndigheter att ge dig pengar för handikapp du inte har? Det vill vi gärna att du slutar med. Ja, om du inte tycker det känns jobbigt förstås, eller om det går ut över dina barn. Bara om du har lust alltså!

– Eldar bilar i förorten, kastar sten på ambulans och brandkår? Då vill vi gärna skicka polisen för att gripa dig så du slutar förstöra för omgivningen. Om du inte tycker det känns för jobbigt förstås. Bara om du har lust alltså!

Man kan tycka att det är ironiskt att jag som anarkist kritiserar folk för att inte följa lagen. Och det är rätt, jag tycker att privat moral är viktigare än att följa lagen helt okritiskt. Men även vi anarkokapitalister stödjer äganderätten, rätten till din kropp och till skillnad från socialister som allt som oftast anser ändamålen helgar medlen, så vill vi se en ansvarsfull utveckling mot ett successivt friare samhälle.

Man kan inte öppna dörren för mer utgifter, innan man åtgärdat problemet med välfärdssystemets inneboende oförnuftiga logik – att alla kan leva på någon annans bekostnad. Och man kan inte avskaffa välfärdssystemet innan man givit folk en rimlig chans att försörja sig själva, genom att avreglera marknaden och konkurrensutsätta vårt monetära system.

Börjar man i fel ände så kraschar allting. Och det är då det uppstår våld, den starkes rätt och kaos. Det är inte vad vi anarkister eftersträvar. Vi eftersträvar en annan ordning. En ordning som bygger på att inte påtvingas ledare av en majoritet. En ordning där respekt för individens rättigheter står över allt och all interaktion sker via förhandlingar. Aldrig våld.

  • spot on

  • Kulturkrig

    Väl skrivet!