Strukturer och kollektivism

Feminister från vänstern talar ofta och gärna om ”strukturer” och vikten av att bekämpa dessa. En struktur är enkelt förklarat en statistisk signifikant tendens att utföra vissa handlingar inom en given grupp.

Feminister säger t.ex. att det finns ett strukturellt förtryck av kvinnor i samhället. Dvs. rent statistiskt så kommer det finns en överrepresentation av kvinnor som offer för olika former av förtryck.

Så långt är det inget vidare kontroversiellt. Men sedan kommer vi till ansvarsutkrävande och här blir det uppenbart vad som skiljer vänsterns feminister från andra. Inom liberalismen och andra individualistiska ideologier kan nämligen en individ, oavsett statistisk grupptillhörighet, inte avkrävas ansvar för någon annans handlingar än sina egna.

Du kan inte lastas för vad någon annan i din familj gör. Du kan inte lastas för vad någon annan av samma religion eller annan ideologi gör, och du kan inte lastas för vad någon annan av samma kön gör, lika lite som vad någon gör med samma hårfärg eller musiksmak. Ansvar kan bara utkrävas av individer.

Så är det inte inom vänstern, där kollektivisering är inte bara teoretisk förklaringsmodell utan också den praktiska metoden för att utkräva ansvar.

Män har ett ansvar för strukturellt manligt våld mot kvinnor, argumenterar man.

Låt oss jämföra det förhållningssättet med andra, principiellt identiska resonemang:

”Alla muslimer har ett ansvar för andra muslimers våld mot kvinnor.”

”Alla vita män har ett ansvar för andra vita mäns våld mot ickevita.”

”Alla socialdemokrater har ett ansvar för andra socialdemokraters våld mot icke-socialdemokrater.”

Beroende på hur etablerat eller ifrågasatt påståendet är, kommer det kännas rimligt eller orimligt. Men premisserna som alla ovanstående påståenden bygger på är lika felaktiga i alla exempel. Det är precis lika absurt att utkräva ansvar av enskilda män, för mäns ”strukturella” våld mot kvinnor som det är att utkräva ansvar av alla muslimer för vad enskilda muslimer gör, oavsett strukturella statistiska mönster.

Eftersom vänstern ser världen enbart i kollektiva tillhörigheter och aldrig individen, så utgår de förstås ifrån att detta också är meningsmotståndares tankesätt. Därför blir kritik mot islam ett ansvarsutkrävande från alla muslimer. Därför blir kritik mot mäns våld ett ansvarsutkrävande från alla män. Och i andra delar av världen blir en persons missgärning ett ansvarsutkrävande från alla av samma klan/släkt/familj. Det är ett primitivt synsätt och går tvärtemot västvärldens individbaserade rättigheter.

Den röda tråden oavsett vi pratar om hedersvåld eller patriarkat är kollektivisering. Och det är givetvis en precis lika absurd idé att utkräva ansvar från någon annan än den som begår en handling (eller försvarar den), oavsett denne delar hårfärg, religion, ideologi eller typ av könsorgan.

Du kan bara lastas för dina handlingar och ställningstaganden som individ, och förvisso sammanfaller dessa ofta med självvalda grupptillhörigheter så som ideologi och religion. Men är det något de aldrig automatiskt sammanfaller med så är det sådant vi inte själva valt – som vår könstillhörighet och vår hudfärg.

Att som feminist hävda att en individuell man har ansvar för andra mäns handlingar, trots att han inte försvarar dem, är precis lika fel som att som rasist hävda att en mörkhyad har ansvar för vad någon annan mörkhyad gjort, när denne tar avstånd ifrån handlingen.

Vänstern måste lära sig se individer, bortom strukturerna. Och inse även om det finns ett intellektuellt värde i att se strukturer och kollektiv, så är det inget som hör hemma i ansvarsutkrävande i ett civiliserat samhälle. Den sortens kollektivisering hör hemma på järnåldern.

  • Ines

    Hej Hanna,

    Mycket bra med lite jämförande storheter. Förklaringsmodellen blir ju så himla mycket mer tydlig när du ger jämförbara argument.
    Håller f.ö. helt med dig.

    Hälsningar // Ines

  • ThinksTwice

    Kanonanalys!