Saudiarabisk drogpolitik

Maria Larsson (KD) och den Svenska narkotikapolitiken följer samma värderingar som Saudiarabiens. Istället för att se missbrukare som personer i behov av vård, använder man polis och rättväsende för att jaga och straffa dem. En politik som funkar lika dåligt för att minska missbruket i Saudiarabien som i Sverige. Det är dags för nya metoder.

Läkaren Arvin Yarollahi och medgrundaren till Centrum för Narkotikavetenskap skriver insiktsfullt på Newsmill om hur den politik vi i Sverige för kring kriminaliserade berusningsmedel inte skiljer sig från hur man behandlar människor som berusar sig med alkohol i Saudiarabien och precis som där så är inte missbruket mindre, även om färre följdaktligen använder drogen.

Varför då göra brottslingar av vanliga medborgare som endast är i jakt efter en annan sorts berusning än den som staten sponsrar, och som i majoriteten av fallen varken skadar sin omgivning eller sig själva? Varför fortsätta skilja på alkoholmissbruk och missbruk av andra preparat genom att lagföra den senare katergorin, tvinga dem att genomgå integritetskränkande urin- och blodprover som inte tillför annat än att skrämma bort de som väljer att söka hjälp? Varför inte istället öka anslagen till beroendevården som är i skriande behov av resurser, investera mer pengar i utbildning i narkotikafrågor eller rikta polisens gemensamma resurser mot den organiserade brottsligheten?

– Newsmill

Samma mönster kan skönjas i västvärlden där andra berusningsmedel än alkohol fallit offer för samma empirividriga ideologiska politik. Det anses viktigare att färre använder vissa berusningsmedel än att i slutändan faktiskt minimera lidandet som följer av att vissa människor oundvikligen kommer missbruka dessa berusningsmedel.

Missbruk följer av dopaminbrist i hjärnan, vissa människor har en konstant brist på detta och utvecklar därmed en sk ”beroendepersonlighet”. För att få en normal nivå så utsätter man sig för saker som ökar dopaminnivån. Det kan röra sig om riskbeteenden eller att fastna i missbruk av aktiviteter som ökar denna, sex, sport, mat, berusningsmedel, datorspel osv… Listan på saker som går att missbruka kan göras oändlig och har mycket lite med vad man missbrukar och betydligt mer att göra med vem som missbrukar dem.

Precis som alkohol så kan många andra berusningsmedel användas oproblematiskt, alltid till skada för den egna kroppen, men inte på en nivå som är orimlig eller skiljer sig drastiskt från skadan man utsätter sig för när man sysslar med sport, mat eller datorspel.

I för stora mängder är allt skadligt och risken att skada sig är ofta en del av tjusningen som gör aktiviteten underhållande. Risk och belöning har alltid en inbördes relation till varann där de förstärker varandra.

Det betyder inte att berusningsmedel är oproblematiska, men man kan inte heller dra alla över en kamm. Att jämföra läkarsprit med lättöl låter sig inte hederligt göras och på samma sätt är det inte rättvist att jämföra heroin med cannabis.

Framförallt måste man fråga sig i vilken mån politik är ett verktyg för att effektivt minimera skador förknippade med att använda berusningsmedel och då framförallt piskan som medel.

Det är hög tid att börja legalisera fler berusningsmedel för att skaffa sig kontroll över substanserna, för att ta ifrån kriminella inkomster och för att minimera våldet förknippat med den svarta marknadens konfliktlösningar.