Saudiarabisk drogpolitik

Maria Larsson (KD) och den Svenska narkotikapolitiken följer samma värderingar som Saudiarabiens. Istället för att se missbrukare som personer i behov av vård, använder man polis och rättväsende för att jaga och straffa dem. En politik som funkar lika dåligt för att minska missbruket i Saudiarabien som i Sverige. Det är dags för nya metoder.

Läkaren Arvin Yarollahi och medgrundaren till Centrum för Narkotikavetenskap skriver insiktsfullt på Newsmill om hur den politik vi i Sverige för kring kriminaliserade berusningsmedel inte skiljer sig från hur man behandlar människor som berusar sig med alkohol i Saudiarabien och precis som där så är inte missbruket mindre, även om färre följdaktligen använder drogen.

Varför då göra brottslingar av vanliga medborgare som endast är i jakt efter en annan sorts berusning än den som staten sponsrar, och som i majoriteten av fallen varken skadar sin omgivning eller sig själva? Varför fortsätta skilja på alkoholmissbruk och missbruk av andra preparat genom att lagföra den senare katergorin, tvinga dem att genomgå integritetskränkande urin- och blodprover som inte tillför annat än att skrämma bort de som väljer att söka hjälp? Varför inte istället öka anslagen till beroendevården som är i skriande behov av resurser, investera mer pengar i utbildning i narkotikafrågor eller rikta polisens gemensamma resurser mot den organiserade brottsligheten?

– Newsmill

Samma mönster kan skönjas i västvärlden där andra berusningsmedel än alkohol fallit offer för samma empirividriga ideologiska politik. Det anses viktigare att färre använder vissa berusningsmedel än att i slutändan faktiskt minimera lidandet som följer av att vissa människor oundvikligen kommer missbruka dessa berusningsmedel.

Missbruk följer av dopaminbrist i hjärnan, vissa människor har en konstant brist på detta och utvecklar därmed en sk ”beroendepersonlighet”. För att få en normal nivå så utsätter man sig för saker som ökar dopaminnivån. Det kan röra sig om riskbeteenden eller att fastna i missbruk av aktiviteter som ökar denna, sex, sport, mat, berusningsmedel, datorspel osv… Listan på saker som går att missbruka kan göras oändlig och har mycket lite med vad man missbrukar och betydligt mer att göra med vem som missbrukar dem.

Precis som alkohol så kan många andra berusningsmedel användas oproblematiskt, alltid till skada för den egna kroppen, men inte på en nivå som är orimlig eller skiljer sig drastiskt från skadan man utsätter sig för när man sysslar med sport, mat eller datorspel.

I för stora mängder är allt skadligt och risken att skada sig är ofta en del av tjusningen som gör aktiviteten underhållande. Risk och belöning har alltid en inbördes relation till varann där de förstärker varandra.

Det betyder inte att berusningsmedel är oproblematiska, men man kan inte heller dra alla över en kamm. Att jämföra läkarsprit med lättöl låter sig inte hederligt göras och på samma sätt är det inte rättvist att jämföra heroin med cannabis.

Framförallt måste man fråga sig i vilken mån politik är ett verktyg för att effektivt minimera skador förknippade med att använda berusningsmedel och då framförallt piskan som medel.

Det är hög tid att börja legalisera fler berusningsmedel för att skaffa sig kontroll över substanserna, för att ta ifrån kriminella inkomster och för att minimera våldet förknippat med den svarta marknadens konfliktlösningar.

  • Kinkym54

    Jag ser rött när någon förespråkar vårdinsatser för något som är helt självförvållat. Vi vårdar sönder detta land. Vi spenderar penar som inte finns på vård och andra sociala experiment. Vi kan inte ha ett land där hälften av en befolkning jobbar medan den andra är pensionärer, arbetslösa, sjukskrivna, asylsökande och allt annat vad det nu må vara.

    Skulle också vara kul att se siffror på vad den kriminella verksamheten genererar i intäkter, istället för enbart tala om kostnader. Ex kan jag direkt påstå att 70% av all restaurang och krogmiljö kommer från kriminella svarta pengar. De skapar jobb, det skapar konsumtion o s v .
    Detta bör också sättas i relation till kostnader för polisiera insatser, förlorade direkta skatteintäkter mm.

    Påståendet att ett samhälle skulle tjäna så och så mycket pengar på att ex själv ta hand om försäljning av vissa nu förbjudna droger är naturligtvis helt fel.
    Det går inte att räkna kostnader på detta vis. Jag kan inte finna att ex polisiära kostnader vid något tillfälle är väl använda pengar. Vad det än må vara så slår polisen i underläge. Polisens kostnader kommer alltid att vara skyhöga för ett samhälle. Som jag ser det är inte polisens främsta roll att beivra brottslighet eller att klara av brottsutredningar. Den frästa rollen är helt enkelt att bevara en någorlunda fungerande samhällstruktur. Utan en ordningsmakt, finns det inget land på denna jord som skulle klara att bevara ett samhälle och dess struktur mer än ett par dygn.

    Kriminalitet kommer alltid att finnas. Det skapas hela tiden nya marknader, nya inriktningar. Att legalisera vissa droger kommer inte att ta bort kriminella personer, de byter bara område. Ska man legalisera är det för att det är det enda vettiga att göra, men blanda inte in samhällsekonomi.

  • KullbackLeibler

    ”Jag ser rött när någon förespråkar vårdinsatser för något som är helt självförvållat.”

    Så då är det läge att porta alkoholister och motorcyklister från akuten? Skyll dig själv om du kör och krockar eller krökar sönder levern.