Miljöpartiet försvarar terrororganisationer

Det här är ju rent ut sagt vidrigt. Hur fan kan man försvara att antidemokratiska organisationer får skattefinansierade bidrag?

ABF borde skämmas och utesluta alla uttalat antidemokratiska organisationer direkt.

Liknande poster:

  • Alliansen VS Rödgröna röran om SD
  • Erik Almqvist (sd) argumenterar för liberal politik
  • SD i Filipstad
  • Frågan ingen vill ta i – invandringens kostnader
  • Frank Miller och terrorbekämpande superhjälte
  • Veckans Brott om Hedersvåld

    “Kring 100 000 kvinnor drabbas av hedersförtryck” säger Leif GW Persson i Veckans Brott. Han säger också att det beror på en kulturell konflikt mellan primärt muslimer och de värderingar som finns i det svenska samhället kring kvinnors rättigheter.

    Även vissa ortordoxa kristna grupper från mellanöstern har stark hederskultur, främst Syrianer.

    Det här är naturligtvis ett jättestort jämställdshetsproblem, långt viktigare än genusneutrala dagis och liknande fjantigheter. 100 000 kvinnor som inte ens äger rätten till sin egen sexualitet. Även pojkar drabbas, dels genom att tvingas bevaka sina systrar, dels om de själva avviker pga sexuell läggning eller liknande.

    Samhället vågar inte ta i problemet pga risken att utpekas som invandringskritiker och rasister, men det är faktiskt något man får svälja och helt enkelt låta bli att böja sig för. Det här måste tas på allvar. Feministerna har ett stort ansvar i detta och politikerna i att sätta svenska värderingar och utbildande av nykomna invandrare på kartan.

    Bor man i Sverige måste man följa svensk lag och ta till sig svenska värderingar. Dit hör en självklar rätt att som individ äga sin sexualitet. Den familj som flyttar till Sverige har sagt upp sin rätt till att leva med hederskultur. Det måste man våga säga och stå upp för.

    Liknande poster:

  • Könssegregering
  • Vilseledande propaganda
  • “Invandring” och andra begrepp
  • Muslimer som ser oslöjade kvinnor som horor
  • Politiserad nobelfest
  • Skademinimering inte kriminalisering

    Global Commission for Drug Policy gör nu påtryckningar i Storbritannien för att få lagstiftningen kring narkotika ändrad till en resultatorienterad lagstiftning med fokus på minimerad skadeverkan snarare än förbud.

    - Kriget mot narkotikan är ett misslyckande, sade affärsmannen Richard Branson i parlamentet.
    [...]
    I gruppen ingår en rad kända tidigare ledare som FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan, USA:s tidigare utrikesminister George Shultz och EU:s förre utrikespolitiske talesman Javier Solana.

    Även andra personligheter som nobelpristagaren Mario Vargas Llosa och entreprenören Richard Branson ingår i gruppen, som bland annat genomför granskningar av internationell drogpolitik.

    - SvD

    Sedan förbudstiden i USA på 20-talet har vi vetat att kriminalisering av droger (alkohol den gången) resulterar i en gigantisk svart marknad som försörjer maffia och annan organiserad brottslighet, vilket leder till mer våld, vilket i dagsläget bäst demonstreras med de katastrofala krigen mot narkotikan i Sydamerika som resulterar i tusentals döda årligen.

    Alla som sett den hyllade TV-serien Boardwalk Empire vet hur det såg ut i USA när man bestämde sig för att kriminalisera all sprit. Resultatet blev att maffian tog över, korruptionen ökade och våldet ökade. Sedan kriget mot narkotikan infördes i USA på 60-talet har fler och fler missbrukare sats i fängelse, fler och fler dör i uppgörelser eller rena paramilitära stridigheter mellan yrkeskriminella grupperingar och statens drogbekämpande polis.

    Det är en ständig våldsupptrappning som idag dödar långt fler människor än drogerna i sig och som trots de enorma resurser som läggs ner, inte resulterat i minskat missbruk och mindre tillgång till droger. Ist har det lett till en utveckling av nya, ännu mer skadliga droger, i en ständig kapprustning mot lagstiftaren, senast genom sk “internetdroger”.

    Vi vet att politiken som förs idag inte uppnår några av de resultat man eftersträvar. Samtidigt vet vi att en erfarenhetsbaserad skademinimerade politik varit framgångsrik varje gång det prövats, att missbrukare behöver vård och inte fängelsestraff, att sprutbytesprogram minskar spridning av smittsamma sjukdomar även utanför kretsen av drogmissbrukare etc.

    Det finns helt enkelt inga rationella skäl att inte ompröva en uråldrig politik som fortgått utan att ifrågasättas allt för länge!

    Liknande poster:

  • Legalisera droger!
  • Medicinen mot ökat missbruk heter Skademinimering
  • Kostnaden för nolltolerans mot droger
  • Kriget mot narkotikan går allt sämre
  • Allt fler vill legalisera marijuana
  • Skilda badtider främjar hedersbrott

    Kulturer där kvinnors samliv är en hedersfråga för hela släkten ska inte främjas av det svenska samhället. Vi måste sätta ner foten och understryka värdet av att kvinnor ses som individer, oavsett varifrån deras familj kommer.

    I Sverige har du rätt att leva som individ och inte som en förlängd del av ett kollektiv. Du har rätt att ha sex med vem du vill utan att hotas eller misshandlas, eller till och med mördas för detta.

    Heder är inte en samhällsfråga i Sverige.

    Kulturella yttringar som riskerar främja denna syn på kvinnor om de tillgodoses ska motverkas av samhället. T.ex. skilda öppettider för kvinnor och män på badhus.

    Om detta skriver SvD idag

    Tyvärr, menar Sara Mohammad, tassar det svenska samhället ibland på tå kring problemet.

    – Att ge killar och tjejer olika tider i badhuset är till exempel inte bra. Det gör bara att man bejakar de här familjerna – det kommer att slå tillbaka senare.

    Lyssna: Tendens : Tio år efter Fadime

    Liknande poster:

  • Det är synd om kvinnor
  • De ständiga offren
  • Sexkontraktet
  • Genusgalenskaper
  • Alla som har snopp är våldtäktsmän!
  • Är ni män eller möss?

    http://debatt.svt.se/2012/01/19/idag-maste-m-fp-och-c-rosta-med-vansterpartiet/

    Appropå tvångsseriliseringarna.

    Liknande poster:

  • Vad gör ni, Socialstyrelsen?
  • Skriv på mot tvångssteriliseringarna!
  • Min hjälte: Amanda Brihed
  • Inför juridisk etnicitet!?!11
  • KD – era fega kräk
  • Skriv på mot tvångssteriliseringarna!

    http://allout.org/en/actions/stop_forced_sterilization

    Liknande poster:

  • Är ni män eller möss?
  • Fortsättning på tvångssteriliseringarna
  • Om Tvångssterilisering på SvD
  • Ingen Hägglund på Pride 2010
  • Amanda Brihed på Newsmill om KD och tvångssteriliseringar
  • Om Tvångssterilisering på SvD

    Jag fick en debattartikel publicerad på SvD Brännpunkt idag.
    Läs hela artikeln här.

    Liknande poster:

  • Min hjälte: Amanda Brihed
  • Utredning kritiserar tvångssterilisering
  • Miss Transsexual 2010
  • Är ni män eller möss?
  • Tvångssteriliseringar upphävs i Mars 2012?
  • Artikel på Newsmill: Sterilisering är ett juridiskt krav, inte ett medicinskt

    Transsexuell: Könet är något av det första vi bedömer i kontakten med en ny människa och det sker omedvetet på delar av en sekund. Längd, kroppsform, rörelsemönster, röst, kläder etc är alla faktorer som påverkar känslan av vad en person har för kön. Könsorganet är dock inte ett av dessa. För i ärlighetens namn hur ofta går vi och tittar varann under kjolen?

    Kraven som ställs på oss med transsexualism har varierat med tiden. Förr var man tvungen att vara heterosexuell, man skulle ha identifierat den permanenta känslan av att befinna sig i fel kön sedan tidig barndom och om man inte kände en kraftig aversion mot sitt könsorgan och t.ex. onanerade så kunde diagnosen ifrågasättas. Att vara ”bisexuell” godtogs inte alls.

    Kort sagt, man skulle tillhöra en schablonbild av en ”normal” heterosexuell kvinna och inte avvika på något sätt. Då fick man nämligen inte diagnos och således inte heller någon behandling, oavsett hur mycket en sådan hade hjälpt ens psykosociala hälsa.

    De senaste 30 åren har synen på transsexualism blivit mer liberal. I takt med att könsroller ifrågasätts och vi blivit mer sexuellt öppensinnade har man insett att könsidentitet inte nödvändigtvis hör ihop med ett fanatiskt intresse för shopping, en aversion mot sport och att en kvinnligheten inte sitter i ens heterosexuella läggning.

    Lyssnar man på de transsexuella själva så inser man också att underlivet inte är det primära för att uppnå psykiskt välmående. Hormoner som förbättrar ens utseende åt det feminina hållet brukar vara det mest efterfrågade. Hjälp med rösten genom logoped, att få en kvinnlig kroppsform med bröst och höfter samt att lära sig sminka sig och att hitta rätt sorts kläder är alla viktiga faktorer för att ”passera” som kvinna i vardagen bland kolleger och nya bekantskaper. Könsorganet kan vara mycket viktigt för att trivas med sin egen kropp, men inte ens där är allting binärt!

    Definitionen av kön är långt mer komplicerad än gemene man vanligtvis tror. Det finns en hel serie av avvikelser från det normala binära synsättet på kön som endast man och kvinna.
    Intersexualitet, XYY-Syndrom, Klinefelters Syndrom (XXY), Tuners Syndrom (X0), Genetisk Mosaik (XX/XX, XY/XY & XX/XY), Androgen Insensitivity Syndrome, 5-a-reductase Deficiency, Incomplete Masculinization, Hypospadia, HY-antigene deficiency och Congenital Adrenal Hyperplasia.  Kort sagt, varianterna som finns ifrån att vara fullt synliga vid födsel (t.ex. Intersexualism) till att upptäckas först i senare ålder (Transsexualism) är många.

    Inte heller alla transsexuella har en önskan eller praktisk möjlighet att genomgå alla former av behandling som finns. Det kan finnas många anledningar, både psykologiska och medicinska att avstå. Ökad risk för cancer och blodproppar till följd av hormonell medicinering i kombination med ärftligt ökad risk tvingar en del att avstå helt från medicinsk behandling. Att inte tåla narkos kan vara en annan anledning att inte lägga sig under kniven. Men i grund och botten finns fler värden i livet än att ha ett könsorgan som efterliknar det man upplever att man saknar sedan födseln. Att ha fullgod känsel och kunna ha ett fungerande samliv kan vara viktigare, även om det är med ett könsorgan man inte är fullt bekväm vid. Den starka längtan de flesta av oss bär efter att kunna få barn är ett annat sådant värde.

    När vi så konstaterat att verkligheten inte är så svartvit som många både inom och utanför vården genom historien velat intala sig, kanske vi också kan visa en större förståelse för varför en del transsexuella väljer att inte genomgå en könskorrigerande underlivsrekonstruktion men likväl behöver annan behandling och administrativa ändringar för att må bra och fungera i samhället?

    Det juridiska könsbytet. Man har valt att dela upp befolkningen i två juridiska grupper och att definiera grupperna så att en kvinna inte får ha testiklar och en man inte får ha livmoder. Den definitionen är givetvis helt godtycklig. En ickefråga för den stora massan och ett stort praktiskt problem för oss transsexuella. Omgivningen uppfattar mig nämligen som kvinna alldeles oavsett vad jag har för könsorgan och det är först när jag behöver legitimera mig som det uppstår problem. Det står man i passet, fast varje människa som ser mig kan konstatera att någon man är jag inte. Allt för att en rigid lagstiftare inte haft vett att definiera juridiskt kön efter verklighetens behov.

    Vad jag har mellan benen är en privatsak mellan mig, min eventuella partner och i viss mån sjukvården. Det är inte något som angår min chef, kassörskan på ICA eller politiker med en sjuklig fixering vid människors underliv eller ett överutvecklat ordningssinne.

    Steriliseringskravet är en kvarleva från förra århundradet och hör hemma på historiens soptipp. Det finns ingen rimlig anledning att inte inkludera personer med transsexualism i definitionen av det juridiska kön vi av naturen upplever oss.

    Avskaffa tvångssteriliseringen nu!

    Läs på Newsmill

    Liknande poster:

  • Lite mänskliga rättigheter tack?
  • Ett tredje kön i Australien
  • Transsexuellas rättigheter
  • Miss Transsexual 2010
  • Tvångssterilisering eller val?