ADHD-diagnos
En person med ADHD lever i kaos, skjuter upp jobbiga uppgifter och avslutar sällan något, men påbörjar entusiastiskt ständigt nya projekt. En person med ADHD har svårt att följa rutiner, blir snabbt uttråkad och följer inte den utstakade vägen. En person med ADHD följer ofta impulser utan att reflektera över konsekvenserna.
Jag har nyligen fått ADHD-diagnos. Varken jag eller min omgivning uppfattade mig som hyperaktiv, eftersom jag alltid varit en ganska lugn och dämpad person. Min mognad var tidig och när jag var understimulerad – vilket jag blev tidigt i skolan – vände jag mig istället inåt i mina egna tankar.
Nu med facit i hand så kan jag se ett mönster som jag tidigare ursäktat, men som inte ligger inom ramen för vad man normalt förväntas kunna hantera. Dit hör t.ex. följande:
- Jag kan inte se en film utan att sträcka på benen med minst 15min mellanrum.
- När jag blir engagerad i något så blir jag tokentusiastisk, måste sätta igång direkt och så fort det börjar bli för jobbigt så tappar jag intresset.
- Jag kan inte hålla mig vaken om jag blir understimulerad och inte har möjlighet att ta pauser, vilket gör längre bilturer farliga.
Eftersom jag är en storkonsument av te så fyller jag på koppen eller går och kissar ett flertal gånger under en film. Om filmen inte är stimulerande nog så somnar jag. Bägge sakerna ger acceptabla metoder att hantera stillasittningsproblemet.
Jag spenderar också större delen av dagarna vid datorn. Även om jag tar pauser även där med toalettbesök och te, kakor, hundar och annat, så tröttnar jag snabbt när jag håller på med en uppgift. Det löser jag genom multitasking. Just nu har jag t.ex. ett spel igång i bakgrunden, jag har sex aktiva tabbar i Chrome (SvtPlay som sänder Debatt, skoldokument, Facebook samt Soundcloud som kommer spela radiopodcasts när svt Debatt är slut), jag har min RSS-läsare, Skype, mitt mailprogram, Photoshop, Dreamweaver igång och jag skriver just nu blogg.
Så fort jag tröttnar, vilket jag ofta gör inom max en halvtimme, så byter jag till nästa projekt. Det gör att jag kan arbeta effektivt, men inte med en sak, utan med tio, parallellt. Skulle jag tvingas sitta med en och samma sak skulle jag snabbt bli frustrerad och när jag inte har möjligheten komma undan, så blir jag trött. I skolan gick jag hela dagarna som en understimulerad zombie (när jag var där, jag skolkade oftast för att ägna min tid åt mina egna projekt).
Bland alla större projekt jag entusisastiskt påbörjat men ännu inte avslutat kan i dagsläget räknas; två bokprojekt, nio webbsidor, sex böcker, ett flertal datorspel och därtill förstås ett ständigt problem med att jag glömmer bort rutinsaker som att det står mat på spisen, att jag inte har tvättat kläderna och tvättkorgen är full, eller att ta upp kläderna som hängt på tork i en vecka, osv i oändlighet.
Vissa av dessa problem kan absolut tolkas som en brist på mognad (även om den förklaringen väl blir allt mindre trolig när man närmar sig trettio), men problemet är när man vill göra saker, men inte klarar av det. Jag är t.ex. oerhört kunskapstörstande och önskar jag kunde läsa fler böcker. Jag har flera titlar jag verkligen vill ta mig igenom, men när jag läser så håller sig engagemanget inte uppe i mer än maximalt en halvtimme. Efter en kvart börjar jag tänka på annat, oftast associationer av det jag läser. Jag får läsa om samma stycken flera gånger och ibland inser jag att jag vänt blad i flera minuter utan att faktiskt aktivt ta in texten framför mig.
Symptomen på ADHD skiljer sig mellan män och kvinnor. Mäns ADHD-symptom är oftast mer utåtagerande på det sätt vi normalt kanske tänker oss att ADHD ska se ut, varför kvinnor mindre ofta får diagnos innan vuxen ålder. Följdsjukdomar som depression och liknande blir istället det som primärt diagnostiseras. När ADHD hittas hos kvinnor så faller det oftare inom ramen för ADD istället, eftersom hyperaktiviteten primärt sitter i huvudet och inte i kroppen.
ADD är en funktionsnedsättning som innebär att man snabbt tröttnar när stimulansen är för svag, samt att man har ett nedsatt arbetsminne. Det gör att man har en ökad risk för att fastna i missbruk och svårt att sköta rutinkrävande jobb. Beroende på hur grav funktionsstörningen är kan man behöva hjälp med alltifrån att städa hemmet till att betala räkningar.
Mycket av att ha ADHD/ADD handlar om att lära sig förstå sin funktionsnedsättning och lära sig hitta system för att leva med det på ett konstruktivt sätt, där kan diagnos vara en viktig pusselbit. Det sätt som funkar för de flesta funkar kanske inte för den med ADHD, men om man slutar försöka anpassa ADHD-barnet efter skolan och istället anpassar skolan efter ADHD-barnet så är det mycket möjligt att man får ett barn där entusiasm, engagemang och kreativitet istället kan användas till något konstruktivt.
Problemen uppstår när skolan ska se exakt likadan ut för alla barn, när man har en ohälsosam fixering vid att alla barn ska gå i klasser med jämnåriga i alla ämnen och att den som ifrågasätter och ser lösningar på problem som andra inte ser (eller förstår) så ses det som ett problem istället för en tillgång.
Medicin kan vara en lösning till viss del, eftersom det gör det lättare att fokusera på en och samma sak i längre stunder och kliandet i benen blir mindre, men en kreativ hjärna som inte vill följa givna mallar och som ifrågasätter allt, kommer alltid uppfattas som jobbig i en konservativ miljö, vilket tyvärr skolan alltid är.
Mer om detta: SvT Debatt,
