Dokument Utifrån – De sista elefanterna

mother-elephant-baby-elephant-calf

Det finns få saker jag mår så genuint dåligt av som att se intelligenta, kännande djur lida. Därför var det något av en övning i självplågeri att se Dokument Utifrån – De Sista Elefanterna igår kväll.

Elefanter och noshörningar har varit hotade av och till så länge jag minns. Vissa varianter av dem är redan i praktiken utdöda (som den vita noshörningen). Andra har vuxit enormt i omfattning (som den Afrikanska stäpp-elefanten), för att nu med mass-dödande i jakt på elfenben ännu en gång vara hotade av utrotning.

Elefanter är några av de intelligentaste djuren som finns. De känner igen sig själva i en spegel, de är oerhört sociala och uppvisar beteenden som allt att döma tyder på att de precis som exempelvis hundar och människor upplever oerhört sorg när våra närstående dör. Och de visar empati inte bara till sin egen art.

Att se dessa djur dödas under enormt plågsamma former av empatilösa människor, i jakt på deras horn, som på grund av spridd vidskeplighet i Asien har ett pris högre än guld, får mig nästan att tappa allt hopp om mänskligheten. Noshörningshonor som får sina horn avskurna medan de fortfarande lever och deras avkomma står sedan och sörjer vid moderns kropp, tills de själva svälter ihjäl. Det är plågsamt att bara tänka på, att se det med egna ögon är känslomässig tortyr, om man har den minsta empatisk förmåga. Risken är stor att man till slut bara slår av. För man orkar inte känna och ta del av det meningslösa lidandet. När sådana videos sprids på Facebook t.ex. så blir jag istället bara arg.

Jag blir arg när jag ser lidande utan att det erbjuds någon lösning så man har en möjlighet att åtminstone lite bidra till förändring och förbättring. För då mår man dåligt utan syfte annat än att se hur jävlig världen kan vara. Och vad är meningen med det?

Därför känner jag att det är mitt ansvar att inte bara sprida bilden av hur elefanter och noshörningar meningslöst lider. Utan också erbjuda ett sätt att göra något åt det. Det finns en organisation som heter Wild Aid som bland annat har använt kända skådisar i Kina för att sprida information om vad elfenbenshandeln leder till för djuren. Det tror jag kan göra skillnad.

Man kan donera till organisationen i sin helhet, eller till någon av deras program. T.ex. hjälp för noshörningar och elefanter.