Värdegrunden, vår befriare

Det finns en märklig diskurs i Sverige, där värdegrunden definierar oss som goda människor. Alla är lika mycket värda, utom de som inte delar vår (av auktoriteter) definierade värdegrund.

Diskurs är en sociologisk term, som löst kan översättas som ”ett åsiktspaket”. Genom att dela upp idéer i diskurser, som var för sig själva ska förklara sin del av världen med ett färdigt åsiktspaket, motverkar man effektivt all möjlighet till kritik och meningsfull intellektuell debatt. Det är på förhand givet vilka slutsatser du får landa i, för att inte ”bryta diskursen”. Den enda vägen framåt, är en mer extrem variant av den redan definierade diskursen.

Att göra yttranden med åsikter som inte redan har en plats i diskursen betyder att man skapar en annan – konkurrerande – diskurs. Man blir del av en annan, i regel ond verklighetsbeskrivning. Diskurser definieras i regel av akademiska auktoriteter inom sociologi och försvaras sedan medelst härskartekniker, eftersom ingen vill stämplas som inte tillhörande gruppen av de goda och verkliga fakta sällan är intressanta om de inte kan bekräfta den redan på förhand bestämda diskursen.

Värdegrunden

Värst av dessa diskurser är begreppet värdegrund. Värdegrunden definierar dig som människa och din förmåga till godhet. Eftersom kritik av värdegrunden, betyder att man inte delar värdegrunden utan istället tillhör en annan diskurs (i regel automatiskt definierad som raka motsatsen till den egna), så blir all debatt otroligt polariserad och du är antingen antirasist eller rasist.

Det spelar helt enkelt ingen roll hur dina argument ser ut, om dina resonemang är giltiga, utan det är vad ditt yttrande symboliserar som är det viktiga. Antingen är du med oss, eller så är du emot oss. Och antingen accepterar du vår värdegrund, eller så är du en av de onda.

Behöver du fler exempel?

Handel med sexuella tjänster/Prostitution

Denna diskurs styrs av premissen att kvinnor är offer för mäns våld. Det gör att sexsäljare som är män och transpersoner inte får plats och därför aldrig hörs i debatten. Än mindre att kvinnor också kan köpa sex, eller par för den delen.

Missbruk av olagliga berusningsmedel/Narkotikamissbruk

Denna diskurs säger att missbrukare inte har någon makt över sina egna val, att berusningsmedel som inte är socialt accepterade sedan länge, förstör samhället och att enda sättet att förhindra denna skada är att ha nolltolerans mot allt som är kopplat till detta. Det gör att vetenskapligt bevisat effektiva metoder för att minska skadan för både individ och samhälle, inte får utrymme. Sprutbyten, injektionsrum, en mer tolerant beroendevård, än mindre legalisering av mindre skadliga berusningsmedel som cannabis.

Varje ”känsligt” område du kan komma på, omfattas av sin egen diskurs. Ofta är det en del av en övergripande diskurs, så som den feministiska diskursen eller den postkoloniala diskursen, med kulturrelativismen och värderelativismen.

Alla dessa är värda att studera i sig och de omfattas alla av diskursens logik. Givna premisser, där den etablerade diskursen som vunnit problemdefinitionsprivilegiet, talar om vem som är god och vem som är ond.

Konsensuskulturen

Eftersom sakpolitiska områden definieras som diskurser kopplad till en viss värdegrund och inte som förståelse för den faktiska verkligheten – så blir all förändring väldigt radikal, när den väl kommer.

Istället för att släppa idén att allting måste accepteras i färdiga åsiktspaket, så byts den gamla diskursen ut mot en ny. Den nya försvaras sedan på samma sätt som den gamla. Liksom råttor överger ett sjunkande skepp, så kommer nu alla med självbevarelsedrift definiera sig som tillhörande den nya diskursen. Alla givetvis förvissade om att man kommit till djupare insikt och nu vet bättre – kommit längre – än den förra generationen.

Mot den bakgrunden är det inte svårt att förstå annars tämligen obegripliga vansinnigheter, som hur idén att minnen från barndomen kan förtryckas och lockas fram via hypnos, gav oss pedofilen och seriemördaren Thomas Quick, som i ena stunden anses självklart skyldig och alla protester mot detta kuvas effektivt, för att i nästa stund vara lika självklart oskyldig och nya protester kuvas nu lika effektivt!

Död åt diskursen

Diskursens hela överlevnad hänger alltså på att den inte ifrågasätts. Och när diskursen definierar vår godhet som individer, så hänger hela vårt moraliska väsens överlevnad, på att inte låta vår trohet till diskursen ifrågasättas. Det skapar en närmast sektliknande mentalitet, där avvikare behandlas som kättare och möjligheten till förnuftsbaserad debatt är nästintill obefintlig.

Lyssna: Danmarks Röst

Alice Teodorescu – Mångnyanserad Rasism

  • Lilith

    Ovanligt insiktsfullt. Men du verkar ha uppfattningen att det är möjligt att leva utan diskurser. Du skriver ”död åt diskursen”.. Diskurser skapas i ett sociala samspel. Jag menar att utan diskurser så finns det kanske inte något som upprätthåller någon moral alls. Och en moral måste vi väl ha, utan att bli totalitära (låta religiösa övertygelser monopolisera moralen).

    • Moral skapar vi genom filosofi, baserat på vetenskaplig förståelse av verkligheten. Inte genom att bidra till sektmentalitet där ifrågasättande av idéer är ondska.

  • Bob Långe

    Det var en väldigt lustig förståelse av diskurskonceptet, speciell som ditt inlägg gör bruk av ett antal väletablerade diskurser (en större libertariansk, en frihetlig diskurs kring prostitution och en kring droger som i sin tur är grundade i en klassiskt liberal rationalism och metafysisk individualism, en nykonservativ ”anti-PK”-diskurs).
    Utan diskurs finns inte språk, och dina ord skulle inte ha någon som helst mening – ingen skulle kunna läsa ett såhär kort inlägg (eller något annat alls) utan att försvinna i ett moln av mångtydighet.

    Så det är en lustig tes du driver att sociologer skulle erkänna en positions diskursivitet och sedan försvara denna som nödvändigen enhetlig. Föränderlighet ligger i det diskursivas natur, och det är i perioder av social oro (där kategorier avslöjas för sin kontingens) som ordningsskapande, lättförståeliga diskurser vinner mark (SD normaliseras, bröllopen blir fler och mer traditionella, transpersoner häcklas och hotas i större utsträckning etc.)

    • Problemet ligger inte i att begrepp har definitioner, utan i att diskurser används politiskt som ett filter att se verkligheten genom och att argument inte prövas utifrån saklighet, utan utifrån huruvida de passar in i den accepterade diskursen eller inte. Det blir ett hinder för förståelse av verkligheten, för empiri och rationellt tänkande – en kollektiv sanning som inte får ifrågasättas och som snarast ersatt religionen i samhället. Avvikande från den accepterade diskursen jagas som kättare och internt försöker man överträffa varann i symboliska handlingar som demonstrerar ens renlärighet. Vilket urartar i absurda handlingar, som när man anmäler en domare för att ha granskat bevis i en filmad rättegång om barnpornografi (vilket tack och lov lades ner). Tomas Quick-rättegången visar också på detta problem, där en idé om förträngda barndomsminnen är en del av den accepterade diskursen som inte får ifrågasättas.. för att i nästa stund ha bytts ut mot en kollektiv sanning där dessa inte finns och vips så har allt blivit tvärtom och Quick ska frias till varje pris. Inte därför att rationella argument förts fram, utan för att den kollektiva sanningen ändrats. Folk agerar inte utifrån empiri och fakta, utan utifrån vad som är i enlighet med den aktuella diskursen. Det är ett sjukligt beteende som annars brukar prägla primärt diktaturer och extremt religiösa samhällen.

      • Bob Långe

        Jag vet inte riktigt vad jag ska svara, när även ditt svar är av modell goddag yxskaft. Du använder dig först av diskurskonceptet (men använder det enbart som något slags paradigmbegrepp i mindre skala), och sedan hävdar du att detta koncept du använder som huvudargument genom det här inlägget blir ett ”filter” som hindrar ren tillgång till empiri och fakta (sic!). Du försöker kritisera ett antal diskurser (där intar du den socialkonservativa positionen) men som liberal objektivist vill du samtidigt angripa ”förvrängd” kunskap, och dina angreppsvinklar går helt enkelt inte ihop sådär ad hoc.
        Jag tror helt enkelt att du inte har förstått begreppet du svänger dig med, vilket leder till att du växlar vinkel och abstraktionsnivå så ledigt att det blir totalt luddigt. Ungefär som att växla tempus i en och samma sats.

        Ja, jag kanske besserwissrar, men du svingar den närmast religiösa uppfattningen om en ren, oförfalskad empiri, och gör därmed bruk av en väl etablerade diskurs (och ett antal till, som nämnda ”PK!”-diskurs med den extremt uttjatade nakna kejsaren-retoriska figuren – jag har läst samma inlägg på hundratals ställen), men tror ändå att du sitter och skrapar på oförblindad sanning.
        Dina föraktade sociologer är åtminstone medvetna om att deras kunskap är situerad, och erkänner detsamma genom bland annat att ha utvecklat begreppet ”diskurs”.
        Rekommenderar Winther-Jørgensen/Phillips introduktion till diskursanalys, så kan du iallafall skaffa en grundläggande förståelse av det du angriper.

        • Nej, det finns ingen sanning. Det finns en objektiv verklighet och en approximativ förståelse av den. Förståelse som skapas genom den vetenskapliga metoden.

          Att placerar in min kritik av ett sociologistk begrepp, i en (eller flera) diskurser är inte att bemöta kritiken mot hur diskurskonceptet används politiskt – vilket är vad jag vänder mig emot. Du bara exemplifierar vad min kritik går ut på. Att det går jättebra sortera i fack och sen stämpla personer (”socialkonservativt”, ”närmast religiöst”) ist för att bemöta sakligt vad som argumenteras.

          Menar du att diskursbegreppet är ett axiom som inte kan kritiseras?

          Vad är det i diskursbegreppet du menar att jag inte förstått/missuppfattat som gör att mina formuleringar blir obegripliga?

          • Bob Långe

            Och jag menar att det inte finns en de facto approximativ förståelse, eftersom all förståelse är tolkad och färgad. Vi kan så att säga inte beskriva något fysiskt med något språkligt (ord) utan att det fysiska ”ändrar” karaktär och funktion. ”Ändrar” inom citat då dess av naturen givna karaktär inte är en karaktär; den ingår inte inom ett sådant fält och har inte en sådan avgränsning som ”karaktär”, och språk, implicerar.

            Det vill säga, vårt titthål in i verkligheten är lika med diskurser, paradigm och språk.

            Både ditt och mitt synsätt är i sin tur etablerade, och ingår därmed i tydliga diskurser.

            Men alltså så här menar jag:
            1. Du kritiserar hela diskursbegreppet, såsom du uppfattar det – det vill säga som något som skapar regler för ett offentligt samtal, regler som inte får brytas. Du menar att det att som sociolog BESKRIVA diskurskonceptet är lika med att etablera detta som en REGEL, att det är ett moraliskt imperativ snarare än något deskriptivt och att det dessutom innebär vissa specifika diskurser.

            Visst – all beskrivning är på ett sätt imperativ, men jag har aldrig hört talas om att sociologer genom att berätta om diskurskonceptet därmed etablerar _specifika_ diskurser som moraliska regelsystem…

            2. Men det du egentligen angriper med dina exempel är ett antal SPECIFIKA diskurser, som du uppfattar dem, och som du ogillar. Din kritik mot dem är att de är dominanta och etablerade, det som diskursteoretiker skulle kunna kalla ”slutna” diskurser – det vill säga att deras olika beståndsdelar, moment, har etablerade betydelser och relationer till varandra och det är svårt att intervenera

            3. Du växlar urskiljningslöst mellan dessa två nivåer. Jag uppfattar det som att du å ena sidan – som libertarian utifrån koncept om såväl frihet som objektiv verklighet – angriper alla spår av strukturalism, samtidigt som dina måltavlor för kritiken är de klassiska för värdekonservativa positioner.

            Dessa två positioners diskurser har jag för övrigt sett smälta samman många gånger förr, så du är liksom inte ”ensam galning”.

            Och angående din fråga om huruvida ”diskursbegreppet är ett axiom som inte kan kritiseras”, så måste jag väl svara nekande – det finns ett antal olika syner på begreppet, samt om huruvida allt i grunden är diskursivt eller om det finns materiella faktorer som är orörbara för det diskursivas värdering (”bas” och ”överbyggnad” i mer ortodox marxism).
            Bara för att det diskursiva är regelverk för våra utsagor, är det inte I SIG ett politiskt beslutat regelverk som kan avskaffas. Du kan inte prata utan att dina ord har relationer till varandra, om du vill göra dig förstådd.

            Jag försökte vara noga med att inte placera dina åsikter i fack i värderande syfte, utan jag påpekade att de är etablerade sammanhang av påståenden – det vill säga diskurser – inom ett antal politiska positioner.
            ”Närmast religiöst” var däremot värderande, och var en kritik av objektivismens syn på ”objektiv verklighet”. Jag ser det som religiöst, för att konceptet med empirism är ett icke-empiriskt axiom som används på ett ortodoxt sätt – paradoxalt nog.

  • Pingback: De viktigaste texterna inför valet | Ambjörn Hedblom()