Alla åsikter är inte lika mycket värda

Det finns nån slags missriktad välvilja i vårt land som antyder – om den inte säger rakt ut – att allas åsikter är lika mycket värda. Det är trams och jag ska i denna artikel argumentera för varför.

Det är enkelt att ha åsikter. Åsikter som alla tar för självklara och som uppfattas som ‘goda’ är dessutom fullständigt oproblematiska ur ett individuellt perspektiv att yttra. Vi brukar kalla dessa åsikter för floskler. De saknar intellektuellt värde, eftersom de inte tillför någonting av innehåll, istället tenderar de att förenkla på ett oärligt sätt så att vi får en sämre förståelse för verkligheten av dem, snarare än bättre.

Hit hör frasen, ”allas åsikter är lika mycket värda”. Sug på den meningen en stund. Fundera på vad den egentligen innebär, om vi ska ta den på allvar.

Begränsad av verkligheten

Åsikter bör grundas på någon slags förståelse av verkligheten. En åsikt som är tagen ur luften (eller valfri kroppsöppning) har inget värde annat än möjligen för personer som inte bryr sig om vad som är sant, men tyr sig till floskler och den sociala välvilja de inbjuder till – som nån slags intellektuell snuttefilt.

Om det finns en objektiv verklighet, så följer rimligen att ju bättre förståelse för den verkligheten vi har, desto större sannolikhet att vår strävan att förbättra den verkligheten lyckas. Vår övertygelse att vi har rätt är faktiskt helt irrelevant.

Det spelar ingen som helst roll hur övertygad någon är att de har rätt, om det inte i verkligheten finns en tomte som bor under huset och gröten som offras regelbundet för att hålla tomten på gott humör, de facto inte påverkar återfinnandet av bortlagda husnycklar.

Det spelar alltså större roll varför vi är övertygade om något och processen vi använt för att nå dit, än hur övertygade vi är och hur trevligt och fint det uppfattas av omgivningen att vi har den övertygelsen vi har.

Kunskap belönas?

Vetenskapens historia är tvärtom fyllda av exempel på när förståelsen för verkligheten lett till hat från omgivningen och inte sällan döden för den som envist vidhöll sin övertygelse, som med facit i hand visat sig stämma väl.

Historien är också fylld av människor som varit lika övertygade om att dom haft rätt, av helt fel anledningar. Dit hör förstås religionens martyrer, som dött för sin övertygelse, som inte alls – enligt några konkreta bevis – visat sig stämma med verkligheten.

Så, det viktiga här är alltså inte hur övertygade vi är om att vi har rätt, eller om omgivningen för tillfället hyllar oss för den åsikt vi yttrar. Det viktiga – om man eftersträvar en bättre värld – är metoden man använder för att förstå verkligheten kan demonstrera empiriskt (gång på gång) att den faktiskt fungerar.

Det är där vetenskap träder in.

Tro vad du vill

Tro – och maten skall bli varm

Vetenskapens frukter fungerar därför att de bygger på en förståelse av en verklighet som inte ändras. Microvågsugnen fungerar oavsett vem som använder den. Det spelar ingen som helst roll om du är övertygad om att den kommer fungera, din förståelse för hur den fungerar, eller omgivningens inställning till att den fungerar.

Den fungerar därför att den är konsekvent med verkligheten.

Jämför detta exempelvis med förbön, som inte fungerar objektivt, som tydligen bara sägs fungera om du tror på den tillräckligt och som främst används av personer i ett socialt sammanhang där omgivningen tycker att förbön är något gott.

Hade förbön varit konsekvent med verkligheten så hade det naturligtvis fungerat med samma självklarhet som en microvågsugn.

Empiri > önsketänkande

Det är därför metoden vetenskap är mänsklighetens främsta prestation. Jag menar att man bör sträva efter att följa den metod som är vetenskap i alla sammanhang, för att på så vis optimera möjligheten att påverka verkligheten i positiv riktning. Det är den ideologi som borde stå över allt annat, för oavsett hur vi vill forma verkligheten kan vi aldrig uppnå det, om vi inte först underställer oss vetenskapen.

Så när politiker på fullaste allvar säger att dom vill ställa sin ideologi – sina värderingar – över verklighetens begränsningar. Då är vi riktigt illa ute. Det är nämligen så man gör i teokratier. Och det spelar ingen som helst roll om din religion är feminism, miljömuppighet eller valfri annan ideologi.

Verkligheten kommer inte kuvas för att du vill det, för att det känns bra och för att omgivningen tycker du är en god person som säger det. Den sortens resonemang hör till barndomen. Väx upp!

Läsvärt: Rebecca Weidmo Uvell om Miljöpartiet, Tino Sanadaji om DNs oärlighet kring invandringens påstådda vinster

  • LostRobot

    Definitionen av en floskel är inte en åsikt utan ett ord eller fras med otydlig eller icke-existerande innebörd. Jag förstår dock vad du menar med att de tillämpas istället för åsikter och jag upplever att många använder sig av dem just i de fall där man saknar egna eller tydliga åsikter, och ironiskt nog ofta i direkt konflikt med vad man argumenterar för. Den mest klassiska måste ändå vara ”Jag är inte rasist, men…” som oftast följs av de mest fördomsfulla uttalanden man kan tänka sig.

    • Nja, det är väl ett yttrande som är intetsägande men som också låter fint. ”Det är inte att vinna som är det viktiga, utan att delta”, ”Alla är vinnare”, ”Alla är lika mycket värda”, ”vi vill ju alla det bästa”.

    • Xerxxes

      Att många känner sig nödgade att börja vissa meningar med ”Jag är inte rasist, men…” beror ju på att minsta kritik av invandringsnivåer eller invandrare tolkas som rasism. Exempel: ”Jag är inte rasist men jag tycker man borde sänka invandringen” Enligt mig så kan man ha noll invandring utan att vara rasist. För säkerhets skull börjar jag nästan alla mina meningar men ”Jag är inte rasist, men… ” när jag diskuterar invandring.