Medlingen ledde till mord

Jag kommenterar löpande och återkommande hur integrationsprojekt efter projekt visar sig mer som regel än undantag misslyckas kapitalt med vadhelst man eftersträvat. Det är förvisso inget ovanligt för statliga aktiviteter. De brukar som norm spräcka budget och misslyckas på de flesta sätt möjliga (det blir lätt så när det är någon annans pengar man spenderar). I fallet med hedersrelaterade brott är dock konsekvenserna betydligt allvarligare än så.

I Sverige har vi en syn på konsensus och konflikter som förmodligen är nära nog unik i världen. Det är viktigare att alla är sams än att alla får rätt. Det är ett synsätt vi får ipräglat oss sen dagis med följden att vi förmodligen är det mest FN-vänliga landet i hela världen och det finns väl inget mer svenskt än en fredsmäklare?

Så, när man sitter ner och försöker medla så är det naturligtvis ett mycket typiskt uttryck för vår kulturella syn på konflikter och att det ‘givetvis går att lösa allting bara man låter alla prata till punkt’.

Den som har varit utanför landets gränser och kanske helst utanför västvärlden inser dock snabbt att den attityden inte på något sätt är given av naturen. Vi lever tvärtom i en skyddad bubbla med extrem tilltro till myndigheter, individualism och århundranden av fred. En av anledningarna till att det är så svårt att förhandla fred i mellanöstern är exempelvis synen på konflikter som ett nollsummespel. Närhelst ”motståndaren” vinner något så måste det innebära att du förlorar något. Grunden för konfliktlösning, att det finns en tredje väg, där bägge parters gemensamma fundamentala intressen (trygghet, frihet osv) kan tillgodoses utan att det måste kosta den andra något, finns helt enkelt inte som koncept i många länder och kulturer.

Därför blir det nästan en karikatyr på svensk naivitet när socialarbetare (ofta kvinnor) ska sätta sig ner och diskutera värdegrund med patriarken för en familj från en hederskultur, där gruppen alltid värderas över individen och där kompromisser är lika med förlust.

Värderingarna är nämligen inte en del av några enskilda personers avvikande synsätt, utan kulturellt förankrade och en del av hela samhällssystemet som dessa personer kommer ifrån. Deras trygghet och i förlängningen överlevnad, hänger på hängivenheten till de principer som ger gruppen ett socialt kapital och trovärdighet – det vi brukar förenklat referera till som ‘heder’.

Om man inte förstår vad det är man brottas mot, så har man inte en chans att vinna. Vore det så enkelt att man kunde resonera lite med en kopp kaffe för att föräldrarna ska hitta tillbaka till de värderingar de egentligen redan har – så som förmodligen ofta är fallet med svenska familjer där det finns missbruk och annat som lett fram till misshandel och liknande i familjen – då hade förstås problemet varit lättlöst!

Problemet är att här finns inte de värderingarna.

Låt dom orden sjunka in.

Tänk dig nu den omvända situationen. Du tillhör en utsatt etnisk minoritet i ett land där din överlevnad och trygghet hänger på släktens pålitlighet/anseende (heder). Det finns ingen myndighet att klaga hos om du blir utsatt för övergrepp. Om det mot förmodan gör det så har du sannolikt ingen chans att få gehör ändå, för du tillhör en diskriminerad minoritet vars senaste minne av statens makt var ett försök på folkmord av alla med ditt etniska ursprung. Du är sannolikt förbjuden att använda ditt eget språk. Som individ är du ingenting. All din trygghet finns i din släkt och vad du gör är inte längre något som bara påverkar dig. Det påverkar hela din familj.

Skulle du under de omständigheterna kunna resoneras till att acceptera mord för att skydda familjens anseende och i förlängningen överlevnad?

Om du inte kan svara ja på den frågan, så måste det anses höjden av överlägsenhet att tro att det omvända är möjligt. Och om du kan svara ja på den frågan, så kanske ovanstående ändå kan ge utrymme för eftertanke i vad det egentligen är du begär när du försöker ”medla”.

Mot den bakgrunden är det förstås föga förvånande att medlingen inte bara är helt utan framgångsrika resultat, utan att det också tvärtom, förmodligen lett till minst ett mord, ett försvinnande, flera tvångsgiftemål och en hög med misshandelsfall.

– Om man använder medlingsmetoden utifrån det perspektiv som hela socialtjänströrelsen i det svenska samhället använder att förena familjen – det betyder att det alltid när det gäller den målgruppen med hedersrelaterat våld – det är alltid på bekostnad av flickan eller pojkens mänskliga rättigheter att han eller hon ska sänka ner sina förväntningar av mänskliga rättigheter.

Men vilka konsekvenser får det då att man bedriver den här typen av arbete tror du?

– Konsekvenserna blir fler som blir bortgifta mot deras vilja, konsekvenserna mer bortförda till gamla hemländer, blir mer misshandel, mer våld, mer otrygghet, mer ohälsa.

Uppskattningsvis 70 000 barn är utsatta för den här sortens dagliga och konstanta terror och förtryck. Det är ett feminismens misslyckande att man inte uppmärksammar och kraftigare arbetar mot dessa kulturella uttryck och värderingar som i sin kärna är kvinnoförtryckande. Det är lätt att tala om löneskillnader på några procentenheter, men här finns verkligt lidande som inte får i närheten av den uppmärksamhet det förtjänar. Och det är svårt att förklara det med något annat än rasism. Barn till invandrare är helt enkelt inte värda lika mycket som medelklassens svenska kvinnor i feministrörelsens ögon. Eller har ni någon annan förklaring?