En helt annan spelplan 2014

Jag spår en radikal ändring på den politiska spelplanen efter 2014. Vi får ett maktskifte när Socialdemokraterna bildar regering med Miljöpartiet, stödda av Vänsterpartiet. KD och C åker ur riksdagen och katastrofvalet för Alliansen gör att Reinfelt tvingas avgå som partiledare för Moderaterna. Det i sin tur leder till att alla tystade protester inom partiet frigörs och en radikal förändring på framförallt invandringsområdet kommer prägla De Nya, Nya, Moderaterna.

Det är ingen hemlighet att många moderater ute i landet känner att partiledningen är kraftigt distansierad från verkligheten ute i kommunerna och moderaternas väljare. Den absurda politiken och den oheliga alliansen med Miljöpartiet som försvaras med emotionella resonemang och nedtystade debattförsök, kommer inte gå ostraffad.

SD kommer givetvis få ett ordentligt ökad väljarstöd efter valet. Jag spådde redan 2011 att de skulle nå 14% om inget annat partialternativ tog frågan på allvar och det ter sig allt mer sannolikt att den siffran besannas. Då bemöttes jag av liberaler med hån och överlägsna avfärdanden som gick ut på att invandrarfrågan inte stod på folks prioriteringslista utan var en perifier fråga av liten betydelse. Ingen tog frågan på allvar och argument av typen ”även infödda svenskar är beroende av försörjning i minst 12 år, innan de slutar skolan” satte punkt för debatten.

När förorterna brinner och järnrörsskandaler bara ökar SDs stöd är det snarast en bitter glädje jag känner över att få allt mer rätt i min prognos. Invandringen är inte heller längre en perifier fråga hos väljarna.

Kristdemokraterna är helt beroende av stödröster för att få vara kvar. De kan få sådana av Moderater, frågan är om det räcker för att de ska hålla sig kvar. Min gissning är att Folkpartiet växer på de andra partiernas kostnad. Men det är avhängt att de vågar ta konflikt i frågan om integrationspolitik. De kan de göra med större trovärdighet än Moderaterna som sålde sig till Miljöpartiet.

Centerpartiet å sin sida har förmodligen klivit över point of no return i frågan om man ska byta partiledare eller inte innan valet. Och Socialdemokraterna har mer trovärdighet i frågan att hjälpa småföretagare än Centerpartiet har. Samtidigt har de alienerat sig från sina konservativa väljare ute i landet efter konflikterna i partiet under det gångna året. Även om de fortfarande ligger kring 4% i opinionsundersökningar är de helt beroende av en lyckad valrörelse för att inte trilla ur Riksdagen. Om SD får momentum efter EU-valet så kommer C gräva sin egen grav med sin invandringspolitik och illa valda partiledare.

Mycket avgörs redan i EU-valet. Sociala media kommer ha stor betydelse, eftersom alla vet att Miljöpartiet är traditionella medias älsklingar, men vanligt folk lär knappast identifiera sig med deras verklighetsfrånvända politik och den globala uppvärmningen är totalt död som drivbränsle efter dess totala kollaps i de internationella förhandlingarna. Det är förmodligen ett ännu större problem för MP att de givit upp sin EU-kritik.

Det enda parti som är fortsatt EU-kritiskt är SD. Det enda parti som erbjuder ett trovärdigt svar på de växande problemen med utanförskap och arbetslöshet bland invandrare är SD. Det enda parti som sticker ut från de övriga och därmed signalerar förändring, är SD. Och med stöd från LO kring arbetskraftsinvandringen så har SD all chans att göra storskräll i valet 2014.

Är det något att glädjas för, för en liberal som mig?

  • Centerpartiet ska dö. De svek i FRA 2008 och jag kommer aldrig förlåta dem för det. Ni kan skrika hur mycket ni vill om sprutbytesprogram och andra symbolfrågor. Ni har ingen trovärdighet längre.
  • Folkpartiet har inte varit liberala så länge jag varit politiskt medveten, det kan vi tacka fascister som Johan Pehrsson och Bigotta Ohlsson för. Sexköplagsfeminism och batongpolitik, för att inte tala om deras vurmande för sovjet-projektet EU.
  • Moderaterna är socialdemokrater med blå slips. De har en enda politiker jag respekterar och det är Anders Borg. Men Reinfeldt kunde lika gärna vara socialdemokrat i mina ögon och han har sålt partiets själ för makten. Vilket aldrig lönar sig i längden.

Och övriga partier skulle jag aldrig ens överväga att rösta på.

Jag lovar återkomma efter EU-valet i frågan, så får vi se om mina spådomar slår in eller ej. Berätta gärna om era egna reflektioner och analyser!

  • Jag delar din analys, och det slår mig att den svenska politiken kommer att förvandlas till likadan som i de flesta länder: en konservativ höger (i vilken det bara är en tidsfråga innan sd kommer ingå i) och en socialistisk vänster (som kommer bli allt mer radikaliserad och förbudsinriktad), och inget av dessa två alternativ kommer vara i närheten av liberalism. Och varför inte? Politik kan ju ändå aldrig åstadkomma något vettigt, så då är det ju bara positivt om alla politiska partier endast riktar sig mot uppenbart irrationella människor, så att vettiga personer inte längre förleds att sätta sin tilltro till politiken.

  • Hej Barbie,

    Jag kom till din sida från en kommentar på sidan
    http://avpixlat.info/2013/06/20/henrik-arnstad-tycker-synd-om-sig-sjalv-och-den-missforstadda-journalistkaren/

    Jag har lagt till din sida som bookmark.
    mvh Edward

    • hejsan, roligt! Hoppas du uppskattar min blog med då. :)

  • nasenmann

    Varför inte en stor koalition s+m?

  • Observatören

    1. Baserat på tidigare EU-val, kommer inte det kommande EU-valet att vara avgörande för utfallet i riksdagsvalet.

    2. Även vid en rejäl förlust för alliansen och moderaterna i riksdagsvalet, samt Reinfeldts avgång, är det osäkert om det finns en tillräckligt stor och stark högerflygel inom M för att de Nya, Nya Moderaterna ska framträda 2014. En fortsättning på den inslagna vägen samt ett ännu sämre resultat 2018 kanske kan resultera att de Nya, Nya Moderaterna går till val 2022.

    3. Att tillskriva Reinfeldt och Borg olika politiska ansatser och bevekelsegrunder, är som att hävda att Läderlappen och Robin egentligen spelar för olika lag. I själva verket är det Borg som är mer lik läderlappen och är minst lika mycket arkitekten bakom den förda politiken som Reinfeldt.

    4. Att beundra Borg är märkligt då han bär huvudansvaret för den förda ekonomiska politiken, som på lång sikt är katastrofal för landets välstånd. Borg har haft ett unikt tillfälle att föra en struktur- och tillväxtpolitik som skulle ha stärkt landets internationella konkurrenskraft. Istället har man behållt såväl skatter i världstopp samt slösat med skattepengar i världsklass. Resultatet är fortsatt
    rekordhögt skatteuttag men med allt sämre offentlig ”valuta” för pengarna (skolan, försvaret, pensionerna, sjukvården, rättsväsendet etc.).

    Det som Borg /Reinfeldt kommer att bli ihågkomna för, är krossandet av välfärdsstaten genom att få den att haverera under sin egna tyngd, samt införandet av låglönekostnadssamhället medelst låga löner och/eller skattesubventionerade anställningar.

    Det är inte otänkbart att välfärdsstaten även i framtiden kommer att finnas på pappret men att den inte kommer att fungera i praktiken.
    På längre sikt kommer omställningen till lågbetalt och lågvärdeadderande tjänstesamhälle att förändra landet i ännu större utsträckning än den förda flykting- och invandringspolitiken.

    På snare tid verkar Svenska politiker (oavsett regering) starkt föredra politik som ger ytterst negativa utfallet för landet på längre och lång sikt.