Den komplexa verkligheten är inte svartvit

Jag skrev det här som ett dagboksinlägg i en online-community, men eftersom jag fick mycket positiva kommentarer på det så tänkte jag att det kan vara intressant för fler att ta del av. Så håll tillgodo.

När folk som borde veta bättre tror jag är främlingsfientlig eller rentutav rasist, så blir jag ledsen.

Folk som inte känner mig kan dock säkert få den uppfattningen av att läsa i synnerhet min Twitter eller Facebook-vägg, som ingen av dem lämnar utrymme för längre resonemang. I synnerhet om man inte själv är insatt i frågorna och följer medias svartvita logik där alla som inte är okritiskt för fri invandring och socialismens ”allt åt alla”, är rasister.

Så, låt mig då göra jävligt klart att jag skiter fullständigt i vad du har för hudfärg. Jag har haft förhållanden med personer av alla möjliga etniciteter och bakgrunder och aldrig sett det som något annat än ett plus, en chans att lära sig något nytt och spännande. Precis som när jag lär känna vänner från olika håll och kanter av jordens alla hörn. En av mina bästa online-bekantskaper är en amerikan med etniskt ursprung i Armenien. Tidigare flickvänner har varit från indien och iran. Och en var hörselskadad och talade primärt teckenspråk. Så ingen jävel ska komma och antyda att jag är främlingsfientlig eller rasist och inte bryr mig om utsatta grupper. Allt jag gör är för helvete engagemang om utsatta grupper.

Men detta betyder inte att jag anser att alla länder är lika bra platser (det är dom självklart inte) och det betyder inte heller att alla idéer är lika bra idéer. Det är ingenting märkligt i det. Du håller sannolikt med mig. Många svenskar har fullkomligt idiotiska idéer och vissa hålor i detta land skulle jag inte vilja bo i om så resten var en radioaktiv öken. Men vårt land är historiskt sett något av det bästa mänskligheten har uppbringat vad gäller stabilitet, utbildningsnivå, jämlikhet osv. Och det är naturligtvis inget som uppstår i ett vacuum. Det är resultatet av BÄTTRE idéer och BÄTTRE värderingar. Alltid med utrymme med förbättring, men fortfarande, betydligt bättre än större delen av mänsklighetens historia och geografi i övrigt.

Sen finns tydligen en outtalad regel att OM personen som har dåliga idéer har en annan hudfärg, så måste dennes idéer hanteras med silkesvantar. Då kan man inte längre visa tillbörlig respekt, utan måste behandla personen som ett barn som inte riktigt menar vad denne säger, som inte riktigt kan tänka och som egentligen tycker som oss, om den bara hade haft välsignelsen att växa upp så priviligerat som vi gjort. Som kommer ”komma till insikt” tids nog.

Det är er hemskt nedlåtande människosyn som jag inte delar. Jag tar folk på allvar oavsett hudfärg eller andra irrelevanta faktorer.
Jag tror faktiskt att folk menar vad dom säger och därför bemöter jag deras vansinniga och dåliga idéer eller värderingar för vad dom är.

Jag menar att det är en brist i samhällsdebatten överhuvudtaget och ett väldigt kolonialt, rent ut sagt rasistiskt förhållningssätt, att inte bemöta människor som om de vore värda att konfrontera sakligt.

Är man dum i huvudet och tror på dumheter, så ska man bemötas för det. Religion är dumheter. Och jag har inga silkesvantar för muslimsk tro, lika lite som jag har det för kristendom. Jag har kritiserat kristendom sen gymnasiet. Och nu gör jag samma sak med islam. Det har ingenting med hudfärg att göra. Islam är inte en etnicitet. Det är en jävla dum vidskepelse som skapar ett enormt lidande, framförallt för dom där (ofta) brunhudade människorna som antirasisterna påstår sig värna om, men sedan inte vågar kritisera av rädsla för att bli kallade just rasister. Det är rasism!

Och samma sak gäller naturligtvis den fatalt misslyckade integrationen som ingen vågar vidröra av samma fobiska rädsla att utpekas som främlingsfientlig. 20% av SDs medlemmar är invandrare. Stödet ökar stadigt i just denna grupp. Varför? Jo för att det är invandrare som blir lidande av att integrationen inte funkar och utanförskapet fylls på, medan priviligerade personer som aldrig behöver sätta sin fot i misären talar sig gott om att ”vi har råd hjälpa fler”, men de själva undviker misären allt vad de kan i såväl var de bor som var de har sina barn i skola. Politiker såväl som journalister. De bor inte i utanförskapsområden. De vill framstå som goda utan att själva göra några uppoffringar. Det är egoism och eftersom det drabbar primärt invandrare så är det med deras egen logik också _rasism_.

Så, den som vill kalla mig rasist och främlingsfientlig ska ta sig en rejäl jävla funderare över vad denne egentligen står för för värderingar. Vågar du bemöta någon av annan etnicitet med respekt, eller tassar du som katten kring het gröt och intalar dig att det är hänsynsfullhet?

Precis som det är kvinnoförakt att inte förvänta sig samma förmåga och kapacitet hos en kvinna som hos en man. Att förvänta sig att en kvinna måste hjäpas igenom svårigheter, och att det är att vara för jämställdhet, när det egentligen inte säger något annat än att du har en jävligt nedvärderande kvinnosyn.

Det är ”antirasisterna” som är rasister. Jag står för vad jag gör, för vad jag säger och vad jag har för värderingar. Och jag diskuterar med samma självklarhet idéer oavsett vem jag möter. Jag skiter i hudfärg. Och jag vet att det inte är så man förväntas beté sig. Men som du som läser denna dagbok säkert vet vid det här laget så har konvention och normer aldrig varit något som stått mig särskilt nära, eller hindrat mig från att göra saker som är socialt stigmatiserande. Varför tror du att jag skulle börja bry mig nu?