Bolånebubblan och Statens hammare

”When all you have is a hammer, everything looks like a nail” finns det ett engelskt talesätt som heter. Det syftar på att man lätt blir hemmablind i det synsätt man är van vid och försöker lösa problem med metoder som funkat förr, men på helt andra problem.

För politiker handlar detta om att centralt gå in och kontrollera saker, trots att erfarenhet visar att resultatet blir sämre när så sker. I detta nedan mycket konkreta fall handlar det om hur staten, när den går in och garanterar lån för folk som vill köpa hus, skapar en konstgjort låg ränta, vilket gör att folk som egentligen inte har råd att ta lånen, gör det ändå i tron att priserna för lån ska ligga kvar på en låg nivå.

Till slut ökar priserna och då sitter de med lån de inte kan betala. Massa människor måste sälja sina hus, priserna sjunker drastiskt och de får inte tillbaka pengarna de en gång lånade. Staten måste gå ut och borga ut dem, varpå skattebetalarna förlorar enorma mängder pengar, folk står utan bostad, banken står med värdelösa hus som inte går att sälja och de enda som tjänat på affären är de som byggde husen. Resten av samhället har förlorat på det.

Det var detta som hände när bolånebubblan i USA 2008 skapade den depression som vi nu ser början av.

Men politikerna som anser att det viktigaste inte är hur mycket pengar staten måste spendera, utan att folk ska ha råd att bo i hus de själva äger (trots att det är lånade pengar och därmed hus, som de de facto alltså inte alls äger) oavsett om de i slutändan blir utan hus och med lån de inte kan betala tillbaka.

Politiker måste lära sig när motståndaren är verkligheten och inte människan som framför fakta. Då spelar det ingen roll vad man vidtar för politiska åtgärder. Det går inte lagstifta mot verkligheten. Det enda som händer är att man får en ekonomisk kollaps.

httpvh://www.youtube.com/watch?v=UvMGHzB37lo