Tidelag och kebab av marsvin

Det är inte omtanken om djuren som gör att jag stör mig på vegetarianerna, det är hyckleriet. ”Ät inte tonfisk, det dör delfiner och pingviner i näten!” säger vegetarianen – men tonfisken då?

Och nånstans går gränsen även för svenssons. Det handlar inte om att djur inte får dö, det handlar om ytlighet. Söta djur får inte dö. För grisar, som ligger på samma intelligensnivå som en hund, kan vi uppenbarligen industriellt massmörda för att göra julskinka och mamma scans köttbullar av. Marsvin som blir kebab i TV däremot, där banne mig går gränsen! Och tidelag!

Det som gör att djur förtjänar vår omtanke är uppenbarligen hur söta de är, ingenting annat. Äta katt, hund och marsvin är otänkbart i västvärlden. Ko, gris och tonfisk går uppenbarligen utmärkt. Vad är den gemensamma nämnaren om inte hur ulliga och gulliga de är?

Vi projicerar mänskliga drag, framförallt barnsliga sådana på djuren och därmed blir sexuella handlingar med dem mer eller mindre pedofili och övergrepp, låt vara barn med päls.

Jag säger inte att bonden Göran ska få stoppa pillesnoppen i hönan agda – ”hon ska ju ändå bli mat snart” – men kanske kossan Rosa inte bryr sig så mycket om bonden Görans lilla pillesnopp när veterinären tidigare stoppat upp hela armen i underlivet på henne?

Kan vi klara att göra skillnad på vilka djur vi tycker är okej att göra mat av och inte, så borde vi rimligen kunna göra samma skillnad på vilka djur som får knullas och inte. För poängen borde väl ändå vara att de inte ska tillfogas onödigt lidande?

Jag är själv en djurägare, med både hund och katter. Hur söta jag än tycker att de är så vill jag inte stoppa snoppen i dem. Det finns verkligen människor som inte ska ha djur, därför att de inte klarar av sköta dem. Men i bedömningen för detta är det relevanta just att djuren tar skada. Något likhetstecken mellan ”sexuell” kontakt med djur och skada finns inte.

Därför är förbud mot tidelag inget annat än en morallag. Det relevanta är inte vem som tar skada, utan att ”det är äckligt och ska förbjudas”.

En sann djurvän tar avstånd från onödigt lidande, oavsett det handlar om grisar som får sova på betonggolv eller sex med djuret ifråga. Vi kan uppenbarligen respektera detta när det kommer till industriell slakt av djur. Samma respekt måste vi visa dem sexuella minoriteter som dras till djur. När sakliga skäl för förbud saknas (så som oundviklig skada, t.ex. penetration med små djur), ska inte majoritetens diktatur få påtvinga sin godtyckliga smak på minoriteten. Det är den enda sant liberala hållningen.