SWIFT suger, men glöm inte datalagringsdirektivet

Reinfeldt sålde ut, inte bara Sverige, utan hela EUs privata bankaffärer till USA. I gengäld får vi… ehm, ingenting? Vi får iaf inte tillgång till amerikanarnas bankaffärer, för ev. egen ”jakt på terrorister”.

Bankaffärer brukar anses vara bland det mest privata som finns och normalt är det ordentligt sekretessskyddad information som inte lämnas ut om det inte finns en god misstanke om grov brottslighet. Att lämna ut den egna befolkningens, ja hela EU’s befolknings privata bankaffärer, till främmande statsmakt, är helt huvudlöst.

Vi är trötta på kriget mot terrorismen. Det är minimal chans skadas eller dö pga terrorism. Denna fanatiska hållning som offrar allt vad fundament för demokrati heter, är inte motiverad, inte proportionell och rent ut sagt galen!

Men SWIFT-avtalet med USA är bara en av dessa gravt integritetskränkande avtal som vi har på bordet. Efter nästa val är det datalagringsdirektivet som ska bli svensk lag. Då ska information om vem du pratar i telefon med, mail, var du befinner dig och liknande information, sparas för att kunna användas vid ”brottsbekämpning”.

Att det kommer missbrukas, läcka, etc, är ju knappast något knasigt antagande. Enda sättet att skydda från missbruk av känslig information är att inte samla in den. Detta måste också ses mot bakgrund med alla andra galna lagar som tillsammans gör ett privatliv totalt omöjligt, när staten skaffat sig insyn i varje litet hörn av ditt privatliv. FRA, ACTA, IPRED, SWIFT, och bara Piratpartiet förstår allvaret, som vanligt.

Andra om detta: Lisa Magnusson, HAX, Mark Klamberg,
  • Stefan

    Jag anser att om datalagringsdirektivet går igenom. Så ska så många som möjligt få veta vad som händer. Och hur vi ska agera.

    Läste nånstans att i tyskland så slutade en stor del av befolkningen att ringa eller skicka snutt privata sms . I protest då.
    Vi borde göra något liknande i Sverige om lagen går igenom.