Rätten att bestämma själv

Pga hög feber har jag legat i sängen hela dagen och det har inte blivit något bloggande. Men nu börjar febern gå ner och jag satte mig för att läsa tidningarna och såg den här debattartikeln som jag tyckte var värd kommentera.

Det handlar om den liberala principen om självbestämmande. Att politiken helt enkelt inte har att göra i varje skrymsle av människors liv. Att medan vissa saker kan skötas bättre i grupp finns det desto fler där man som enskild människa faktiskt själv vet bäst vad som passar sig för sitt liv. Det är också en själv som ska leva med konsekvenserna av sina beslut och därigenom växa som människa, av erfarenhet.

Vem fattar bäst beslut för ditt liv? Du eller hon?

Att ha en stat som tar över föräldrarollen när man blivit myndig ger en befolkning som är livrädd för varje felsteg, som blir trygghetsnarkomaner, som skriker på mamma staten så fort de inte själva kan avgöra vilket beslut som passar dem – eller ännu oftare – när de ser någon annan fatta beslut som de själva upplever som felaktiga.

Göran Hägglund, KD (av alla människor) tog upp denna principiella hållning i Söndagens Agenda, vid frågan om det inte är ett problem att människor väljer fel, när de själva får bestämma hur de ska fördela föräldraledigheten. Hägglund svarade konsekvent att om människor ska få bestämma själva så kan man inte resonera i termer om rätt och fel (om än i andra ord).

Hela poängen med självbestämmande är rätten att få bestämma. Om det leder till sned-fördelning utifrån en statistisk mall för hur man menar att det ”borde förhålla sig i ett jämställt samhälle”, så är detta irrelevant. Om människor i praktiken inte vill ha ett jämställt samhälle utifrån någon annans förutfattade meningar om hur de borde välja, så får man helt enkelt leva med det.

I fallet med föräldraledighet så tjänar männen i relationerna oftast mer, vilket i sin tur beror på att kvinnor i regel väljer en äldre partner, som då hunnit längre i karriären. Lösningen på de flesta av dessa ”problem” är alltså att reglera åldern på partners som kvinnor väljer, för ett mer jämlikt förhållande. Jag skulle vilja se om Fi! vågar argumentera för den regleringen. ”Välj en jämnårig partner i jämställdhetens namn!”