Ett moraliskt ansvar

För många människor är BDSM en lek, ett rollspel där ord och handling inte har den uppenbara innebörden för de inblandade. Ett grovt språk som låter hemskt, kan vara något helt annat för de involverade.

Därför vill jag vara försiktig med att göra några självklara tolkningar av de citat från chattkonversationer som 16åringen och 32åringen hade med varann. Att skriva ett ‘slavkontrakt’ kan ses som ett stämningsbyggande förspel, snarare än en juridiskt bindande handling.

Flickan och mannen hade chattkontakter via sexsidor på internet och pratade om dominans och sadistiskt sex.
– Nej, jag är en slav, smutsig, skriver hon.
– När blev du av med oskulden? frågar han,
– När jag var elva år, för ungt men inte frivilligt, blev svaret.

I chatten berättar flickan för mannen om en väldigt jobbig uppväxt.
– En omgång smisk kan lösa upp, blev mannens svar.

Expressen

Med detta sagt och det juridiska ansvaret lämnat åt sidan finns det förstås en del goda råd att följa ur rent moraliskt hänseende.

Visst kan smisk vara förlösande. Man lämnar över kontrollen till någon annan, kanske har man svårt att slappna av och släppa fram gråt och då kan det vara ett sätt att komma förbi de spärrar som man kanske till vardags omger sig med, för att hantera en jobbig tillvaro.

Men det är naturligtvis ingen allmän terapiform och kanske mer lämpligt efter en stressig arbetsvecka än när man har utsatts för allvarliga övergrepp, något man snarare bör ta professionell hjälp för att bearbeta. Inte amatörterapi a la Hans Scheike.

Det är tyvärr inte sällan jag ser att dominanta män ger sig på yngre tjejer, som uppvisar tydlig omogenhet och erfarenhet och därmed extra utsatthet, och använder detta för att stärka sin egen situation och få fram ett scenario för eget nöje. Resultat är inte sällan en ‘kraschad’ undergiven som inte har varken självförtroende, erfarenhet eller självinsikt nog att säga ifrån.

Det är måhända inte våldtäkt, men rent moraliskt är det givetvis helt galet att ursäkta sitt eget ansvar med att ”hon ville bli behandlad så”. Som äldre, mer erfaren och dominant har man ett ansvar att bedöma inte bara för egen del, utan också för den undergivne, vad man bedömer att denne är mogen att hantera. Det är också i realiteten verklighet på fantasier och utförande i verkligheten, vilket måste tas i beaktande när någon säger sig vilja bli behandlad på ett visst sätt. Det kan mycket möjligt vara så att personen inte själv inser sina egna begränsningar på förhand.

Naturligtvis är det så att man bara lär sig och mognar av erfarenhet, en erfarenhet som bara kan komma genom att lära sig av erfarenheter. Därför är jag inte alls emot att även yngre personer sysslar med BDSM. Vad jag är emot, är att äldre och mer erfarna personer inte tar sitt moraliska ansvar och inte går för långt.

En ung tjej med uppenbart trasig bakgrund och självdestruktivt ångestbeteende (skärsår på armar etc) kommer sannolikt inte kunna bedöma gränsen mellan konstruktiv utlevnad av sin läggning och självdestruktivt självskadebeteende för att lindra ångest.

Det är en sak att säga att man är värdelös och förtjänar att behandlas som ett djur, det är en annan att verkligen genuint mena det. Det ansvaret klarar inte alla 16åringar av att ta och därför ligger det på den äldre partnern att ta det ansvaret.

Jag tror inte detta kan regleras i lag. Det är helt enkelt en fråga om att socialt stigmatisera dem som inte beter sig acceptabelt och peka ut dem i BDSM-sammanhang som av egna handlingar visat sig uppenbart olämpliga att syssla med detta.