Banderoll – Socialistpropaganda i SVT

En serie för barn, producerad av UR på SVT har kommit ut i tre avsnitt. Det tredje avsnittet handlar om ekonomiska kriser, hur de uppstår och vad som är felet med dem och lösningen på dem.

Marknaden är en boxare som slår på dem som är sämre, som i sin tur saknar tandskydd och matchen saknar domare – det är vad man sammanfattar programmet med. Ja, inte bokstavligt formulerat så förstås. Men det är de facto vad man säger.

Den som inte redan där ser den partiska vinklingen kommer förmodligen aldrig göra det, men jag fortsätter skriva ändå…

SVT har i uppdrag att vara opartiska. Det går inte göra ett program om ekonomisk teori utan ta sin utgångspunkt i någon ekonomisk skola. Redan där har man alltså ideologiska skygglappar, glasögon – kalla det vad du vill – som kommer färga förklaringar och vem man väljer att peka finger på som boven i dramat.

Redan där borde SVT avstå från att göra ett sådant program. Det går inte att göra opartiskt, SVT ska vara opartiska, då får man avstå.

Men det gör man inte. Antagligen för att skygglapparna är så fastvuxna att de känns som en självklar del av den socialistiska kroppen de sitter på vid det här laget. Istället är hela avsnittet en knapp kvart propaganda där marknaden är ond, där några måste vara fattiga för att andra ska kunna vara rika, där girighet drabbar dem som har det värst, så till den grad att människor svälter, osv. Idel socialistiska slagord och idéer, som inte på något sätt kan kallas opartiska.

Förklaringarna till varför ekonomiska bubblor uppstår är många, men ska man förklara något utifrån ekonomisk teori, så bör man rimligen vända sig till den ekonomiska skola som har bäst trackrecord av att teori stämmer med verklighet.

Man väljer här den keynesianistiska skolan som är gängse i västvärlden, men som gång på gång visat sig inte stämma i praktiken med vad man förutsäger i teorin, varpå man försöker bygga om den för att kunna leva vidare. Inflation och hög arbetslöshet ska inte kunna existera samtidigt, men det kan dem.

Varför gillar staten keynesiansk ekonomisk teori? Jo, för att den legitimerar statlig intervention, tvärtemot den österrikiska skolan som i ett nötskal säger att ju mindre staten pillar, desto mindre förstör den och desto mindre av bubblor och konjunkturcykler blir det! Vilken politiker kan nöja sig med det svaret?

Marknaden är ju ond, den måste regleras, tyglas, av driftiga politiker som strävar efter the greater good, som saknar personliga intressen och som står alla andra närmast, före sig själv. Och ja, det är ju därför alla som blir politiker alltid är ideologier, drivna av alla andras bästa, totalt oegoistiska, utan intresse för egna lagar och regler för sig själva än för vanligt folk t.ex. (här glömmer vi att riksdagsmän har inkomstgaranti 15 år efter lämnat riksdagsmandat, ingen A-kassa och arbetsprövning här inte!), och minsann får slita för sina slantar som alla andra (men i EU betalas förlorade pensionsinvesteringar av skattepengar, de stackars EU-parlamentarikerna kan ju inte gå miste om sin välförtjänta pension?!).

Nej, jag tror som sagt att den österrikiska ekonomiska skolan har rätt. Vi står oss själva närmast, bara vi själva vet vad som betyder något och är värdefullt för oss själva i våra egna liv. Vårt agerande är en strävan efter detta, inte alltid lyckad, men du har bäst insyn i vad du värderar, bättre än någon annan som inte känner dig någonsin kan ha. Varje enskilt beslut på individnivå är vad som utgör marknaden.

Ju mer staten pillar, desto mer förstör den. Som när den skapar bubblor genom att ge garantier till låneinstitut så de kan strunta i säkerheten hos dem som tagit lånen – vilket orsakade huslånemarknadsbubblan i USA som skälvde genom resten av världen. Eller när den styr inflationen och på så vis omöjliggör tryggt sparande för medelsvensson utan större risker, vilket bara kan ge om det finns ett valutamonopol vilket i sin tur förutsätter att marknaden inte är fri.

Nåväl, utan att gå in för djupt på ekonomi som många bara tycker är obegripligt och svårt;

Det väsentliga i min kritik här är att man inte kan bedöma ekonomisk politik och teori, utan att ta avstamp i någon ekonomisk skola, därmed är man inte opartisk. Därför är SVTs och URs program som idel upprepar vänstern slagord omöjligen opartiskt, men inte heller hade det varit opartiskt om det talat sanning utifrån ett österrikiskt ekonomisk-teoretiskt perspektiv.

  • Nisse

    Den enda statliga inblandning som bör ske i en marknadsekonomi är ett starkt konkurrensverk eller motsvarande som kraftigt motverkar företag som försöker sig på kartellbildning eller motsvarande konkurrenshämmande åtgärder.

    • Nisse: och låta staten sabba en så viktig funktion? Nej tack; när det enda verktyg man har är en hammare ser allt ut som en spik. Staten vet bara reglering och kan inget annat.

  • Manen

    ehm, är väl typ alltid ett fristående produktionbolag som pitchar idén till SVT/UR/SR?

    Public Service i Gomorron Världen på söndagar t e x produceras ju av ett fristående(?) bolag bestående av komikerna.

  • Avatar

    Inte läst Marx? I en kapitalistisk stat styr inte du , staten styr dig.

    ”Ju mer staten pillar, desto mer förstör den”

    Ja eftersom staten är i högsta grad kapiltalistisk men åk till vitryssland där de är soclialister och staten sätter priserna ska du se att det är hur billigt som helst .

  • Andreas Eriksson

    @Hanna: Ett av de drag jag finner mindre tilltalande hos den Österrikiska skolan är just tron att stordriftsproblematiken (som enligt den riktning som visserligen vänder sig emot Keynes, men likväl tar starka intryck av honom, riskerar att föda fram naturliga monopol som i sin tur sätter många av marknadskraftens fördelar ur spel… well u know the story) kan bortses från. Om man ej håller med om detta utan faktiskt misstänker att fullständigt fri marknad kan leda till att vissa sektorer koncentreras till en eller få producenter så blir konkurrensverk intressant eftersom de styrs av en makt som man har större inflytande över än vad en konsument i beroendeställning har över ett überföretag.

    Det är inte bara staten som har reglering för ögonen, en huvuddel av de marknadsregleringar som skett, särskilt runt sekelskiftet 1800/1900, har haft stöd av ofta mycket mäktiga företagsintressen. Viljan att reglera kan man finna hos de flesta som har något att vinna på det, liksom hos de naiva som vill väl. Det relevanta är dock makten att reglera och även om den traditionellt ligger främst hos staten så kan den likväl hamna hos fria kapitalistiska intressen också. Om man önskar se liberala konsekvenser av maktutövande så är det nog bäst att försöka spela ut maktinstanser mot varandra och minska den totala andelen utövad makt gentemot individen, min uppfattning är att detta görs av konkurrensverk, förutsatt att de styrs av ett fungerande, helst konstitutionaliserat, regelverke med en domstol bakom sig.