Banderoll – Socialistpropaganda i SVT

En serie för barn, producerad av UR på SVT har kommit ut i tre avsnitt. Det tredje avsnittet handlar om ekonomiska kriser, hur de uppstår och vad som är felet med dem och lösningen på dem.

Marknaden är en boxare som slår på dem som är sämre, som i sin tur saknar tandskydd och matchen saknar domare – det är vad man sammanfattar programmet med. Ja, inte bokstavligt formulerat så förstås. Men det är de facto vad man säger.

Den som inte redan där ser den partiska vinklingen kommer förmodligen aldrig göra det, men jag fortsätter skriva ändå…

SVT har i uppdrag att vara opartiska. Det går inte göra ett program om ekonomisk teori utan ta sin utgångspunkt i någon ekonomisk skola. Redan där har man alltså ideologiska skygglappar, glasögon – kalla det vad du vill – som kommer färga förklaringar och vem man väljer att peka finger på som boven i dramat.

Redan där borde SVT avstå från att göra ett sådant program. Det går inte att göra opartiskt, SVT ska vara opartiska, då får man avstå.

Men det gör man inte. Antagligen för att skygglapparna är så fastvuxna att de känns som en självklar del av den socialistiska kroppen de sitter på vid det här laget. Istället är hela avsnittet en knapp kvart propaganda där marknaden är ond, där några måste vara fattiga för att andra ska kunna vara rika, där girighet drabbar dem som har det värst, så till den grad att människor svälter, osv. Idel socialistiska slagord och idéer, som inte på något sätt kan kallas opartiska.

Förklaringarna till varför ekonomiska bubblor uppstår är många, men ska man förklara något utifrån ekonomisk teori, så bör man rimligen vända sig till den ekonomiska skola som har bäst trackrecord av att teori stämmer med verklighet.

Man väljer här den keynesianistiska skolan som är gängse i västvärlden, men som gång på gång visat sig inte stämma i praktiken med vad man förutsäger i teorin, varpå man försöker bygga om den för att kunna leva vidare. Inflation och hög arbetslöshet ska inte kunna existera samtidigt, men det kan dem.

Varför gillar staten keynesiansk ekonomisk teori? Jo, för att den legitimerar statlig intervention, tvärtemot den österrikiska skolan som i ett nötskal säger att ju mindre staten pillar, desto mindre förstör den och desto mindre av bubblor och konjunkturcykler blir det! Vilken politiker kan nöja sig med det svaret?

Marknaden är ju ond, den måste regleras, tyglas, av driftiga politiker som strävar efter the greater good, som saknar personliga intressen och som står alla andra närmast, före sig själv. Och ja, det är ju därför alla som blir politiker alltid är ideologier, drivna av alla andras bästa, totalt oegoistiska, utan intresse för egna lagar och regler för sig själva än för vanligt folk t.ex. (här glömmer vi att riksdagsmän har inkomstgaranti 15 år efter lämnat riksdagsmandat, ingen A-kassa och arbetsprövning här inte!), och minsann får slita för sina slantar som alla andra (men i EU betalas förlorade pensionsinvesteringar av skattepengar, de stackars EU-parlamentarikerna kan ju inte gå miste om sin välförtjänta pension?!).

Nej, jag tror som sagt att den österrikiska ekonomiska skolan har rätt. Vi står oss själva närmast, bara vi själva vet vad som betyder något och är värdefullt för oss själva i våra egna liv. Vårt agerande är en strävan efter detta, inte alltid lyckad, men du har bäst insyn i vad du värderar, bättre än någon annan som inte känner dig någonsin kan ha. Varje enskilt beslut på individnivå är vad som utgör marknaden.

Ju mer staten pillar, desto mer förstör den. Som när den skapar bubblor genom att ge garantier till låneinstitut så de kan strunta i säkerheten hos dem som tagit lånen – vilket orsakade huslånemarknadsbubblan i USA som skälvde genom resten av världen. Eller när den styr inflationen och på så vis omöjliggör tryggt sparande för medelsvensson utan större risker, vilket bara kan ge om det finns ett valutamonopol vilket i sin tur förutsätter att marknaden inte är fri.

Nåväl, utan att gå in för djupt på ekonomi som många bara tycker är obegripligt och svårt;

Det väsentliga i min kritik här är att man inte kan bedöma ekonomisk politik och teori, utan att ta avstamp i någon ekonomisk skola, därmed är man inte opartisk. Därför är SVTs och URs program som idel upprepar vänstern slagord omöjligen opartiskt, men inte heller hade det varit opartiskt om det talat sanning utifrån ett österrikiskt ekonomisk-teoretiskt perspektiv.