The pirates made me do it!

Jag vet inte hur gammal Per Strömbäck är, men uppenbarligen är han inte 80-talist.

Vi 80-talister har nämligen LAN:at sen tidig pubertet. Först med krångliga koaxsladdar som inte fick ligga i kors och nätverk som tog ett dygn att sätta upp, innan de äntligen fungerade, så man kunde kopiera kompisens Duke Nukem 3d, eller Doom 2.

Sen kom hubbar och tp-sladdar. Win 98 var ett helvete få nätverk att funka på, men det gick oftast med lite slit. Ibland en halv dag, innan man kom på vad felet var. Det var lite av charmen med LAN. Förutom en massa cola, Gorby’s piroger och micrad panpizza.

Något som alltid präglade varje LAN var fildelning. Man kopierade varandras mp3-arkiv. De nyaste spelen. Filmer man inte fått tag på etc. Internet var för segt och dyrt. Det var på LAN man hade chansen att få en dräglig hastighet (10mbit!) och kunde ta del av allt man inte själv hade. Genom att själv dela ut allt som nån annan kunde tänkas vilja ha på sina hårddiskar så deltog man i fildelningen.

Alla ger vad de har och alla får vad de vill. Kommunism som fungerar, kan man säga. Eftersom ingen förlorar det de har på datorn, alla bara får mer.

Att därför beskylla piraterna som fildelar för att tvinga Sverige till en digital stenålder och få det att framstå som att vi är en avart från den normale LAN:aren, det är helt enkelt befängt. LAN har alltid handlat om fildelning. Det var först när tillräckligt många fått tag på gratis 3d Studio Max och Photoshop (crackade) och börjat producera en massa material, som det dök upp tävlingar i sådana ämnen.

Multiplayerspel var förstås det första man kopierade. För att kunna spela i LAN. Alla ägde ju inte spelet man körde, så man kopierade dem av varann. Counter-Strike, Quake, Quake 2 och 3 etc. Den som hade mest intressanta saker hade högst status. Det var här man hittade roliga videos innan YouTube fanns. Man fick tips om bra program och lärde sig saker.

Jag har svårt inte bara skratta åt detta befängda uttal:

Dreamhack-evenemangen fångar den här konflikten. Där samlas publiken för att spela tillsammans, tävla med varandra, utbyta tips, skapa nytt innehåll, umgås. Allt det som är positivt i medskaparkulturen. Tyvärr grumlas bilden av de som anser sig ha rätt att ta för sig av andras ansträngningar utan tillstånd eller motprestation.

Jag hävdar att detta är en bieffekt, en avart. Den som piratkopierar hemma, kommer förstås även att göra det på en datorfestival.

Ickekommersiell fildelning är en självklar del av LAN;ande. Dreamhack lockade för att det fanns mer material att ta med sig hem därifrån. Man åker inte till dreamhack med en ny tom 1TB-hårddisk för att ladda ner gratismaterial. Man laddar ner porr, film, spel och annat upphovsrättsligt material därför att det är så man alltid gjort på LAN. Det är det som ÄR LAN ffs!

Att sedan påstå att detta naturliga beteende är något fuffens som tvingar fram övervakning etc, är ju helt befängt. Det är som att påstå att den som går i kort kjol och synlig string tvingar fram våldtäkt. Information want’s to be free.

Piratpartiet vill avkriminalisera det här beteendet som är självklart för mig och många andra. Jag är stolt att kalla mig pirat!

Andra om detta:
Sagor från livbåten

  • Egil Möller

    ”Det var först när tillräckligt många fått tag på gratis 3d Studio Max och Photoshop (crackade) och börjat producera en massa material, som det dök upp tävlingar i sådana ämnen.”

    Nu har du ju helt fel i sak, men rätt i princip. Flumma inte! Tävlingarna började långt innan LANen blev LAN, när de fortfarande var riktiga demoparties.

    Först hade vi crackergrupper som crackade spel. Som de bytte på copypartyn. Sen började de göra intros till m- grafiska som trevliga hoppande logos med musik o så. Som de började tävla i. Sen blev tävlingarna viktigare än spelen, och introna blev självständiga och växte till demos.

    Sen kom gamersarna tillbaka onu är det ätan bara spel igen o inga riktiga demos.

    Så, rätt i princip, men ungefär 10 år för sent – 3D studio max är moderna fånigheter o var inte det minsta nödvändigt för explosionen av konst – den krävde bara NASM (eler kanske en crackad MASM då)…

    Se scene.org för mer info.
    .-= Egil Möller´s last blog ..Killar kan också (rösta vettigt) =-.

  • mats p.

    Vi som är födda på 70-talet har också varit med om ungefär de här evenemangen. Fast vi körde med disketter. Hårddiskar och nätverk var något mycket exklusivt. Därför kallades det inte för LAN. Det hette helt enkelt copyparty! Smaka på ordet. Kopieringsfest!

  • Egil Möller: Jag talar ju om mina erfarenheter nu, att det fanns copy partys redan innan har jag inte sagt något emot.

  • Jonas

    Och för att utveckla Mats’ resonemang…själv skaffade jag min första dator när C-64:an var som mest populär.

    Varför blev det just den och senare Amigan istället för en Spectrum, Atari eller något annat? Om man ville ha något som var mer än ett rätt fult bokstöd så behövdes en omfattande kopierings-kultur. Inte för alla naturligtvis, men för många.

    Och den kulturen i sig gjorde de datorerna mer populära och i förlängningen även en större marknad för spelföretagen. Som trots det alltid har gnällt på piratkopieringen och inte kan se att kopieringen skapar en marknad och inte tvärtom.

    Och trots att kopieringen har pågått sedan hemdatorernas intåg så går det tydligen fortfarande att tjäna pengar på dataspel (för att hålla sig till det exemplet).

  • Jonas B.

    Att reducera demoscenen, som i princip kördes över av kids som bara ville spela spel istället, till något som kidsen kladdade ihop i crackade versioner av 3D Studio är minst sagt förmätet. Det kodades raytracers och tävlades långt innan PC:n tog över spelscenen.

  • flt plz

    Lite lustigt att det jobbar mängder med folk från demo-, hacker- och warezscenen på svenska it-företag. Vilket med dagens lagstiftning kan liknas med rånare som driver dagis.

  • nef

    Och innan datorer ens fanns i gemene mans hem så gick man hem till polaren med sin bärbara kassettbandspelare, om nu polaren inte hade ett kassettdäck kopplad till sin stereoanläggning, och kopplade den till nämnda steroeanläggning och kopierade de vinylskivor som polaren hade som man själv inte hade till just ett kassettband.

    Man hade självklart med sig alla vinylskivor man själv just inhandlat så att polaren kunde kopiera dem om han ville.

    Väldigt ofta så var man fler än en som samlades en lång kväll för att ”fildela” och ha ”copyparty” på detta antika sätt, och samligen skedde som oftast hos den polare som hade bästa stereoanläggningen så några egna bärbara kassettbandspelare behövdes sällan tas med… :D
    .-= nef´s last blog ..Sveriges nationaldag! =-.

  • Isaksson

    Att läsa denna blogpost med tillhörande kommentarer får det att kittla i den del av min hjärna där nostalgin sitter rotad.

    Härliga tider!!!

  • André

    Hanna skriver ju bara om vad hon själv upplevde på 90-talet, så ur hennes perspektiv är det ju t.ex. 3D Studio som får symbolisera den tidens kreativitet.

    Jag tycker också att det är jättesynd att de fantastiska och kreativa demopartyna fått stryka på foten för hjärndöda gamer-LAN. Demoscenen finns ju fortfarande fast symboliserar inte datorkulturens avantgarde på samma sätt som den gjorde förr. Det var en häftig tid, då man fortfarande hade full kontroll över sin dator, jämfört med nutidens datorer där man tydligen anses behöva tjatande gem-gubbar för att klara sig :)

  • Mikael B

    -HEY!

    Det finns en supercool bok om datorkulturens historia på:

    http://www.df.lth.se/~triad/book/

    Den heter ”Copyright finns inte” och är skriven 1998. Där kan man läsa mer om copypartyn & demopartyn. =D

  • Pingback: Spelindustrin förstör för spelindustrin… « Jan Lindgren()

  • Pingback: Pontén utbuad på Dreamhack « projO’s blog()

  • Tomas

    Coem get some! Duke Nuk’em, sicket lir!

  • Tomas

    Eh… Come get some hette det ja.