Skillnaden på TV och TS

Jag har tänkt skriva en följetång med blogginlägg om diverse olika sexuella avvikelser. Det är få bloggar som tar upp sånt och eftersom jag har direkt insyn och erfarenhet av ett antal, så tänkte jag dela med mig av den informationen och de problem och åsikter som jag kan se som berör dessa. Det första av dessa inlägg handlar om transvetism och transsexualism.

Det saknas verkligen generell kunskap på det här området. Och eftersom jag i stort sett dagligen får förklara för folk skillnaden mellan att vara transvestit och att vara transsexuell, så tänkte jag nu blogga om det. För att vara säker på att de uppemot tusentalet personer som läser min blogg iaf lär sig skillnaden.

Det här hör ju till sådant som är utanför heteronormen och därför aldrig undervisas om i skolan. Följden blir att folk lär sig det lilla de kan genom filmer där man driver med transvestiter, eller genom porr där det förekommer ‘shemales’. Ingetdera ger väl nån särskilt verklighetsbaserad info om hur det egentligen ser ut och funkar. Vad är vad eg.?

Jag är transsexuell. En del skulle inte hålla med om det (för att jag inte vill kapa snoppen), men psykiatern som utredde mig gav mig den diagnosen, liksom psykologen och sexologen som undersökt mig dessförinnan som höll med om att så verkar vara fallet. Det betyder förenklat att min hjärna upplever sig vara kvinnlig i den del av hjärnan som förmodligen styr könsidentiteten (det är vetenskapligt ganska tunt med forskning på ämnet varför det blir så) medan kroppen utvecklades under graviditeten till att bli manlig. Man kan va transsexuell åt andra hållet också, dvs kvinnlig kropp och manlig hjärna. Det är förmodligen lika vanligt. ‘Sex’ i namnet syftar på engelskans ord för kön, inte sex som i läggning. Man kan ha vilken läggning som helst som transsexuell, det har inget med saken att göra. Lika lite som om man är vänsterhänt eller inte.

Transvestiter, borde jag kanske inte uttala mig så säkert om, för det finns i lite olika former och exakt var man drar skillnaden är ibland lite otydligt. Det är möjligt t.ex. att en person som för stunden identifierar sig som transvestit, senare inser sig vara transsexuell. Men i huvudsak kan man säga att en transvestit är en person som stundtals vill leva i motsatta könets kläder. Bokstavligt talat.

Det kan vara fetischistiskt, man blir kåt av tjejkläder helt enkelt (eller killkläder, det finns ju kvinnliga transvestiter också förstås). Poängen är att man inte i grund och botten känner sig som det kön man ibland klär sig som. Man är nöjd med sin könsidentitet, men vill kunna leva ut sin ”andra sida” också.

Transsexuella upplever ofta redan i tidig barndom att något är konstigt. Ibland dröjer det till puberteten och i enstaka fall förtränger man det till senare i livet. Det blir mindre vanligt nu, eftersom informationen ökar och fler kan hitta ord att sätta på vad de känner, i o m Internet och ökad kontakt med likasinnade. Det blir lättare få vård och därmed kan fler göra något åt sin situation innan halva livet är förbi.

Många transsexuella, förmodligen en övervägande majoritet, vill genomgå kosmetisk kirurgi för att bygga om sitt könsorgan till att likna det kön de identifierar sig med. För en del är det helt centralt i förändringen, för andra är det mindre betydande. En del menar att könet hänger helt på det här och om man inte vill operera om könsorganet är man inte transsexuell. De är idioter.

För att förstå varför de är idioter behöver vi konstatera några fundamentala fakta.

  1. Könsorganet används i princip aldrig för att identifiera könet på en ny person du träffar (det gör rösten, ansiktet, håret, kläderna, rörelser etc, allt fullt möjligt att imitera utan rätt könsorgan och därmed uppfattas som det kön man själv identifierar sig som).
  2. Även om könsorganet opereras om, så kvarstår att könskörtlarna saknas och att kromosomerna tillhör fel kön. Transsexualism är ett fel på hjärnan, inte på könsorganet. Men eftersom sjukdomen leder till döden (25% – tror jag det är – av alla TS har försökt ta livet av sig innan 18 års ålder) och man inte kan ändra hjärnan, så får man ta de metoder som står till buds för att ge ett drägligt liv. För vissa är det svårt ändå, för att kroppen helt enkelt har för dåliga förutsättningar. Därför är det inte helt ovanligt att TS-personer tids nog ändå tar livet av sig, socialt isolerade och deprimerade.
  3. De kosmetiska operationer som finns ger inte ett fullt fungerande könsorgan, identiskt med ett biologiskt medfött. Det är också ett stort kirurgiskt ingrepp förenat med många medicinska risker. Enbart det sista kan vara skäl att avstå.
  4. Den biologiska driften att föröka sig, sitter ofta så djupt, att det känns viktigare att få egna barn, än exakt vilket maskineri som används för att få dem. Se bara på inseminationer, surrogatmammor, etc. Detta kanske blev mest uppmärksammat genom ”mannen” i Storbritannien som födde ett barn med sin flickvän.

Shemales, som de i porren kallas, är transsexuella som inte genomgått en könskorrigerande operation. Shemales är alltid födda som biologiska pojkar. De har ofta gått på hormoner en viss tid, för att utveckla bröst och mer former.  Ibland, eller ofta, har de bröstimplantat för att förstora bysten, eftersom kroppens mottaglighet för hormoner avtar efter den biologiska pubertetsåldern (11år och framåt). Att de ofta gör porr och prostituerar sig beror på  att en könskorrigerande operation kostar ett par hundra tusen kronor och enda sättet att rimligen få  ihop dessa summor innan man är i pensionsåldern, är genom yrken som ger bra inkomst.

I Sverige är vården för transsexuella något som bekostas inom den allmäna vården. Anledningen är helt enkelt att det kostar en jävla massa uteblivna skattemedel att låta transsexuella ta livet av sig. Operationer och livslång förbrukning av hormoner är relativt billigt. Därför finns det också väldigt få shemales i Sverige.

Jag vågar gissa att de finns desto flermaleshes”, eller vad man nu vill kalla det; biologiska kvinnor som identifierar sig som män. Det beror främst på att plastikkirurgin för att skapa ett manligt könsorgan är kraftigt eftersatt. Eller undermåligt. Kalla det vad man vill. Resultaten blir inte bra helt enkelt.

Personer som dras till specifikt TS-personer och shemales, brukar kallas för TS-lovers, eller shemale lovers. Det finns forum för sådana kontakter, t.ex. ts-dating.com. Jag skulle utifrån egna erfarenheter säga att det är lika vanligt med kvinnliga shemale lovers som manliga. Även om de manliga sannolikt tar lite mer plats på porrforum och dyl. Skillnaden jag kan se är att de kvinnliga i regel är öppet bisexuella, medan de manliga väldigt ofta drar sig för att kategorisera sig som annat än straighta. Det hör sannolikt ihop med stigmatiseringen av homo och bisexuella män i samhället.

Samtidigt kan jag också tycka att dras man till specifikt feminina shemales och ts, så finns ju bara den där lilla dinglande saken där nere som skiljer och att man tycker det är spännande tycker jag personligen inte räcker för att säga att man är bisexuell. Eftersom jag inte ser mig som kille alls, så vill jag väl inte heller gärna se att nån ser mig som kille ”egentligen” och att därmed alla som dras till mig blir bisexuella/homosexuella om de är män. De som dras till manlighet har ganska lite att hämta hos mig helt enkelt.

De vanligaste frågorna jag brukar få är följande:

Fråga: Klär du dig som tjej jämt?
Svar: Jag klär mig som mig jämt.  Jag har aldrig varit vidare bekväm i killkläder, men inte känt att jag kunnat klä mig annorlunda (pga socialt tryck). Nu klär jag mig som jag trivs, i ”tjejkläder”, för det är det jag identifierar mig med. Vissa biotjejer klär sig gärna i mer typiskt killiga kläder, utan att deras könsidentietet öppet ifrågasätts för det (däremot möjligen deras sexualitet). Om jag mot förmodan skulle gå i något mer manligt plagg nån dag, så är jag fortfarande lika tjejig i övrigt. Men nej, jag har trosor och inte kalsonger, jag går hellre i högklackat än kängor, jag går inte ut utan att sminka mig och jag lär inte klippa mig kort någonsin igen.

Fråga: Tänker du operera om dig där nere?
Svar: Nä. Som jag förklarat ovan så sitter inte könsidentiteten i snoppen på mig. Det viktiga för mig är att folk spontant behandlar mig som tjej. Ska jag va lite privat så kan jag avslöja att jag tycker om ha penetrativ sex med tjejer och jag ser inte varför jag skulle ha mindre kvinnlig könsidentitet för att jag har ‘inbygd strapon’. Tvärtom vet jag många biotjejer som avundas mig, men som inte det minsta har manlig könsidentitet för det. Och kanske tycker jag det är lite kul att det provocerar, men det är på sin höjd en bonus i sammanhanget. De som inte accepterar mig som tjej för att jag har snopp, skulle skylla på att jag saknar äggstockar och sedan på att jag har fel kromosomer, om jag lät operera om mig. Kort sagt, det hänger på attityden, inte på vad jag har mellan benen.

Fråga: Hur känns det att börja med hormoner?
Svar: Det känns underbart! Testostronets destruktiva påverkan på kroppen upphör och istället börjar kroppen omvandlas på rätt sätt, som jag känner att den borde ha gjort för länge sen. Rent emotionellt blev jag mer bekväm med killar och jag fick lättare att gråta utan att behöva tänka mig det värsta jag kan komma på för att tårarna ska komma. Nu rinner de så fort jag ser något gulligt eller rörande överhuvudtaget. Brösten växer, huden blir lenare, håret blir mjukare och starkare, naglarna blir också starkare.

Och sen slutligen en liten politisk känga. I Sverige idag får man inte byta namn om namnet man vill ta sig är klassificerat som tillhörande det andra könet. Det är en staten-vet-vad-som-är-bäst-för-dig-lag som grundar sig på att man inte ska ta sig ett namn man kan må dåligt av. Den sortens reglering borde självklart avskaffas och ingen borde seriöst kunna argumentera för något annat så länge det gäller myndiga människor.

För att byta juridiskt kön måste man vara steriliserad och inte ha sperma/ägg sparade. Man anses inte lämplig som förälder om man är transsexuell, man får inte heller adoptera barn. Det här är en nazistisk lagstiftning och alla som stödjer den borde skämmas. Sveriges kristna råd uttryckte det såhär i sitt remisssvar till den proposition som socialminister Göran Hägglund (kd) förmodas presentera i vår:

Man har här på ett mycket allvarligt sätt bagatelliserat ett faktum som skulle kunna bli till ett livslångt trauma för barnet. Vi anser därför att ett absolut krav för godkännande av könsbyte är att inga könsceller sparats sedan tidigare eller sparas före operationen.

Om man bytt kön så är det inte rimligt att man kan få använda sig av ett så tydligt uttryck för den gamla identiteten som könscellerna i en ny situation. Detta har dessutom betydelse för möjligheten att uppnå trygghet i den nya könsidentiteten. Den nya identiteten kan nämligen bli osäker om man skulle få möjlighet att bli biologisk förälder med utgångspunkt i den tidigare könstillhörigheten.

Vi anser inte, tvärt emot betänkandet, att ett förbud mot att spara könsceller kan ses som diskriminerande mot de transsexuella.

Hela remissvaret kan läsas här.

Jag blir för arg av att läsa det här och det är så typiskt kristkonservativt resonemang (samma människor är emot homoadoptioner t.ex), att jag avstår från fortsatt argumentation. Min förhållning till dessa as till människor kan närmast beskrivas som att jag ser dem som nazister. Jag hoppas de drabbas av kronisk förstoppning och fekaliekräkningar till döds. Typ.

Nästa inlägg kommer handla om något av följande, kommentera och lägg din röst!

Fetischer
BDSM
De sexuella hiearkierna
Pedofili & hebefili
Prostitution
Porr