Skärtorsdag och folkmorden i Rwanda

Jag såg en dokumentär igår. Dokument utifrån – I Guds namn. Om kristen fundamentalism bakom folkmordet i Rwanda 1994. Den handlade om folkmorden i Rwanda och den kristna kyrkans inblandning i dessa. Eftersom det är påsk nu, ni vet en av de där högtiderna som kristendomen stulit, tänkte jag ägna dagens inlägg åt att beskriva lite av den ondska som kristendomen sprider i världen.

Rwanda var ett av de länder i Afrika som när imperialisterna (i det här fallet Belgiska) och de kristna missionärerna kom, hade en ovanligt samlad befolkning. Alla delade samma tro på en och samma gud och det fanns redan en ganska samlad statsapparat och styre, som relativt enkelt gick att ersätta med kristendom. Det gjorde att kyrkan snabbt fick makt och inflytande. Faktiskt var det inte ens möjligt att få utbildning om man inte var döpt. Att göra karriär som icketroende var otänkbart, oavsett vad man företog sig. Kyrkans makt omfattade allt och omvändelsen hos folket blev föga förvånande effektiv.

Det här gillade förstås kristna i resten av världen. Ett helt land med kristna, det skulle ju kunna bli det perfekta kristna samhället! Men överbefolkning och brist på resurser var ett allt mer ökande problem. Att förespråka födselkontroll i ett kristet land där allt vad preventivmedel heter är fel fel fel var förstås otänkbart. Hotet kom från kommunismen som fått genomslag i andra afrikanska länder, efter interna stridigheter. Påven hade konstaterat att kommunismen var ondska, eftersom den förespråkade påtvingad ateism.

Stöd till Rwanda gavs av kristna organisationer ifrån EU och USA. Tutsiminoriteten var de som tidigare styrt det forna kungadömet, medan Hutumajorieten hölls nere. När utbildningen ökar, ökar också önskan efter självständighet och till en början stödjer kyrkan Tutsiminoriteten, men övergår sedan till Hutumajoriteten när hotet om kommunism i landet ökar. Det är 50-tal och missnöjet mot minoritetens styre över den etniska majoriteten leder till stadskupp 1959. Den kallades för ”Den Heliga Revolutionen” (givetvis var ju Gud på deras sida). Det bildas ett kristdemokratiskt parti i landet. Det är det enda partiet som tillåts och meningsmotståndare fängslas eller avrättas, men stödet från Belgien och kristna organisationer i EU kvarstår. Det är ju ett kristet parti! Tutsier tillåts inte inneha några maktpositioner.

Tiotusentals Tutsier börjar fly till Uganda och de bildar en gerilla för att återta egendomar och politisk makt. Gerillan ses som kommunistisk och satan av en katolsk biskop. Väst har också tidigare stött ”Den Heliga Revolutionen”. Med religiösa argument och citat ur bibeln motiveras befolkningen att själva delta i kampen mot ”kackerlackorna”, Tutsierna. Detta predikas i kyrkorna för olika samfund, däribland Pingstkyrkan.

Kristdemokraterna i Bryssel är glada över det kristdemokratiska styret och att man är mot kommunismen. Att det bara finns ett parti verkar ses som något positivt. Ingen opposition, inget bråk, ingen kommunism! Kristdemokratiska Internationalen stödjer presidenten, som skrivit rasistiska manifest där det talas om hur en renrasig Hutu ”bör se ut”. Frankrike stödjer också regimen.

Katolska kyrkan och regeringen tar successivt över stora delar av den bördiga jorden och egendomar i landet. En politiker i Belgien hoppar dock av från Kristdemokratiska PSC, eftersom han ser maktmissbruket och ogillar det.

I Uganda har gerillan lyckats få stöd och resurser. Gerillan attackerar kort efter Påvens besök i Rwanda. Eftersom Rwanda ska bli ett kristet land så ses gerillan som satan, bara satan kan ju vara emot bildandet av ett kristet rike. Bibelstycken som talar om ”hotet från norr” citeras för att ge ytterligare religiös legitimering. Belgiska trupper hjälper till i krig mot Gerillan, men man inser snart att det är omöjligt att på konventionellt sätt bekämpa gerillan. En hutuisk milis bildas, och medborgarna uppmanas bevaka sin mark och bilda patruller. Hela landet militariseras. Ungdomsförbundet får machetes inköpta till sig och propagandan mot tutsierna fortgår. Människorättsorganisationer börjar rapportera om massakrer och även FN trycker på för att få fredsförhandlingar på plats, men den Kristdemokratiska Internationalen vill inte att kommunisterna ska få makt i landet och avråder från fredsavtal där makten ska delas med tutsierna. Slaktandet fortgår.

Det utlyses nyval, mitt i stridigheterna, men tutsier får inte väljas. Propagandans religiösa övertoner ökar. 10 budord av presidenten utfärdas, där dödande av tutsier uppmanas och alla troende uppmanas sluta predika förståelse och kärlek och ist uppmana till kamp mot tutsierna. ”Döda eller bli själv dödad av fienden” är retoriken. I radio sprids hatpropaganda fritt, bland annat av en belgare Georges Ruggio som regelbundet hetsar mot tutsier. Han deltog också i en analysgrupp som kommenterade fredsföredraget för Kristna Internationalen.

Att folkmord planeras finns dokumenterat på flera ställen och Belgien, FN, USA och Frankrike får reda på detta i förtid. Ingen agerar. Fredsförbundet skrivs slutligen på, men då har redan planeringen gått så långt att det ses som ett förräderi. Presidentens flygplan skjuts ner och folkmordet påbörjas. Tutsiterroristerna ska utrotas och folk går man ur huset med machetes för att döda sina grannar. Även kvinnor och barn dödas, för att ingen ska finnas kvar som kan hämnas sina anhörigas död.

En pingstpastor säger: ”Vi gick in i ett hus där det fanns sex människor. Jag dödade en, de andra dödade resten.”

Idag sitter de i fängelse, men är förstås fortfarande övertygade om att gud står på deras sida, när de står och sjunger lovsång tillsammans och läser ur Bibeln.

Vad är min poäng med detta inlägg? Jo, att religion är att frånsäga sig förnuftet för känslomässigt resonerande. I synnerhet känslan av rädsla. Var helst kristendomen far fram försakas rationellt tänkande och agerande till fördel för det emotionella och moraliserande. Det kan handla om en vägran att dela ut kondomer för att förhindra HIV, eller om att uppmana till regelrätta folkmord. Kristendomen är förstås inte den enda formen denna ondska kommer i, men det är garanterat ett av dem. Och inte bara Påven och katolska kyrkan har i modern tid stött dessa religiösa, idiotiska och onda upptåg. Nej, andra kristna samfund i Europa har också givit sitt aktiva stöd!

Det hoppas jag följer med er som läser, när ni firar påsk. I synnerhet om ni mot förmodan har några kristna inslag i påskfirandet. Religion är inte föremål för logik och rationella resonemang. Det är totalt godtyckligt vilken ondska som uppmanas till i religionens namn. Allt är ett resultat av trons fundamentala principer. Det finns ingen god kristendom. Det finns ingen god tro. All religion är av ondo. I det lilla och i det stora. Abort till folkmord. Det är en fråga om grader, inte om principer. Jag önskar fler kunde inse det och rannsaka sin egen ”emotionella övertygelse”.